Vi har spenderat i princip hela dagen i bilen och kom upp till Idre lagom till solen gick ner bakom bergen. Herregud, vad jag har saknat det här stället! Imorgon är det första dag i backen och det utlovas sol och -16. Längar.

 

Den här veckan dundrade förbi utan pardon och jag har nu gjort bokslut på de största projekten som jag har sysslat med under hösten. Nu planerar jag för att rulla i nedförsbacke fram tills årsslutet och gå all in på december och allt vad det innebär. Den här helgen är vi as we speak på landet för att plocka fram julpynt och fira första advent och jag riktigt längtar efter årets första glögg.

 

I helgen firade vi Calles födelsedag lite i förväg och till förrätt åt vi en otroligt god trattkantarellsoppa med portvin. Efter den middagen har Clara fått dille på att äta trerätters, så i måndags gjorde vi det - igen - för att fira Calles födelsedag på riktigt. Hur som helst, receptet kommer från Per Morberg.

 

Våfflor står högt i kurs hos oss, förutom hos Calle-våfflor-är-ingen-mat-Ljungblad. Tur att han inte läser här för jag är ganska säker på att han hade protesterat, men faktum är att han ofta tycker att han inte blir mätt. Tur då att jag har hittat lösningen på våra problem - potatisvåfflor. Helt klart mer mättande än den vanliga varianten. Och supergott! Som våffelraggmunkar, typ.

 

September är sällan en höjdarmånad på mitt jobb eftersom vi är mitt inne i en lönerevision, och det här året är knappast ett undantag. Nåväl, det är helg och jag ska inte tänka på jobbet över huvud taget. Äta något gott ska vi däremot göra, och idag är planen att gå ner till Saigon i Nordstan och bunkra bao buns, gyozaplattor och nudlar av alla möjliga slag. Längtar redan.

 

 

För några helger sedan svängde vi ihop den här enkla men ack så goda lilla rätten till lunch utifrån den klassiska man tager vad man haver-principen. 

 

Sätt ugnen på 225 grader. Lägg ett gäng småtomater i en ungssäker form tillsammans med några skalade och krossade vitlöksklyftor och eventuellt några färska kryddor om du råkar ha det hemma. Ringla över olivolja och strö över havssalt och nymald svartpeppar. Låt gå i ugnen i ungefär en halvtimme, och rör runt lite bland tomaterna då och då. Låt burratan rinna av något, riv sedan isär med händerna och lägg på ett fat. Låt tomaterna svalna något och lägg sedan på fatet tillsammans med burratan. Ringla över extra olivolja (gärna en pepprig), havssalt och svartpeppar och skopa upp det hela med bröd.

Tomater förbrukas i ohemula mängder i det här hushållet, extra mycket just nu eftersom det går att få tag på så fina svenska tomater. De som hinner bli mushy mosar vi ihop med olivolja, salt och nymald svartpeppar och serverar på bröd. 

 

 

Sist vi gjorde det här använde vi en överbliven källarfranska som vi skivade upp och körde i ugnen med lite olivolja på tills de var torra och frasiga. 

 

 

4 solmogna, mellanstora tomater

1-2 msk fin olivolja

salt, nymald svartpeppar

torkade brödskivor enligt ovan (eller köp färdiga crostinis)

 

Finhacka tomaterna så att du har en ordentligt såsig röra. Jag hade en öppnad burk med San Marzanotomater i kylen som jag blandade ner också. Blanda i olivolja och smaka av med salt och peppar. 

Årets första utelunch på vår stensatta uteplats blev den här klassikern som Bibbi bjöd på första gången 2010. Vit sparris är ju något av det bästa jag vet, och gärna tillsammans med grapefrukt? Låter det märkligt? Ja, kanske. Haha.

 

Vi firade nyårsafton på landet med J och J precis som vi brukar göra, och precis som vanligt fick vi till en bra blandning på maten. Några rätter kom från Mathias Dahlgrens kokbok Rutabaga, men mitt bidrag var en rätt som jag åt för några månader sedan på Mr P. Friterad och krossad potatis med tryffelmajonnäs, havssalt, färsk rosmarin och ett berg av riven Gruyère. Hello, little friend! 

 

Fredag! Den här veckan har Sigge varit hemma med oss eftersom han har haft en envis hosta, så vi har skrotat omkring här hemma - vissa dagar i pyjamas fram till eftermiddagen - och haft det riktigt mysigt. Ute har regnet öst ner så vi har har tänt ljus, vilat mitt på dagen och legat som två kryss i vår stora soffa. Underbart.

 

Idag är han piggare så imorgon åker vi till landet för att fira Calles födelsedag lite i förväg. Sist vi var där lagade vi en förrätt på saltbakade päron och burrata efter ett recept på Martin Nordins fina kokbok Eld, rök, grönt och det var fasligt gott! Vi följde inte receptet till punkt och pricka utan körde lite på känn, därav receptskissen.

