Arancini

Nu var det några månader sedan vi hade besök av vänner på landet men när de var uppe bjöd vi på något jag velat prova ett bra tag - arancini. Det är små bollar av risotto som man rullar och dubbelpanerar innan man friterar, så det är med andra ord en perfekt rätt om man har risotto över.
 
 
Vi åt våra arancini med en långkokt tomatsås, smörstekta kantareller och en enkel rucolasallad. 
 
Arancini
4 portioner
 
4 portioner risotto, helt avsvalnad
1 mozzarellaboll, tärnad
1 dl vetemjöl
2 dl panko
2 ägg, uppvispade
 
Häll av och skär mozzarellan i små tärningar, ungefär 1 cm stora. Forma bollar av risottoriset och tryck in en mozzarellatärning i mitten av varje. Förslut och rulla bollen jämn. Lägg bollarna i mjöl, uppvispat ägg och slutligen panko och lägg på en tallrik med lite mellanrum så att de inte fastnar i varandra. Hetta upp oljan tll 150-160 grader och fritera några bollar i taget i oljan tills de fått en gyllene färg. Låt rinna av på hushållsppper och strö över flingsalt. 

Pasta med passata och gröna oliver

Jag kan snöa in totalt på olika pastasorter, och barnen likaså. Clara (och Calle, faktiskt) föredrar spaghetti alla dagar i veckan, Sigge gillar penne och jag, jag har nyligen fallit för Rummos gnochetti (bara NAMNET!) som är ljuvliga. Vi åt dem med en enkel tomatsås med gröna oliver och de var perfekta eftersom såsen nästlade sig in ordentligt i pastan, vilket jag gillar.
 
 
Passata använder jag nästan aldrig - eller gjorde nästan aldrig, men det var ju otroligt gott! Bra stapelvara i skafferiet. Receptet kommer ursprungligen från Jamie Oliver.
 
Pasta med passata och gröna oliver
2 portioner
 
2 portioner pasta
1 stor vitlöksklyfta
1 glasflaska passata (vi använde Muttis)
1,5-2 dl gröna oliver (+spadet)
salt, nymald svartpeppar
olivolja att steka i
riven pecorino romano
färsk oregano
 
Koka pastan så al dente du vill ha den och gör under tiden tomatsåsen. Skiva vitlöken tunt och stek i rikligt med olivolja i en stor sauteuse. Rör runt så att den inte bränns vid. Tillsätt passatan och rör runt. Dela oliverna på hälften och blanda ner i såsen med lite av spadet. Smaka av med salt (men var försiktig - oliverna är ju salta...) och massor av nymald svartpeppar. Häll av pastan och spara lite av vattnet. Blanda ner pastan i såsen, häll ner lite vatten och blanda runt. Lägg upp på tallrik och toppa med pecorino romano och några blad färsk oregano.

Tortellini med pesto

Den här veckan kunde ha börjat bättre, helt klart. Flera vänner kämpar med tunga saker, och jag är orolig på alla möjliga sätt. Positivt? Jag brände av en timme på cykeln och kunde stänga av tankarna för en stund, och det var välbehövligt. Mina egna problem framstår som små i sammanhanget, men den senaste veckan har jag märkt hur mitt lukt- och smaksinne har blivit sämre och jag försöker att inte freaka ut när jag inser att lök - fortfarande - luktar konstigt, kaffe likaså. Senast i raden att inte lukta som det ska är vitt vin, som i helgen hade en högst omysig artificiell eftersmak. Kommer jag ha det såhär alltid? Kommer det att försvinna? Kommer det att bli sämre? 
 
 
Ingen vet.
 
Nä hörni, nu får det vara nog med depp för något som fortfarande smakar bra är pasta, pesto och parmesan. TACK för det, säger jag bara. Den här rätten är något att slänga ihop när inspirationen är noll och tiden är knapp för snabbt går det. Färdig, färsk tortellini försöker vi alltid ha i kylskåpet och pesto kan man ju slänga ihop på det mesta.
 
