God fortsättning! Hoppas att ni hade en riktigt fin nyårsafton igår. Jag har personligen lite svårt att komma in i rätt fas efter alla helgdagar och blev uppriktigt förvånad när jag kom på att det är fredag idag imorgon. Hjälp. På söndag åker vi till Idre tillsammans med resten av min familj och innan dess behöver jag packa, tvätta och - som vanligt - leta upp mitt underställ som ligger gömt i en låda någonstans.

 

De senaste veckorna har jag återupptäckt en gammal kompis, den klassiska getosttoasten som jag så ofta åt till middag back in the days. Det är ju faktiskt något av det bästa som finns, kombinationen av getost, något sött och nötter på toppen. Den här gången var jag lite wild n crazy och ringlade över en citronsirap istället för bara honung. Grymt gott! Receptet hittade jag hos Pernilla.

 

Dagarna går snabbt när man är hos mamma och pappa. Vi går upp sent, äter frukost länge och idag ska vi baka pepparkakor och dekorera pepparkakshuset som vi (det vill säga pappa...) monterade ihop typ halv elva igår kväll. Nåväl, bättre sent än aldrig, som man brukar säga.

 

Det här årets upplaga av för-nyår bjöd på löjligt många goda amuser - bland annat den här fina dillpannacottan som Tove hade gjort. Dill har alltid varit en av mina favoritkryddor all-time och i ett grått, regnigt och kallt väder är det fint att bli serverad något som ger en hopp om att det kommer en sommar igen.

 

AMUSE BOUCHE. December är här (hu, vad tiden har gått snabbt det här året!) och helt plötsligt är det bara en dag kvar tills vår lilla kompis beräknas komma. Att hon sedan kommer på utsatt datum, det är ju högst tveksamt. Och det gör inte så mycket, hon får komma när hon vill - under tiden bakar vi pepparkakor, pyntar i lägenheten och lyssnar på julmusik. Värre kan man ha det.

 

ÄNTLIGEN. Endast några dagar kvar till första advent och jag kan plocka fram adventsfålen, juldekorationer och nejlikepyntade apelsiner utan att skämmas. Jag längtar efter den lille gubben som säljer granar på Heden men i år ska jag försöka att välja ut en gran som är lite mindre än den vi fraktade hem förra året. Den var, eh, något större än vi hade tänkt oss och gick ända upp till taket (och vi har 3,25 i takhöjd så ni kan kanske föreställa er hur stor den var...) Snart, så.

 

Vad som kommer bli mitt topp-3-tilltugg i jul? Enkelt. Den här karamelliserade brieosten som jag toppade med valnötter och åt typ tretton bitar av förra helgen. Receptet hittade jag på Systembolagets hemsida. Och just det, brieosten matchas riktigt bra av den här ölen, som dessutom råkar vara Calles stora favorit för tillfället.

 

Jag fingrar på lådan med julsaker och funderar på när det egentligen är ok att plocka fram det lilla pynt vi har. Idag? Imorgon? Nästa vecka? Jag kanske får hålla mig till första advent så att Calle Grinchen Ljungblad inte får ett nervöst sammanbrott av min Frank Sinatra-julskiva som brukar gå på repeat här hemma. Nåväl, en vecka kvar. Det kan jag överleva.

 

Så blev det ett nytt för-år och det här årets firande blev av det lugnare slaget - i alla fall för min del. Hela planeringen har ju legat lite på is eftersom det har tillkommit en ny liten deltagare och vi har en på väg men efter några om och nåra men blev det av, bestämt lite hastigt och lustigt men ack så bra det blev ändå!

 

Så flög den här helgen förbi och helt plötsligt var det måndag igen. Imorgon åker jag till Skåne för att hänga hos mamma, pappa och Isbjörnen ett par dagar. Jag ska virka klart den där (jäkla) kaninen jag började på i typ juni, vakna av att Isbjörnen står vid sängkanten och stirrar uppfordrande på mig vid fem-snåret (LEKA! LEKA! LEEEEKA!!!!) och kanske baka några vetebullar. Åh, längtar!

 

Mitt bidrag till förra veckans MBT med tema kalas var våfflor med västerbottensost och hjortronsylt. Rebecka kommer ju från Åre så de här våfflorna blev en lite hyllning till henne. Att det sedan är en bit mellan Åre och Burträsk, Västerbottensostens hemviste, är ju en helt annan femma... 

 

Om några månader utökas Matrepubliken med en ny invånare eftersom jag och Calle ska bli föräldrar till en liten flicka i början av december. Lite mer än halva graviditeten har alltså passerat och vissa av er vet och vissa av er har kanske gissat men att jag inte har berättat har nog mest att göra med att jag känner att det är så, jag vet inte, privat på något sätt.

