Jag har tagit mig tiden att baka de senaste veckorna, något jag tyvärr sällan gör längre. Jag vill så gärna med orken har inte riktigt funnits där, men nästa år får fokus ligga på mindre jobb och mer bak. I helgen gjorde jag mina favoritkakor, de små godbitarna med saffran och pinjenötter. Perfekta till kvällsglöggen.

 

Vi spenderar sportlovet på sydligare breddgrader. I helgen var vi i Malmö (för första gången på evigheter!) och nu är vi hos mina föräldrar i Hässleholm. I måndags checkade vi dessutom ut från jobbet tidigt och drog till Köpenhamn, åh ljuva stad! Imorgon bär det av hemåt igen och en mellanlandning i stan innan vi åker till landet över helgen. Det var dagens reserapport, det.

 

Jag kommer ihåg när jag började skolan. Som om det var igår, faktiskt. Jag hade på mig en marinblå- och vitrandig sjömansklänning (där kragen alltid hamnade lite på sned) och vita strumpor med små spetsdetaljer på. Mamma var med mig, min fröken hette Eva och jag var nervös. Igår var det min tur att vara med när min Clara började i sin skola. Det är en helt annan tid och en helt annan värld men likväl stod vi där, hon och jag. Utan randiga sjömansklänningar men med hennes lilla hand i min, lite nervösa båda två. I min familj är ett klassiskt drag att vi inte är sådana som första dagen på något nytt liksom slänger oss in och känner oss helt trygga med en massa nya människor, och Clara är inget undantag. Mina gener, helt klart. Hon känner in, är svårflörtad, kollar av läget. Pratade länge och förståndigt med fröken om att hon faktiskt är lite blyg. Men det gick bra! För mig med (haha). Det kändes fint med pedagogerna från första stund och det känns tryggt att veta att det är med just de tre som Clara kommer spendera sitt första år i skolan. Och skolan, det är en liten pytteskola med inte speciellt många elever. Den ligger på en höjd uppe i Landalabergen med utsikt över Vasastan, och promenaden dit var riktigt fin. Det ska nog bli bra, det här!

 

I skogen bakom vårt hus på landet finns det fullt med blåbär. Ljuvligt! Emma har gjort blåbärssylt, jag har gjort marmelad med blåbär och grape och några bär hamnade i den här kakan som vi åt till eftermiddagsteet en regnig måndag för några veckor sedan.

 

När vi hälsar på Alex och Adam i USA åker vi ofta till the Cocoon, ett typiskt amerikanskt kaffehak där det finns snickerdoodles, chocolate chip cookies och bagels. Det jag alltid beställer (förutom iste då, såklart) är deras magiska cheddar chive biscuits, som är en slags blandning av en scone och en muffin. Den är ganska söt men också salt, och de är sprängfylld med cheddar och gräslök. 

 

Yotam Ottolenghi, sällan blir man besviken när man lagar något från hans kokböcker. Den här kakan serverade vi som efterrätt när vi hade vänner över på middag och den är magisk. Kanske kan vara något för påsk? Köp rosvatten av bra kvalitet för de lite billigare smakar tvål.

 

Den här kakan bjöd våra vänner på när vi var och hälsade på i deras nya, fina hus för några helger sedan. Jag är ju ingen kak-kind-of-person men den här, alltså. Det är kakornas kakor. Min syster var snäll och tog med sig äpplen från trädgården i mina föräldrars hus i Laröd sist hon hälsade på så jag har as we speak ett gäng äppelchips på gång i ugnen. Kanske blir en kaka också om jag får feeling.

 

Att baka kakor är ju inte direkt min grej om man säger så eftersom jag har ungefär noll tålamod när det kommer till att följa recept till punkt och pricka. Tur då att det finns enkla kakor som typ drömmar, som dessutom råkar vara en av mina absoluta favoritkakor. Jag smulade ner några lavendelblommor i smeten eftersom vi har massor med lavendel på landet, och det blev himla gott!

 

Receptet kommer från klassikern Sju Sorters Kakor.

 

 

100 g smör

3 dl socker

2 tsk vaniljsocker

1 dl olja med neutral smak

1 tsk hjorthornssalt

4 dl vetemjöl

0,5-1 msk smulade lavendelblommor

 

Sätt ugnen på 150 grader. Vispa det rumsvarma smöret, socker och vaniljsocker smidigt. Tillsätt oljan (lite i taget) och blanda ner hjorthornssalt med lite av mjölet och rör ner i degen. Arbeta in resten av mjölet och de smulade lavendelblommorna. Rulla ut degen i 2 längder, skär i bitar och forma till bollar. Grädda i 20 minuter i mitten av ugnen tills drömmarna fått fin färg.