Tortellini med pesto
Förbered en kastrull med kokande vatten och mixa sedan ihop peston (eller köp färdig, det finns massor av goda alternativ på hyllan i mataffären). Vi brukar göra på basilika eller persilja, solroskärnor eller andra nötter vi har hemma, olivolja och mängder av parmesan eller pecorino romano. Koka tortellinin enligt anvisning på paketet, blanda med peston och lägg upp på tallrikar. Toppa med fint riven parmesan eller pecorino romano och chiliflakes.

Öppen lasagne med mandelpesto

Fredag kväll och jag och Clara ligger utslagna i soffan, Sigge har somnat och Calle blandar en drink i köket. Vi kom till landet tidigare idag och har ätit pizza och druckit rödvin, och resten av kvällen ska jag läsa och äta After Eight. Ungefär så. #wildncrazy
 
 
Om ni inte ännu bestämt vad ni ska äta till middag imorgon kan jag tipsa om den här gamla godingen signerad Lotta Lundgren. Mandelpeston är vansinnigt god så jag brukar göra en mycket större sats än vad receptet säger (och den går alltid åt, passar nämligen perfekt att sleva i sig med sked när andan faller på...)
 
Öppen lasagne med mandelpesto
2 portioner
 
1 dl mandel
30-40 g smör
1 citron
0,5 tsk honung
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
250 g champinjoner
200 färsk spenat
2 lasagneplattor
0,5 burk ricotta
salt, nymald svartpeppar
 
Rosta mandeln i torr stekpanna och krossa i mortel. Bryn smöret. Riv av citronzesten och blanda ihop med mandeln och smöret. Smaka av med salt och några droppar pressad citron. Koka upp rikligt med vatten till lasagneplattorna. Hacka löken och vitlöken fint och stek i smör tills den blivit genomskinlig. Skiva svampen och vänd ner i löken och stek tills den fått färg. Tillsätt spenaten och stek tills den sjunkit ihop. Smaka av med salt och nymald svartpeppar. Koka lasagneplattorna mjuka, fiska upp med hålslev och lägg på två värmda tallrikar. Fördela spenatfyllningen på ena halvan av lasagneplattan, toppa med en rejäl klick ricotta och svep över resten av lasagneplattan. Skeda över massor med mandelpesto och servera direkt.

Kantarellpasta, parmesan, hasselnöt

När kantarellsäsongen nämrar sig tänker jag ofta att ok, kanske är det här året när vi går ut i skogen och hittar svamp? Sen tänker jag igen och kommer på att nej, det är inte det här året (heller). Vi hittar liksom aldrig svamp, och jag tror att vi sammanlagt har ramlat över typ 3,5 kantareller under alla år vi har varit tillsammans. Tur då att vi har snälla grannar som i fredags kom över med en påse kantareller de plockat på sitt sommarställe. Vilken lyx för oss usla svampplockare!
 
 
I mitt flöde på Instagram fladdrade det förbi ett recept på kantarellpasta med parmesan och rostade hasselnötter från Buffé, och det gjorde vi i lördags. Så himla superjättegott i all sin enkelhet!
 
Kantarellpasta, parmesan, hasselnöt
2 portioner + matlåda
 
300 g kantareller
1 vitlöksklyfta
4 msk olivolja
salt, nymald svartpeppar
1 dl skalade och rostade hasselnötter
300 g spaghetti
2 dl riven parmesan (minst)
olja att ringla över
 
Ansa svampen och skär i mindre bitar. Skala och riv vitlöksklyftan och stek i olja på låg värme tills den fått lite färg (MEN se upp så att den inte bränns). Tillsätt svampen och stek på medelvärme tills all vätska kokat bort och svampen fått lite färg. Smaka av med salt och svarteppar. Hacka nötterna och grovt (och hörni, skippa inte att rosta dem för det gör ALLT för smaken) och koka pastan tills al dente. Häll av och spara 1-2 dl av kokvattnet. Lägg pastan i stekpannan tillsammans med svampen och tillsätt hälften av parmesanen och några hasselnötter. Tillsätt lite pastavatten och rör runt tills du har en krämig pasta. Lägg upp på tallrikar, toppa med resten av parmesanen, svartpeppar och hasselnötterna och ringla över olivolja. 

