Lördag morgon, bäst i världen. Det regnar ute och vi skrotar omkring här hemma i PJ. Dagens planer är högst oklara och det enda vi vet säkert är att samtliga vill äta hamburgare och pommes ikväll, så hamburgare får det bli. Längtar redan.

 

Idag var det alldeles spegelblankt på havet när vi vaknade så efter att vi ätit frukost och packat ihop oss tog vi en sväng med båten och åt lunch på havet (gazpacho, den bästa sommarlunchen som finns - går utmärkt att dricka ur kopp kan jag meddela, om man råkar glömma alla bestick...) och vissa av oss badade dessutom.

 

Idag är en sådan där dag där jag ligger ett steg bakom ungefär hela tiden. Skrotade omkring i pyjamas till klockan 11 och resten av dagen har verkligen gått på halvfart. Clara är trött, Sigge är trött och jag är trött. Hoppas på att yogapasset senare idag kan ruska liv i mig. 

 

Jag är ur fas. För mig som har som paradgren att planera och alltid ligga ett steg före har de senaste veckorna var lite, eh, annorlunda. Att fundera på vad man ska äta till middag när klockan är typ halv fem är ju liksom aldrig en bra idé någonsin, och det har varit lite så den senaste tiden. Det positiva är att vi har fått ihop en bra receptbank på rätter som går på nolltid att slänga ihop - som den här überenkla tacosalladen med chipotlemajonnäs.

 

Ah, vilken vecka det har varit. Jag och Calle har bollat existentiella frågor med ett gäng dåliga nätter eftersom Sigge är galet täppt i näsan, och så jobb på det. Yogan i onsdags var välbehövlig om man säger så. Idag är det dock fredag och jag har en efterlängtad hemmadag med kidsen. Ikväll får vi besök av en gammal kompis som ska känna pulsen på Göteborg så innan han kommer ska vi gå och handla, köpa några fina blommor och kanske fika något gott.

 

Längst upp på Avenyn ligger Toso, en av de bästa restaurangerna i stan just nu skulle jag nog våga påstå. Har man en faiblesse för det pan-asiatiska köket är det här ett galet roligt ställe. Jag försöker variera mig när vi går dit men en rätt jag ofta återkommer till (måtte den ALDRIG försvinna från menyn...) är den med avokado och grape. 

 

Här ligger jag mellan två sovande barn i min systers gamla rum hemma hos mina föräldrar. Himla fint, faktiskt. Jag körde ner med barnen + deras tvillingkusiner tidigare idag och vi stannar i Skåne ända till söndag! I helgen (ja om alla håller sig friska den här gången vill säga...) ska vi nämligen fira förnyår i Malmö. Äntligen!

 

Julturnén har tagit oss till landet och här stannar vi tills efter nyår, bortsett från ett kort avbrott i stan för att göra nödvändigheter som att gå till Saluhallen och bunkra oliver och mat till nyår, hämta paket och vattna blommor. Nyår firas alltså här uppe tillsammans med Johan och Johannah + kids och vi ska äntligen, äntligen öppna vår flaska Egly-Ouriet för att fira det gågna året. Längtar redan.

 

Hemma hos oss råder just nu sjukstuga. En snuvar och rosslar och en har feber och jag och Calle roddar matlagning, medicin och livet i allmänhet. Nåväl, this too shall pass som man brukar säga. Och snart är det ju dags för advent och JUL, min absoluta favorithögtid. Extra roligt är det i år eftersom Clara har meddelat att hon ÄLSKAR JULEN, vilket hon basunerade ut på Liseberg förra helgen. Och det är ju himla mysigt att få uppleva julen genom ett barns ögon. Hon tror stenhårt på Tomten (vilket skamlöst utnyttjas av hennes föräldrar - "ät nu upp så att Tomten ser att du fått i dig mat" osv) och längtar efter att klä granen, klämma på julklappar och göra julpyssel. Det gör jag med (fast Tomten slutade jag tro på för längesedan. Eller...)

 

Igår baxade jag in Clara, Sigge och deras två kusiner Melker och Madicken i bilen och körde till Skåne för att hälsa på mamma och pappa i några dagar. Mitt lilla crew skötte sig utmärkt under resan och nu inväntar vi resten av familjen som kommer imorgon eftersom vi ska ha kalas för mamma som fyllde år tidigare i veckan.

 

När vi var i Saluhallen förra veckan köpte jag med mig ett spanskt paprikapulver hem, Pimentón de la Vera, Dulce. Ottolenghi skriver då och då om paprika som är dulce, vilket innebär att den är galet smakrik och rökig i smaken eftersom paprikan torkas genom just rökning. Fantastiskt gott, kan jag meddela, och den här paprikan smakar som ingen annan paprika jag har smakat innan. Once you go Pimentón de la Vera, you never go back som det gamla djungelordspråket lyder...