 

 

Sätt ugnen på 200 grader. Fyll en ugnssäker form med grovt salt, ungefär till hälften. Stoppa ner 2 små päron och fyll upp med salt så att de är (nästan) helt täckta. Stoppa ner 4 vitlöksklyftor och lite färska örter - vi använde timjan och rosmarin. Vi hade ingen bra form där päronen gick att få helt täckta med salt så vi satte lite folie över istället och det funkade fint. Baka i ugnen i ungefär 45 minuter, kanske 1 timme tills päronen är alldeles brunskrumpna och mjuka. Ta upp från formen och borsta av så att allt överflödigt salt försvinner. Lägg en boll burrata i en djup tallrik, klyfta päronet och lägg bredvid. Toppa med nymald svartpeppar, en pepprig olivolja och citronzest.

Det är varmt i Göteborg. Igår spenderade jag och Sigge nästan hela dagen i Vasaparken, först på den lilla lekplatsen och sen på en filt under ett träd. Vi åt sushi med en vän, vilade en stund och kollade spårvagnarna på Aschebergsgatan innan vi traskade hemåt igen. Hade det varit ett vanligt år hade stan varit fylld till bredden med handbollsspelande ungdomar eftersom Partille Cup brukar gå av stapeln just den här veckan, men istället är det ganska tyst och stilla. Ja, så tyst och stilla det nu blir i Göteborgs innerstad, vill säga.

 

Vi har lugna dagar på landet. Efter två dagars lite-av-allt-väder (tänk: solsken, moln, skurar, åska, vindstilla och orkan) har vi nu istället ösregn av typen som aldrig någonsin verkar ta slut. Vi håller oss med andra ord inne så jag och Vera håller as we speak på att förbereda kvällens middag. Gott ska det bli!

 

Det var längesedan vi lagade något från Ottolenghis kokböcker, men för några helger sedan gjorde vi den här förrätten som jag har haft sparat i min läslista ungefär hur länge som helst. Burrata och korianderfrön verkar vara lite av en favorit hos Ottolenghi, för i somras åt vi den här varianten med hallon istället för blodapelsin. Otroligt fin, och kanske något otippad kombination i båda fallen!

 

Alltså, HUR spännande kan ett val bli? Jag står inte ut. Har spenderat dagen med att försöka göra allt annat än att ständigt kika på uppdateringar på Fivethirtyeight, men det har gått sådär. GULP. Sov två timmar i natt pga var så spännande så ska alldeles strax gå och lägga mig men först - ett recept på en riktig godbit som vi åt till förrätt när vi firade Calles 40-årsdag med middag på landet.

 

När vår kompis Johan fyllde 40 år för några veckor sedan firade vi honom med champagne, middag och ett gäng goda viner. Till förrätt åt vi en magisk burrata med hallon, rostade korianderfrön och mängder med riktigt fin olivolja. Märklig kombination? Ja, man kan tycka det, men så ofta när det gäller Ottolenghis recept blir man överraskad över hur vissa smakkombinationer liksom bara fungerar.

 

Livet lunkar på, trots att världen är upp och ner men det som innan kändes mer avläset börjar krypa allt närmre. För mig som jobbar inom offentlig förvaltning är det skarpt läge och bråda dagar, men för många av våra vänner är det desto värre. Måtte det här bli bättre snart, för just nu längtar jag efter vardag. Nåväl, äta bör man osv och den här lilla rätten tipsade Johan och Johannah om efter att ha ätit den på Bar la Lune för ett tag sedan. Det här en tydligen en riktig 70-talsklassiker, som jag dock aldrig har hört talas om innan.

 

Den här enkla mandelpotatissoppan åt vi som förrätt på nyår och den var fantastiskt fin i smaken. Jag tycker ju väldigt mycket om det där enkla utan allt för mycket krusiduller och den här soppan är precis så. Mandelpotatis är för övrigt en av mina favoritpotatisar och i soppa gör den sig perfekt. I originalreceptet toppas soppan även med ett pocherat ägg men vi skippade det eftersom det blev lite för matigt med tanke på att vi hade fyra andra rätter att orka äta upp den kvällen.

 

Många runt omkring mig är sjuka. Typ alla. Snörvel hit, snor dit, host. Jag har (än så länge) seglat igenom det här havet av förkylningar utan några större krämpor - där, jag sa det - men alla vet ju att man aldrig yttrar något sådant ostraffat. Den här veckan ser jag fram emot mina två yogapass, oplanerade kvällar och min klipptid. Mitt korta (nåja, det var det i alla fall) hår har antagit skepnaden av en oformlig vansinnesperuk som jag väldigt gärna vill bli av med. 

 

Håll i hatten, här kommer ett recept på en tartar på tomat som vi lagade förra sommaren hemma hos Johan och Johannah. Tomatsäsongen har ju legat i träda under vintern och receptet föll i glömska, men nu kommer det ju snart svenska tomater igen. 

 

Vi är åter hemma efter en vår påskhelgsturné och det var ljuvligt att komma hem till lägenheten igen. Tyst, lugnt och hemma. Nu är det nya tag för imorgon ska jag jobba, och på kvällen har vi äntligen MBT igen. Hurra! De godaste middagarna har man helt klart med vårt lilla matbloggsgäng. Temat imorgon? Påsk!

 

Förra veckan hade vi MBT med tema ost och jag funderade länge på vad jag skulle bjuda på. Till sist var det kylskåpsrensandet som avgjorde det, för vi hade massor med buffelmozzarella i kylskåpet som behövde användas upp. Stackars oss (inte).