Pasta al limone

Idag firar vi åttaårig bröllopsdag. Det var alltså åtta år sedan vi gifte oss i Brooklyn Bridge Park, den där varma julidagen när vi vigdes med Alex och Adam som vittnen. Vilken fin dag det var. Några dagar senare åkte vi på bröllopsresa och körde från San Fransisco via Portland till Seattle och provade Pinot Noir-viner, förälskade oss i McMinnville och åt oss igenom norra västkusten. Som jag längtar tills vi kan ta med oss barnen och göra en sådan resa igen!
 
 
Idag har det varit ösregn precis hela dagen så vi dukade upp med champagne, tända ljus och god middag på verandan. Fint det med! Nu ska vi kolla på film här, men innan dess - kolla in det här superenkla men ack så genialiska recept på pasta i en gräddig citronsås. Perfekt sommarlunch, skulle jag vilja påstå.
 
Pasta al limone
4 portioner

400 g pasta
4 msk olivolja
1 citron (skal och lite saft)
1 vitlöksklyfta (fint riven)
150 g pecorino (riven)
1 dl vispgrädde
salt & nymald svartpeppar

Lägg alla ingredienser till såsen i en stor skål. Koka pastan, låt rinna av och blanda sedan med såsen. Värm lite snabbt och tillsätt eventuellt lite pastavatten för att späda ut om det behövs. Strö över extra pecorino och smaka av med salt och nymald svartpeppar

Fusilli med morotsröra

Även om inget är som det brukar nu för tiden börjar en smygande längtan efter semester göra sig påmind. Det är sista veckan för barnen på förskolan - sista någonsin för Clara som börjar i förskoleklass till hösten - och även om vi kör på med jobb i några veckor till flyttar vi upp till landet med start nästa vecka. Clara ska gå på simskola i några veckor och jag hoppas att vädret blir fint så att vi kan få till några kvällsutflykter med båten. Fram tills dess kör vi hur som helst på med vardagslunken här hemma, och även om min inspiration för matlagning just nu är ganska låg får vi till riktiga pärlor lite då och då - som den här enkla pastan med en slags morotsröra, toppad med gorgonzola och krispiga kikärtor. Perfekt vardagsmat i min bok.
 
 
Originalreceptet, som jag såklart har ändrat om lite i, kommer från Coop. Gillar du inte gorgonzola? Vad är det för fel på dig? Ta parmesan istället! Eller pecorino. Eller kanske getost? Du fattar.
 
Fusilli med morotsröra
2 portioner + matlåda
 
400 g fusilli eller annan pasta du gillar
800 g morötter
1 msk olivolja
0,5-1 dl rostade solrosfrön
2 dl crème fraiche
cayennepeppar, salt, nymald svartpeppar
 
400 g avsköljda kikärtor på burk
olivolja
rikligt med havssalt
 
slätbladig persilja, grovhackad
gorgonzola
 
Sätt ugnen på 225 grader. Skala och dela morötterna på längden. vänd runt med olivolja, salt, nymald svartpeppar och en gnutta cayennepeppar och rosta tills de blivit mjuka och börjat ta färg - det borde ta 20-25 minuter. Koka pastan enligt anvisning på paketet. Lägg morötterna i en mixer tillsammans med rostade solrosfrön och crème fraiche och mixa tills du har en crunchy morotsröra. Smaka av med salt och nymald svartpeppar.
 
Hetta upp olja i en stekpanna och stek kikärtorna tills de fått fin färg och blivit krispiga. Jag körde även mina några minuter på eftervärmen i ugnen för lite extra krisp. Blanda fusillin med morotsröran och toppa med slätbladig persilja, gorgonzola och kikärtor.

Aglio, olio e peperoncino

Torsdag! Kanske veckans bästa dag? Hos oss innebär torsdagar att vi äter något extra gott och provar ett nytt vin, och innan kidsen ska sova traskar vi upp till REKO och hämtar veckans varor. Idag blir det lite blandad kompott - skaldjur till de andra, toast skagen till mig, iskall och torr riesling till mig och Calle. Längtar redan.
 