Imorgon är det äntligen fredag. Det har varit en såndär vecka när det känns som om man sprungit ett maraton, ni vet. Jag längtar redan efter AW med utlovat bubbel och plock hemma hos vänner på Kungshöjd, men först ska jag jobba några timmar imorgon förmiddag, äta finlunch med min partner in crime och svänga inom Saluhallen på väg hem. Jag är ohemult sugen på praliner och ost!

 

När vi var i Skåne senast skördade jag årets första rabarber och gjorde då den här knäckiga rabarberpajen som är helt fantastiskt god. Något till helgen, kanske? Vi hörs, kompisar!

 

 

500 g rabarber

2 dl havregryn

2 dl socker

1,5 dl vetemjöl

0,5 tsk bakpulver

1 nypa vaniljsocker

125 g smör

0,5 dl ljus sirap

0,5 dl vispgrädde

 

Värm ugnen till 150 grader. Blanda alla torra ingredienser i en skål och smält smöret i en kastrull tillsammans med grädde och sirap. Blanda ner de torra ingredienserna. Skär rabarbern i mindre bitar (jag tycker 2-3 cm är lagom) och lägg i en smord pajform. Bred på knäcksmeten och grädda i mitten av ugnen 40-50 minuter tills pajen fått fin färg.

Det enda jag vet säkert just nu är att jag precis i detta nu hade velat ha en gigantisk bit av Sofies kesokaka. Hon hade med sig den här på vår senaste MBT och den var så himla, himla god. Den smakar lite som en tysk käsekuchen, och hur gott är inte det?

 

 

 

2 dl vetemjöl

100 gram smör

0,5 dl socker

1 äggula

1 krm salt

0,5 dl mald mandel (mandelmjöl funkar säkert)

 

500 g keso

3,5 dl florsocker

2 dl crème fraiche

3 äggulor

0,75 dl vetemjöl

1 citron, rivet skal

3 äggvitor

 

Blanda ihop smör och socker, tillsätt äggulan och mald mandel. Arbeta hastigt ihop degen och låt stå kallt i några timmar. Kavla ut degen och klä en smord form med löstagbar botten. Nagga degen och förgrädda i 200 grader i 10 minuter.

 

Rör ihop florsocker, keso, crème fraiche och äggulorna. Tillsätt mjölet och det rivna citronskalet. Vispa äggvitorna till ett hårt skum och vänd ner i smeten. Häll smeten i formen och minska temperaturen till 175 grader och grädda tills fyllningen har satt sig ordentligt och fått en guldgul färg vilket borde ta ungefär 50-60 minuter.

Jag hittade en burk grön kardemumma med kort datum i kryddlådan så då passade jag på att baka en kardeummakaka till vår vän Kakmonstret Magnus. Jag åt typ halva smeten och den var löjligt god!

 

En stor anledning till att både jag och Calle är så intresserade av matlagning är för att vi båda är ohemult nyfikna. Det är just den där nyfikenheten som ofta leder till att vi båda snöar in på allt från mozzarella till drinkar och för mig är den senaste grejen något så enkelt och vardagligt som kryddor. Jag ramlade nämligen över en artikel om kanel (min favoritkrydda, alla kategorier) där det diskuterades vad som är riktig kanel, om kanel är giftigt och om det är nyttigt. Jag bryr mig egentligen inte om kanel är giftigt eller vilka hälsofördelar som finns för jag är övertygad om att det är stora mängder som ska konsumeras innan det blir giftigt, men det jag däremot började fundera över är vad det skulle kunna vara för smakskillnad mellan den "vanliga" kanelen och den som kallas för kanelen med stort k - ceylonkanel.

 

När vi var i Saluhallen i fredags köpte jag med mig en påse ceylonkanel hem och bara genom att lukta på den kan jag konstatera att jo, det helt klart är skillnad på kanel och kanel. Ceyolankanelen har en mycket sötare smak, och blir aldrig besk på samma sätt som den "vanliga" kanelen kan bli i för stora mängder. Jag tycker dock att "vanlig" kanel är god den med men kan konstatera att de båda antagligen gör sig bäst i olika användningsområden. Spännande! 

