Calle är borta i helgen och jag och barnen skrotar mest omkring här hemma och gör inget alls. Någon är lite hängig, någon är trött och en annan behöver sortera skidkläder inför att vi åker till Idre nästa helg. Förutom det har jag tänkt att vi ska baka bagels idag, och kanske förbereda en gryta eller två att ta med oss till fjällen.

 

Ah, äntligen trettondagsafton. En av mina favoritsaker, att vara ledig helt utan något att egentligen fira! Vi har varit på landet sedan nyår och skrotar mest omkring här uppe. Jag har jobbat lite, barnen har lekt och på kvällarna tittar vi på film och har "fest" (det vill säga äter popcorn och länsar skafferiet på eventuella godisrester). Nu är det ledigt resten av veckan innan vardagen tar vid igen.

 

Tidigt i somras gjorde vi den här supergoda kålsalladen som vi proppade full med grönt. De har något liknande på Burgersson, och jag tar alltid den som tillbehör när vi är där. Skippa inte det gröna äpplet för det ger så himla fin crunch!

 

Midsommarhelgen är över och ordningen är återställd i Svanesund. Värmen hänger dock i och vi har haft tropikvärme i flera dagar nu. Har nog sällan haft en så idyllisk midsommar som det här året. Att hänga på bryggan, dricka rosévin och sitta ute halva natten är inte något vi är bortskämda med, men det här året kunde vi göra precis det. Gamla vänner kom förbi, vi grillade och skrattade oss igenom en hel dag och natt. Dagen efter gick vi hem till N & T. Drack drinkar, satt ute och tittade på utsikten, lyssnade på jazz. Magiskt.

 

Det hägrar en långhelg i horisonten, och jag längtar så efter att få laga mat. Jag ska baka surdegsbröd, och vi ska äta pizza. Och dricka något gott vin, och äta sparris, och göra rabarberpaj, och kanske grilla något. Och nattjästa frallor ska vi ha till frukost, och Calles pocherade ägg! Och nutella. Livet på en pinne.

 

En sallad likt den här brukar vi ofta ha som tillbehör när vi äter dumplings av olika slag, och den här salladen är som en slags vidareutveckling av den. Grape- och avokadosallad 2.0 kan vi kalla den! Gott till... allt.

 

 

Och till asiatisk mat då, såklart. Och ett glas Riesling.

 

 

1 blodgrape

1 avokado

1 jalapeno

1 kruka koriander

ponzu

furikake eller rostade sesamfrö

 

Filea blodgrapen och lägg på ett fat tillsammans med en urgröpt avokado. Skiva jalapeno tunt och strö över tilsammans med en näve grovt hackad koriander. Toppa med rikligt med ponzu och sesamfrö eller furikake.

Ett av mina största problem (i matväg...) stavas LUNCH. Målet är att ha med mig lunch två dagar i veckan och äta ute en dag, men det är inte alltid det blir så. Vi har dock just kommit tillbaka till kontoret och håller på att komma in i vårt hybridarbete så jag får väl ge mig själv en ärlig chans att komma in i de nya rutinerna. Återkommer i frågan om några veckor.

 

Våra vänner brukar skoja om att jag alltid är så väldigt förberedd när de kommer på middag, och det stämmer för det mesta. Tyvärr är jag inte alls lika bra på att preppa när det gäller vardagsmaten, men så blev det ny termin och nya tag och helt plötsligt har vi nu TVÅ VECKOR I RAD lyckats preppa en del på söndagarna. Plötsligt händer det, osv. Jag har snokat runt hos vänner för att plocka upp bra tips, och en sak jag har tagit med mig är att handla inför veckans middagar på söndagen. Mycket bra, så check på den. En annan sak är att göra en stor veckosallad som sen kan stå i kylskåpet och plockas fram både till lunch och/eller middag. GENIALT. Check på den med. I söndags förberedde jag dessutom en broccoli- och ädelostpaj som har ätit till lunch - perfekt eftersom veckan har varit... intensiv.

 

Men alltså, potatissallad. Genialt. Jag vet inte vad det är men den här sommaren har jag gått bananas med att äta det, och helst ska det vara kapris i - och gärna schalottenlök, och en vinaigrette med bra syra. Perfekt både till lunch och middag. Det är för övrigt lite så vi jobbar i den här familjen, vi enas om en sallad och så får man välja valfritt protein att ha till. Alla nöjda, alla glada osv.