 
För några veckor sedan åt vi dock den här gamla klassikern, en rätt vi gör lite då och då. Enkel, god och en av de bästa pastarätter jag vet faktiskt. Kör på torkade chiliflakes om du inte har färsk chili!
 
Aglio, olio e peperoncino
Koka spaghetti. Värm rikligt med olivolja i en stekpanna. Skiva en stor vitlök och en röd chili riktigt tunt (valfri mängd beroende på hur stark chilin är) och stek försiktigt i oljan. Se upp så det inte bränns! Riv massor med pecorino (eller parmesan om du föredrar det) och hacka persilja grovt. Stäng av plattan, blanda ner spaghetti och pecorino och rör runt. Tillsätt eventuellt lite pastavatten om det behövs. Lägg upp på tallrikar, toppa med ännu mer riven ost och persilja.

Cacio e pepe

Kanske världens enklaste (och godaste) pasta om man gör det med riktigt fin pasta, god pecorino och aromatisk svartpeppar. Pecorino romano föredrar jag, och tellicherry- eller kampotpeppar. 
 
 
Jag har aldrig tillagat den här rätten efter recept så ni får nöja er med en receptskiss... Men glöm inte det gamla djungelordspråket ju mer peppar, desto bättre. Det stämmer, nämligen.
 
Cacio e pepe (till 2, ungefär...)
Koka spaghetti enligt anvisningarna på paketet. Smält en stor klutt smör i en stekpanna och lägg i (mortlad/mald) svartpeppar, kanske en halv matsked eller så. Kanske ännu mer också, beroende på vilken slags peppar du använder. Låt fräsa i några minuter, blanda sedan ner pasta, en skvätt pastavatten och fint riven pecorino. Rör runt tills allt är blandat och späd eventuellt med mer pastavatten. Toppa med ytterligare pecorino och dra några varv med pepparkvarnen.

Ärtpesto (och ridå)

Den här veckan känns det som att jag har sprungit i en konstant uppförsbacke. I motvind. Jag har jobbat, (försökt att) skola in Sigge som inte alls vi bli lämnad, kämpat på med en inlämningsuppgift som jag aldrig blir nöjd med, jagat folk som inte bemödar sig med att svara på mail, fått tröttsamma besked och längtat efter lite normalitet igen. Och medvind. Jag behöver lite medvind. Nu ska jag snart stänga ner datorn och ta helg med min lilla familj. Ikväll ska vi dricka iskallt rosévin, äta pizza och glömma omvärlden för en liten stund. 
 
 
Jag tänkte skicka med er ett helgtips - gör ärtpesto. Ingen recept för er som gillar exakta instruktioner, haha. Här kommer en grov skiss på hur vi gjorde. Trevlig helg! Vi hörs snart igen.
 
Ärtpesto
Rosta en näve valnötter i en het stekpanna. Lägg i en mixer tillsammans med en kruka basilika, en stor näve tinade gröna ärtor, en vitlöksklyfta och en stor näve riven pecorino. Pulsa tills du har den så slät du vill ha den - jag gillar med lite tugg i. Vänd ner olivolja (mixa inte, då blir den besk) och blanda runt tills du har den så lös du vill ha den. Blanda ner i kokt pasta. Ät. Njut. Osv.

Spenatlasagne med linser och gorgonzola

Även om allt är lite upp och ner just nu försöker jag upprätthålla någon form av normalitet, och det innebär bland annat att fredagar - som alltid - betyder ost, pizza och praliner. Även om det är tråkigt och ledsamt att inte träffa vare sig familj eller vänner är det ändå ganska mysigt att skrota omkring här hemma och ta dagarna som de kommer. Den här helgen har vi inte en endaste liten plan, men en sak är säker - något gott ska vi äta. Vad det blir återstår att se.
 
 
Vill ni göra något extra gott till helgen kan jag rekommendera den här lasagnen som vi gjorde för några veckor sedan. Jag är ju otroligt svag för gorgonzola, men är du inte det är det nog inte lasagnen för dig. Haha. Receptet kommer från Allt om Mat.
 