 

 

Jag har provat kryddan i lite olika rätter, senast i en majonnäs som jag blandade ner i en coleslaw. Jag är i ärlighetens namn inte sådär överförtjust i coleslaw, många gånger för att de är alldeles för kladdiga. De få gånger jag gör coleslaw själv gör jag egen majonnäs och skippar helt crème fraiche, och blandar inte ner mer dressing än nödvändigt. Se receptet nedan som en sorts skiss, och justera mängden dressing efter dina egna preferenser.

 

 

1 äggula

1 tsk dijonsenap

0,5 msk pressad citron

1-1,5 dl rapsolja (ej kallpressad)

salt nymald svartpeppar

paprikapulver, dulce (rökigt)

 

Lägg äggulan i en liten skål tillsammans med dijonsenap och pressad citron. Häll i oljan i en svag stråle och vispa runt precis hela tiden tills majonnäsen blivit tjock. Smaka av med salt, nymald svartpeppar och paprikapulver. Jag gjorde min majonnäs dagen innan den skulle användas och hade i ännu lite mer paprikapulver dagen efter (men kom ihåg att det säker skiljer stort på smaken beroende på vilken paprika du använder!)

 

1-1,5 dl majonnäs

2 msk äpplecidervinäger

0,5 msk socker

1 msk grovkornig skånsk senap

1,5 tsk sellerisalt

paprikapulver, dulce (rökigt)

salt, nymald svartpeppar

 

8-ish dl spetskål

3 dl rivna morötter

 

Blanda majonnäsen med äpplecidervinäger, senap och socker och smaka av med salt, peppar och sellerisalt. Riv kålen på mandolin (om ni har en Kyocera precis som jag brukar jag använda tjocklek 3) och riv morötterna grovt. Blanda med majonnäsröran tills allt är täckt. Tycker du röran är för torr - blanda i mer majonnäs, är den för blöt - blanda ner mer kål eller morötter. Smaka av med mer salt, sellerisalt och nymald svartpeppar om det behövs mer untz.

Har star jag i Alexandras studio i Bushwick och ska snart packa ihop oss. Vi har varit i stan ett par dagar och atit gott, trangts med folk pa tunnelbanan och hangt vid Union Square, men snart kor vi tillbaka till lugnet och tystnaden i Pennsylvania igen. Stan i all ara men det ar da nagot speciellt med deras lilla hus uppe i bergen.

 

Augusti, alltså. Vi njuter av högsommarväder här nere i Skåne och ikväll har vi suttit ute och ätit middag på altanen. Ljuvligt. Semester i all ära men det här med rutiner, ordning och reda är himla bra, speciellt för mig som potentiellt har varit Skalman i ett tidigare liv. #ingenvetsäkert

 

Jag tycker väldigt mycket om att äta sallad till middag när det är varmt ute och förra veckan när det var som varmast slängde vi ihop en caesarsallad som vi åt med quornfilé. Fin sommarmat, det här.

 

Ett av våra favoritrecept på (relativt) snabba rätter med lite input är att göra sallad med ugnsrostade grönsaker, belugalinser och annat smått och gott som råkar finnas hemma. Perfekt kylskåpsrens!

 

Dags för Ottolenghirecept! Det var längesedan jag delade med mig av ett sådant, och dessvärre ganska längesedan jag lagade något Ottolenghiskt med, för den delen. Den här salladen åt vi tillsammans med våra Ottolenghi-BFFs Johan och Johannah och den var väldigt god i all sin enkelhet (nåja, så enkelt det nu blir när vi pratar Ottolenghi...)

 

Vi äter ytterst sällan coleslaw och det är egentligen inte någon jättefavorit hos mig men när den är rätt avvägd (det vill säga inte för kladdig) kan det vara riktigt gott! Den här varianten gick hem hos både Calle och mig och var egentligen ett kylskåpsrens för att bli av med en sats majonnäs som vi hade över. Receptet är signerat Leila Lindholm.

 

Mitt bidrag till vår MBT förra veckan var ett gäng pesto- och parmesandressade stora vita bönor som blev otroligt goda om jag får säga det själv. Långt nere i arkivet på Matrepubliken finns det ett liknande recept som jag letade upp och dammade av och justerade lite.

 

Jag tycker januari får oförtjänt mycket kritik. Det är en tråkig månad hit, längtar efter våren dit men helt ärligt tycker jag att januari är en underbar månad. Efter alla helger och högtider kommer trygga januari med rutiner, ordning och reda och vardagslunken. Jag älskar vardagslunken! 

 

Det är ju knappast någon nyhet att päron, valnötter och gorgonzola är en av världens bästa kombinationer i smakväg men för mig som just lärt mig att tycka om mögelost har en helt ny värld öppnat sig.