 

För att undkomma eventuella katastroflägen i sommar när man ska ha inspiration nog till att komma på lunch prick varje dag har vi gjort en plan. Bibbi har bakat paj och lagt i frysen (perfekt att ha med sig när vi ska ut med båten dessutom) och jag har fått tips om att alltid ha kokt potatis i kylen. Otroligt smart säger jag, för en sallad med kall potatis är en av mina favoritluncher. I lördags åt vi en variant av klassikern Salade niçoise som i originalversion innehåller tonfisk. I vår var det istället svarta façon grecque-oliver och stora cocktailkapris. 

 

Vi har som bekant bönor till det mesta, och den här enkla lilla salladen signerad Tareq Taylor ramlade jag över en kväll när jag letade recept. Supergod och genial i all sin enkelhet! Vi hade den som tillbehör till tacos men den funkar ju till det mesta, tänker jag.

 

Många jag känner är ytterst tveksamma till bönor av alla dess slag. Helt ofattbart säger jag som äter bönor i princip varje dag, antingen som huvudingrediens eller som tillbehör. Både Clara och Sigge - kanske mest Sigge, faktiskt - är tokig i bönor. Helst svarta, men även kidney och vita små går bra. Jag äter i princip alla sorters bönor, och gärna de som inte är helt vanliga som till exempel pinto. 

 

Pappa strimlar sin kål med osthyvel men jag kör oftast med mandolin. Och just det, i originalreceptet ska det egentligen vara vitvinsvinäger men pappa har istället vit balsamvinäger.

 

 

400 g fint strimlad vitkål

1 röd paprika, tunt skivad

0,5 dl varmpressad rapsolja

2 msk vatten

2 msk  vit balsamvinäger

salt, nymald svartpeppar

några stänk citronsaft

 

Lägg strimlad vitkål och röd paprika i en stor bunke. Värm upp vinäger, olja, salt, peppar och vatten och häll sedan över vitkålen och blanda ihop. Stänk över lite pressad citron och smaka av med ytterligare salt och nymald svartpeppar och låt salladen gotta till sig ett tag.

Den här veckan är en sådan vecka när jag har cirka noll inspiration till matlagning, men vad gör man då? Man gör en texmex-ig sallad och passar på att leta efter öppnade måste-ätas-upp-snarast-burkar man har glömt (eller gömt) i kylskåpet. Vi har mer ofta än sällan öppnade salsaburkar, picklade chilis och som bekant ett helt stall med hot sauce. Då är en sådan här sallad perfekt.

 

Jag tycker om potatissallad på alla möjliga sätt, kanske är det till och med så att en fransk historia med kapris och dragon är favoriten, faktiskt. Den här varianten med rostad nypotatis som man stompar och smaksätter med rosmarin och citron gick inte av för hackor den heller! Receptet kommer från (ja, gissa...) Jamie Oliver.

 

De senaste dagarna har vi haft alldeles magisk skidåkning. Vindstilla, snöfall (massor) och pudersnö. Ljuvligt! Nu har vi två skiddagar kvar innan pjäxorna får vila till nästa år. Skidsemester, alltså. Bäst!

 

De dagar vi inte vet vad vi ska äta till lunch eller middag (ganska ofta med andra ord...) blir det oftast sallad och någon form av protein. Det kan vara färsk korv till de andra, men för min del blir det ofta ost. Halloumi är ingen storfavorit hos mig, även om den har hämtat upp lite det senaste, men en mild fetaost går alltid hem.

 

Vissa grillar året runt. Inte vi. Helgen som kommer är den sista, sen är jag klar. Finito. Kaputt. För mig hör grill till sommar, sol och bara ben och inte kyla, snö och vantar. Med det sagt - passa på att göra den här salladen till helgen, om ni kan få tag på färsk majs vill säga. 

 

Som bekant är jag otroligt svag för tomater av alla dess former och färger. Tyvärr blev vår egen tomatskörd ganska blygsam det här året men som tur är kan vi beställa genom REKO, för det finns ju ärligt talat få saker som slår smaken av nyskördade tomater.

 

Idag ska vi ha en lugn dag. Åka en sväng till affären, förbereda en svamprisotto, kanske gå en sväng till lekplatsen, kolla in ett vattenfall. Vi får se vad det blir. Imorgon har vi ytterst lösa planer på att åka till Brooklyn, men vi får se hur dagsformen känns när vi vaknar.