Spenatlasagne med linser och gorgonzola
4 portioner + matlåda
 
200 g lasagneplattor (färska)
1 gul lök
2 vitlöksklyftor
smör att steka i
250 g färsk spenat
4 dl mjölk
1 dl vispgrädde
100 g gorgonzola
salt, nymald svartpeppar
1 förpackning svarta linser, 125 g (jag använde belugalinser)
50 g valnötter
2 dl riven ost
 
Sätt ugnen på 225 grader. Skala och finhacka lök och vitlök. Fräs löken i smör i en stor stekpanna i några minuter, tillsätt sedan spenaten och låt den fräsa med i någon minut. Häll över mjölk och grädde och låt koka upp. Smula ner osten och rör om tills den smält. Smaka av såsen med salt och peppar och blanda ner linserna (jag kokade linser själv eftersom jag hade belugalinser hemma). Varva sås och lasagneplattor i en smord, ugnsfast form. Understa och översta lagret ska vara sås. Grovhacka nötterna och blanda med osten. Strö blandningen över lasagnen och grädda i mitten av ugnen i ungefär 20-25 minuter tills plattorna är mjuka och lasagnen har fått fin, gyllene färg.

Cannelloni med keso

Jag är alltid på jakt efter vardagsrecept, och den här enkla varianten av cannelloni satt som en smäck. Jag fyller ofta cannelloni med ricotta och spenat, men det blev übergott att använda keso istället. 
 
 
Jag kan inte nog poängtera hur mycket godare det är att använda hel muskotnöt och riva själv istället för att köpa färdigmald. Köp. En. Muskotnöt. Ok? Receptet kommer från Arla.
 
Cannelloni med keso och spenat
2 portioner + matlåda
 
10 färska lasagneplattor
250 g fryst bladspenat
250 g keso
salt, nymald svartpeppar
2 msk smör
2 msk vetemjöl
5 dl fet mjölk
2 dl riven ost
salt, nymald svartpeppar
hel muskotnöt, riven (efter smak)
 
Sätt ugnen på 225 grader. Tina spenaten och pressa ur vattnet ordentligt. Blanda spenaten med keson och smaka av med salt och peppar. Lägg fyllningen på lasagneplattorna, rulla ihop och lägg i en ugnssäker form. Smält smöret i en kastrull, rör ner mjölet och fortsätt med mjölken. Koka upp försiktigt och dra bort från värmen när såsen börjar tjockna. Rör ner osten och smaka av med salt, nymald svartpeppar och riven muskot. Häll ostsåsen över plattorna så att allt blir täckt och grädda i mitten av ugnen på 20-ish minuter.

Penne alla Norma

Idag finns det (minst) två olika anledningar till att fira. Vi har till exempel tagit ett pyttesteg framåt när det gäller framtida balkongbygge, och dessutom fick jag högsta betyg på min hemtenta i förvaltningsrätt. En bra start på veckan, trots sömnbrist pga orkan, typ. Kan man reklamera vädret sedan typ... november?
 
 
Jaja, nya tag och allt det där. Jag ska snart gå och lägga mig men först ett recept på klassikern Penne alla Norma, som liksom helt har varit frånvarande i min värld fram tills våra vänner bjöd på det här när vi var där på middag. Tomatsås + ugnsbakad aubergine = SANT.
 
Penne alla Norma
2 portioner
 
2 portioner Penne
1 aubergine
1 burk hela tomater
1 gul lök
1 vitlök
salt, nymald svartpeppar
riven pecorino romano
färsk oregano
 
Sätt ugnen på 225 grader. Dela auberginen i stora kuber och ringla över olivolja och havssalt. Baka i mitten av ugnen i ungefär 30 minuter tills bitarna är ordentligt mjuka. Gör under tiden tomatsåsen genom att tärna lök och tunt skiva vitlöken, fräs i rikligt med olivolja tills bitarna är mjuka. Tillsätt tomaterna och låt puttra på svag värme tills såsen kokat ihop. Koka pastan (spara lite av pastavattnet och späd eventuellt såsen om det behövs) och blanda med såsen och auberginen. Toppa med rikligt med färsk pecorino och färsk oregano. 