 

Men, så börjar tanken på livet med en till i den här familjen sjunka in och det känns cool. Det första många frågar mig efter "hur mår du?" är "vad har du för cravings" och det har varken varit murbruk eller saltgurka, som vissa tydligen brukar få. Jag tror egentligen inte att det har varit något alls förutom möjligtvis kolhydratstinna maträtter och det har varit en relativ enkel graviditet (både för mig och Calle, hrm) förutom en liten incident som vi numera refererar till som våffelincidenten. Let's leave it to that. Jag äter fortfarande getost lite då och då, festar till det med en alkoholfri öl och lever ungefär som jag alltid har gjort och so far verkar den lilla kompisen i magen nöjd. Pigg på kvällen, trött på dagen och verkar inte vilja göra saker på beställning (i det här fallet sparka när någon har handen på magen). Redan en kopia av Calle, med andra ord. Det blir spännande, det här. 

 

 

Hur som helst, från graviditet till tilltugg för jag har helt glömt att skriva om de finfina västerbottenkexen som vi gjorde till Minna och Mannes bröllop för några veckor sedan. Perfekta att göra i förväg och sedan plocka fram när det är dags för mingel.

 

 

100 g smör

100 g siktat dinkelmjöl

100 g finriven västerbottensost

salt & nymald svartpeppar

 

Värm ugnen till 175°. Lägg (rumstempererat) smör och mjöl i en skål tillsammans med salt, peppar och den rivna osten. Blanda tills du har en sammanhängande deg (den påminner om pajdeg i konsistensen). Rulla ut till en lång, rund rulle, klä i plastfolie och låt vila i kylskåpet i minst en halvtimme (eller lämna över natten, det gjorde jag). Ta ut och skär i tunna skivor (ungefär 0,5 cm) och lägg på en bakplåtspappersklädd plåt. Grädda i mitten av ugnen i ungefär 10 minuter tills de har fått färg. Låt svalna på galler och förvara i tätslutande burk.

Oj, vilken helg. I söndags morse staplade vi hem vid fem-snåret, lyckades somna trots att det var ljust och vaknade sex timmar senare, knappt utvilade. Precis som det ska vara när ens bästa vänner har gift sig.

 

Idag har jag tagit mig igenom årets första träningspass och med tanke på förkylning i nästan hela december, julfriande, nyår, vin, snaps och en och annan påse chips känns det som en bedrift. När jag kom hem gjorde jag ännu en träskgrön juice i råsaftcentrifugen och den här gången blev det en riktig kylskåpsrensare med morot, ingefära, äpple och selleri. Och just det, en gammal citron en bortglöm blodapelsin slängde jag också ner! Den här maskinen är ju perfekt när det kommer till ett av mina mål - att slänga mindre mat.

 

Så kom vardagen igen och jag försöker komma in i rätt fredagskänsla. Det går sådär. Med jul, nyår och allt annat blir det lite upp och ner med vardag, rutin och sådant som jag vanligtivs mår bäst av men med två jobbdagar i bagaget börjar det ordna upp sig igen. Skönt.

 

Trots att jag somnade (alldeles för) sent i natt vaknade jag för en timme sedan och var alldeles klarvaken. Det gör jag ofta, för övrigt - vaknar upp tidigt när jag väl har chans att sova ut. Och sova ut, det hade jag behövt för igår hade vi Calles släkt över på middag och som vanligt när vi träffas blev det en hejdundrande fest! Som jag önskar att Calles mormor hade varit med. Ibland glömmer jag alldeles av att hon inte längre finns, trots att det snart är ett år sedan hon gick bort. Jag tänker ofta på henne, på sättet hon muttrade farskons varje gång hon blev sur, eller hur vi bakade pepparkakor tillsammans. Sista gången vi hade julbak hemma hos henne tittade hon på mig och Calle som om vi var från en annan planet när vi bestämde oss för att fylla första plåten med grisar. "Men ni kan väl inte börja med grisen?" sa hon och tittade på oss. "Ni får ju börja med den runda formen!" Åh, som vi skrattade åt det. Hur som helst - från mormor till grönkålschips, för de här små rackarna bjöd vi på till bubblet igår. Enklast i världen att göra, och ack så nyttigt. Prova.

 

 

Jag kryddade mina med endast havssalt men lite chiliflakes hade nog varit gott på, tror jag. Det ska jag prova nästa gång!

 

en bunt färsk grönkål

olivolja, en bra variant

havssalt

 

Sätt ugnen på 150°. Skölj grönkålen och riv av lagom stora bitar (och släng den hårda mittenbiten!). Lägg grönkålen i en bunke, ringla över olivolja och massera in i grönkålsbladen. Lägg på en bakplåtspappersklädd plåt, strö över havssalt och grädda i mitten av ugnen i 15-20 minuter. Rör runt efter halva tiden så att de inte blir brända!