 

Min första lediga dag har varit allt annat än ledig men imorgon planerar jag att ligga i horisontalläge på soffan och spela Monkey Island ungefär hela dagen. Dagens största bedrift (förutom att jag bakade ett otroligt gott danskt rågbröd på surdeg) får nog ändå vara det faktum att jag rensade ur vår kryddlåda, och kom till följande insikter: Det är helt onödigt för oss att köpa torkade kryddor (av typen rosmarin, timjan osv osv) eftersom vi ALDRIG använder det. Det är helt onödigt för oss att köpa kryddburkar över huvud taget på grund av får ofta slänga alldeles för mycket. Note to self - köp endast kryddor i lösvikt i mindre mängd framöver. Deal? Deal.

 

Ända sedan jag var liten har jag älskat att äta vaniljsås med sked. Det är alltså ingen överdrift, för jag tycker generellt mer om såsen än själva pajen som serveras till den. Tyvärr finns det ju ingen efterrätt som heter vaniljsås med vaniljsås så när vi hade gäster för några helger sedan gjorde jag en skånsk äpplekaka med vaniljsås, och jag måste faktiskt säga att båda blev otroligt goda (och otroligt söta).

 

Idag har jag, Calle och Clara spenderat eftermiddagen på Liseberg tillsammans med tre av mina syskonbarn (och resten av Göteborg. Det kändes så, i alla fall... Note to self - vänta med att gå på Liseberg tills första halvan av augusti är förbi) Nåväl, det blev en lyckad eftermiddag ändå och samtliga barn i sällskapet var nöjda. Jag med för den delen, för vi svängde förbi Focus på väg hem och bunkrade nödvändigheter som Mr & Mrs T Bloody Mary Mix (min snabbfix när jag är sugen på Bloody Mary men inte orkar blanda), yuzujuice och hasselnötssmör.

 

Den senaste tiden har vi skapat många fina minnen att spara och plocka fram när det är orkanvindar och minusgrader, och idag var inget undantag. Min nära vän tillika kollega Malin kom förbi och med sig hade hon sin berömda bärpaj som var fantastiskt god.

 

Jag är svag för vinbär, både röda och svarta (och även vita som vi har i trädgården) men kanske mest för svarta om jag tvingas välja. Av svarta vinbär gör vi sylt, gelé och vi blandar ner dem i pannkakssmeten, men de röda tycker jag gör sig väldigt fint i kakor. Den här enkla godbiten gjorde Bibbi till fikan en dag och jag tog om typ tre gånger. Minst. Till och med Calle smakade! Plötsligt händer det.

 

Receptet kommer från den klassiska kakboken Sju Sorters Kakor och kallas egentligen Kerstinkaka.

 

 

125 g smör

3 ägg

3 dl socker

3 dl vetemjöl

1 tsk bakpulver

1 dl röda vinbär

 

Smörj och bröa en rund form med löstagbar kant, 24 cm i diameter. Smält smöret och låt det svalna. Vispa ägg och socker riktigt pösigt. Tillsätt mjölet blandat med bakpulvret och sedan det smälta smöret. Häll smeten i formen och häll på de röda vinbären. Grädda i 30-ish minuter tills kakan fått en fin, gyllenbrun färg. Låt den svalna något och lossa sedan försiktigt på formens kant. 

Semestermodet fortsätter och idag ska jag koka rabarberchutney! Vi har nämligen några stjälkar kvar att skörda och jag tänker att en chutney kan vara bra att plocka fram i oktober när det är snålblåst och regn från sidan och längtan efter varma sommardagar är stor.

 

Midsommar står för dörren och som vanligt känns det som att det var igår vi firade senast. Förra året regnade bort så förhoppningarna för det här året är något låga om jag ska vara ärlig. Kanske är det för att vi åker vidare mot Venedig efter midsommar och tankarna mest kretsar kring det, kanske är det för att midsommar verkar vara en högtid med kroniskt dåligt väder. Ingen vet säkert.

 

När vi är ute på havet har vi alltid med oss fika, och oftast brukar det vara någon slags bullar eftersom det är enkelt att ha med sig. I helgen gick vi Orust runt med båten, och någonstans mellan Grundsund och Gullholmen puttrade vi fram och drack kaffe och njöt av de här vaniljbullarna som jag och Clara bakade dagen innan.