Lasagne

Det finns vissa grejer som är dödsviktiga när man ska göra lasagne. TID, till exempel. Gör den kvällen innan och låt den gotta till sig över natten. Sist jag gjorde lasagne gick jag all in istället för att slarva ihop en som jag, erm, ofta gör annars. Ostsåsen fick lite extra omsorg (och extra muskotnöt), lasagneplattorna förkokades och tomatsåsen fick stå till sig länge, länge. Och gissa om den blev god! Två tummar upp.
 
 
Perfekt i matlådan dagen efter dessutom, som ni kan se på bilden. Finns ju faktiskt få saker som blir så goda i matlådan som lasagne.
 
Lasagne
4 portioner + minst lika många att frysa in
 
9 lasagneplattor - jag använder torkade
400 g sojafärs
2 stora lökar
3 vitlöksklyftor
2 burkar hela tomater
5 msk tomatpuré
salt, svartpeppar från kvarn
färsk basilika
 
Finhacka löken och vitlöken i rikligt med olivolja tills de har mjuknat. Tillsätt sojafärsen och rör runt. Blanda ner tomatpuré och hela tomater och låt koka in på svag värme tills såsen satt sig. Ju längre desto bättre, brukar jag tänka. Blanda ner färsk basilika när såsen är redo.
 
3 msk smör
3 msk vetemjöl
7 dl fet mjölk
2 dl riven ost, en smakrik variant
1 dl riven pecorino (eller parmesan)
salt nymald svartpeppar
en gnutta hel muskotnöt, riven
 
riven ost till toppen
 
Förkoka lasagneplattorna genom att doppa några plattor i taget i kokande vatten i ungefär 1 minut. Se till så de inte klibbar ihop. Smält smöret i en kastrull och blanda ner vetemjöl. Rör runt ordentligt och tillsätt mjölk. Koka upp och rör runt tills du har en slät sås. Dra av från värmen, blanda ner osten och smaka av med salt, nymald svartpeppar och nyriven muskotnöt (OBS viktigt).
 
Sätt ugnen på 200 grader. Lägg lite av ostsåsen i botten av en ugnsform tills allt är täckt. Lägg på ett lager lasagneplattor, efter det sojafärssås och sedan ostsås igen. Upprepa tills plattorna är slut och se till att översta lagret är lasagneplattor toppade med ett lager ostsås. Sätt in i ugnen och sänk värmen till 175 grader och grädda i 40 minuter till. Ta ut från ugnen och höj värmen till 225 grader. Strö över riven ost och ställ in i ugnen igen och grädda i ungefär 10 minuter till, tills osten fått lagom med färg. Låt lasagnen vila i MINST (alltså minst, minst minst) en kvart innan servering. Och ät med sallad.

Sojafärsbullar i tomatsås

Den här veckan började i uppförsbacke kan man säga och igår var min arg-som-ett-bi-dag. Idag är jag mer på jag-skiter-i-vilket-humör vilket känns uppfriskande jämfört med gårdagens läge. Tack Pernilla, för emotionell support. Det är få människor som är inställd på precis samma sarkasmläge som jag, men hon är en av dem. Hade ni sett våra SMS-konversationer hade ni förstått. Hoho.
 
Ok, jag ska bara överleva den här dagen också och avsluta med ett välbehövligt yogapass, sen är det nerförsbacke med NÄSTAN helg. 
 
 
Ikväll ska vi äta burritos pga kanske världens bästa comfort food, men de här sojafärsbullarna i tomatsås är inte långt bakom. 
 
Sojafärsbullar i tomatsås
2 portioner + matlåda
 
500 g sojafärs (Anammas formbara)
0,5 dl grädde
1 ägg
1 gul lök, fint hackad
1 dl parmesan, fint riven
salt, svartpeppar från kvarn
1 dl färsk basilika
 
1 burk hela tomater
1 liten gul lök, tärnad
1 klyfta vitlök, tunt skivad
salt, svartpeppar från kvarn
 
Blanda ihop ingredienserna till sojafärsbullarna och ställ åt sidan. Fräs lök och vitlök i en sauteuse, häll på krossade tomater och låt småputtra under lock. Forma lagom stora köttbullar och stek i rikligt med smör och olja tills de fått fin färg runt om. Lägg ner köttbullarna i tomatsåsen och låt puttra med några minuter. Ät med tagliatelle och riv över rikligt med parmesan precis innan servering.

Mac'n'cheese

Jag gör inte så ofta mac'n'cheese själv av oklar anledning men förra veckan slog vi på stort och åt det till middag som uppladdning inför en helkväll på Liseberg. Jag hade i vällagrad cheddarost i såsen men tycker nog att det kunde varit ännu mer untz. Nästa gång ska jag prova att riva ner lite parmesan också, tror jag.
 
 
Använd vilken pasta du vill men jag tycker det blir godast med en något större variant än vanliga makaroner.
 
Mac'n'cheese
2 portioner + matlåda
 
8 dl makaroner (jag använde maccheroni)
8 dl mjölk
2 msk smör
2 msk vetemjöl
3 dl riven cheddar
salt, nymald svartpeppar
en gnutta riven muskotnöt
 
50 g smält smör
3 dl panko
2 dl riven cheddar
 
Sätt ugnen på 225 grader. Koka makaronerna och häll över i ett durkslag när de är ordentligt al dente. Smält smöret i en kastrull, tillsätt mjölet och rör runt tills du har en tjock massa och tillsätt sedan mjölken under ständig omrörning. Koka ihop till en tjock sås och tag sedan från värmen. Rör ner osten och smaka av med salt, peppar och muskot. Lägg makaronerna i en smord, ugnssäker form. Häll på såsen och rör runt tills alla makaronerna är täckta. Blanda det smälta smöret med panko och cheddar, fördela över makaronerna och grädda sedan i ugnen i ungefär 25-40 minuter tills gratängen fått bra med färg.

Tomatsås på färska tomater

På måndag är det min trettiosjunde i födelsedag och det ska vi fira lite i förväg i helgen genom att åka till Köpenhamn imorgon. Ska ni inte åka till Köpenhamn och fira födelsedag tycker jag att ni istället ska göra den här überenkla pastan med sås gjord på färska tomater.
 
 
Jag gör ofta tomatsås på färska tomater när vi har några trötta små stackare kvar som vi inte har blivit uppätna. När jag lägger såsen på pizza mixar jag den, men ska jag ha den till pasta låter jag den vara som den är pga blir lite mer tugg om man låter bitarna vara hela.
 
Tomatsås på färska tomater
Stek lök i rikligt med olivolja tills löken är mjuk. Tillsätt delade tomater, sänk värmen och lägg på ett lock. Låt puttra på låg värme i ungefär en halvtimme, rör runt under tiden. Koka pastan, blanda ner i såsen och blanda runt. Smaka av med nymald svartpeppar och havssalt och toppa med svarta oliver, olivollja och buffelmozzarella.

Sandra Mastios carbonara

Jag går omkring som i en dimma den här veckan. Det är jobb hit, BVC-besök dit, ostprovning, packning, noll ork till matlagning och imorgon, ÄNTLIGEN, välbehövlig MBT med energipåfyllning. Jag ska snart släcka ner och äntligen sova, men först - ett recept signerat Sandra Mastio. Vi såg henne laga carbonara i Tupp, Timjan & Tårta och provade - det blev verkligen supergott!
 
 
Såklart ska man ha pancetta till men sådant sysslar jag som bekant inte med och tro mig, det blir precis lika gott utan.
 
Sandra Mastios carbonara
2 portioner (+matlåda)
 
400 g spaghetti
2 vitlöksklyftor
2 msk olivolja
4 ägg
150 g riven parmesan eller pecorino
2 tsk nymald svartpeppar
 
Koka upp rikligt med vatten och lägg ner spaghettin när vattnet kokar. Rör om några gånger under koktiden. Skala vitlöken och krossa den lätt med kniven. Lägg i en traktörpanna med olivoljan och rör runt så att vitlöken gottar in sig ordentligt i varenda vrå av traktörpannan. Knäck äggen i en skål och rör ner svartpeppar och nästan all ost (men spara lite till garnering). Rör ihop med en gaffel. Ta upp vitlöksklyftan från stekpannan, lägg ner pastan när den är sådär lagom al dente OCH SPARA PASTAVATTNET. Stäng av värmen på stekpannan och rör ner äggsmeten i pastan. Rör, rör och rör tills smeten är fördelad över pastan. Rör ner ett par matskedar av pastavattnet och fortsätt röra runt tills pastan blivit krämig och glansig. Lägg upp pastan på ett stort fat och toppa med parmesanost och ännu mer nymald svartpeppar. Ät direkt, för som de brukar säga, italienarna - la pasta non aspetta!

Trofie med pesto och zucchiniblommor

Nu är det säsong för zucchinis och om det inte hade varit för de förbenade rådjuren hade vi antagligen haft ett gäng zucchinis att skörda redan nu. Nåväl, i Italien fick jag min zucchinidos stillad för en av dagarna gjorde jag en trofiepasta med zucchini och zucchiniblommor till lunch. Fantastiskt gott!
 
 
Har du inga zucchiniblommor får du helt enkelt hoppa över det och istället blanda ner lite mer hyvlad zucchini.
 
Trofie med zucchiniblommor
2 portioner
 
2 portioner trofiepasta
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
4 småzucchinis med blomman kvar
0,5-1 dl pesto
0,5-1 dl ricottaost
parmesan till servering
salt, nymald svartpeppar
 
Koka pastan enligt anvisningarna på paketet. Hacka lök och vitlök fint och stek i rikligt med olivolja på medelvärme tills bitarna blivit mjuka. Ta bort blommorna från zucchinin och lägg åt sidan. Hyvla zucchinin tunt (med mandolin eller osthyvel!) och riv zucchiniblommorna i två bitar och blanda ner i löken. Tillsätt pesto och ricotta och eventuellt lite kokvatten från pastan så inte såsen blir allt för tjock. Blanda pastan med såsen och smaka av med salt och nymald svartpeppar. Riv över rikligt med parmesan precis innan servering.

Gravade äggulor

Livet. Igår firade vi efter att ha varit på ett rutinultraljud där allt såg fint ut och idag sörjer vi eftersom familjens älskade Isbjörn inte längre finns. Kontraster så det räcker och blir över för min del, men vad kan man göra? Det är bara att köra på. Jag skulle kunna skriva meter efter meter om hur mycket jag älskade den där hunden men jag orkar inte, så jag tycker vi pratar om mat istället.
 
 
Tove serverade gravade äggulor som tillbehör till en pastarätt hon bjöd på när vi firade efter-förnyår för några veckor sedan. Otroligt häftig smak, och det liknar inget jag har smakat förut. Vi rev det alltså över pasta, och enligt Buffé (där originalreceptet kommer ifrån) passar det bra att riva över sallader, risotto och pasta.  
 
Gravade äggulor
4 stycken
 
2 dl strösocker
2 dl salt
4 äggulor
 
Blanda socker och salt. Strö ut hälften av blandningen i en liten form, ca 15*20 cm. Gör fördjupningar i blandningen och lägg ner en äggula i varje. Strö försiktigt över resten av salt- och sockerblandningen. Täck med plastfolie och förvala i kylskåpet i fyra dagar.
 
Sätt ugnen på 80 grader. Lyft upp äggulorna och borta försiktigt av överflödligt salt. Skölj gulorna i en skål med kallt vatten och torka försiktigt av med hushållspapper. Lägg gulorna på en bit bakplåtspapper på ett ugnsgaller mitt i ugnen. Låt torka i ca 2 timmar tills de är helt torra (och riv sedan alltså över något gött). De kan förvaras i kylen i upp till en månad i en lufttät burk.

Tidigare inlägg
RSS 2.0