För några månader sedan köpte jag en råsaftscentrifug och det var fler än en som körde det gamla vanliga "vänta du bara"-kortet med förmaningar om att den skulle användas en gång och sedan förpassas till ett skåp. Till er vill jag bara meddela följande: HAHAHAHAHAHAHA. Den här råsaftcentrifugen står (fortfarande) framme och används till lite allt möjligt men mest av allt till frukostjuice, såklart.

 

Förra helgen hade vi workshop med vår odlingsförening och jag är så exhalterad över att komma igång med odlingssäsongen! Det blir den allra första får vår lilla förening, för allt eftersom vädret blir bättre kommer vårt odlingsområde i Buråsparken snart att stå klart. Oj, vad jag längtar!

 

Vi hoppar över kallpratet om hockeyn, va? Mm. Tänkte väl det. Ska vi gå direkt på salladen? Vi gör det, va?

 

God morgon! Jag kollar femmilen, planerar årets odling (återkommer i den frågan) och ligger just nu nerbäddad på soffan och njuter av en lugn och stilla söndagsmorgon. Den här stunden ska jag komma ihåg om några timmar när vi tittar på hockey hemma hos min storebror för både han och Calle har en tendens till att bli lite, eh, upprörda och nervösa när det vankas stora sportevenemang som det här. Men oj, vad spännande det ska bli! Heja, heja! 

 

 

Jag håller med Hanna, det finns inget bra namn att översätta fritters med så jag bestämmer att vi i Matrepubliken kallar de små godinarna för plättar. Ok? Håll nu inte på att gnälla om att ingredienslistan är "lång" för den gubben går jag inte på. Det mesta är kryddor och det hela går på ett kick att röra ihop.

 

450 g trimmad purjolök

5 schalottenlökar, finhackade

1 röd chili, strimlad

25 g persilja (jag köper oftast den frysta varianten)

1 tsk mald koriander

1/4 tsk gurkmeja

1/4 tsk kanel

1 tsk socker

0,5 tsk salt

1 äggvita

 

120 g siktat dinkelmjöl

1 msk bakpulver

1 ägg

1,5 dl mjölk

 

olja och en klick smör att steka i

 

Skölj av purjolöken och strimla fint. Sautera med den finhackade scharlottenlöken i olja i ungefär tio minuter tills löken har blivit mjuk. Häll över i en stor bunke och tillsätt kryddor och finhackad chili. Vispa äggvitan till ett inte allt för hårt skum och vänd ner det i lökblandningen. Blanda mjöl, bakpulver, ägg och mjölk i en annan bunke och blanda ner smeten i lökblandningen. Värm olja i en stekpanna, fördela smeten så det blir lagom stora plättar. Stek i någon minut på varje sida tills de är gyllenbruna och krispiga. Håll varma i ugn medan du steker resten av plättarna. Servera med en stor sallad och tabasco.

Just idag känns livet exceptionellt bra. Det har varit en bra dag på jobbet, fåglarna har kvittrat och jag har varit och tränat. Förutom det har vi fått årets första inbjudning till sommarens bröllop och igår fick jag dessutom reda på att våra vänner i Brooklyn har förlovat sig och planerar bröllop på Hawaii i januari nästa år. PÅ HAWAII. Jag har redan börjat kolla biljetter, skriva packninglista (bikini, flipflops och ev klänning till vigsel, that's it) och planera in semester men, jag vet, jag ska lugna ner mig en smula. Livet kanske ser helt annorlunda ut om ett år.

 

Ledig dag och uppstigning innan hantverkarna (nåja, i alla fall till hantverkarnas förmiddagsfika) betyder frukost framför OS. Älskar det. Nästan så att jag önskar att det vore OS året runt. (Nästan.)

 

Eftersom många säger att vi som bloggar om mat är dåliga på att dela med oss av det som inte blir så bra tänkte jag kort redovisa för hur det gick till när jag bestämde mig för att göra kimchi förra veckan. Jag hade nämligen fått hem tidningen Buffé där de hade ett stort reportage om den trendiga, koreanska delikatessen och tja, jag har ju ätit det innan och tyckte om det så jag bestämde mig för att göra det själv. Hur svårt kan det vara, menar jag? Lite salladskål, kryddor, blanda-blanda, låt stå och klart! Mm. Säkert.

 

Första dygnet låg salladskålen i ett vattenbad, dagen efter blandade jag kryddor, täckte kålen och stoppade ner den i en påse. Så långt bra. Men, sedan kom den. Lukten. 

 

Sedan började det lukta lite mer.

Stinka, nästan.

Nä, inte nästan. Stinka.

 

Två plastpåsar och en burk med tätslutande lock senare stoppade vi in det hela i kylskåpet. 

 

Sedan började det lukta igen.

Den abominabla stanken.

 

Burken fick flytta ut i den lilla trappuppgången som vi inte använder och där stod den, relativt luktfri, fram tills igår när vi bestämde oss för att den borde vara klar. Redan när vi tog av locket kände jag att nja, det här ska jag nog inte smaka. Calle däremot, som vill prova typ allt i matväg började gräva fram salladskålen ur plastpåsarna och rynkade på näsan lite då och då. (Jag satt några meter bort och höll för näsan.) Efter en tugga åkte vårt kulinariska experiment i soptunnan och jag kan konstatera att nästa gång jag blir sugen på kimchi så köper jag en burk. 

Idag har solen tittat fram, flera minuter i streck dessutom. Det var inte igår, om man säger så. Om jag fick akut längtan efter våren? Ja. Om jag fick akut längtan efter allt man gör på våren? Ja. Om jag fick akut längtan efter uteservering en tisdagkväll, rosévin och skor utan strumpor? OH, JA. Håll ut, kära ni, det är inte långt kvar nu.

 

Idag har vi firat Alla Hjärtans Dag med vårt MBT-gäng och tema var, såklart, kärlek. Som vanligt hade vi en uppsjö av bidrag och favoriten för den här gången var, tja, allt. Såser, röror, kakor, vegetarisk lasagne, ugnsrostad sötpotatis, rödbetssallad deluxe, lemonad, glutenfritt bröd och såklart ost och mormors plommonmarmelad - på riktigt!

 

Calle är bra på flera saker, bland annat det här: fickparkering, tekniska problem och dessutom kan han somna nästan var som helst. Men, något han är helt outstandig på är att pochera ägg. Gör ni det ofta? Aldrig? Ibland? Pocherat ägg har ersatt kokt ägg som en riktigt frukostfavorit i det här hemmet, och godast blir det såklart om man droppar över lite massor med tabasco och eventuellt lite svartpeppar.

 

Koka upp saltat vatten med en skvätt ättika i en stor kastrull. Knäck varje ägg i en kopp eller ett glas (endast ett ägg i varje glas). När vattnet börjar koka, sänk värmen så att det sjuder. Använd en visp och skapa en långsam virvel i vattnet. Häll försiktigt ner äggen efter varandra. Vänta 4-5 minuter (sätt klockan!) och ta sedan försiktigt upp äggen med en hålslev. Lägg äggen i en skål så att de får rinna av och servera sedan med valfritt tillbehör (men stark sås av något slag är ett måste).

I Calles telefon har vi en karta över NYC där vi sätter små röda prickar på platser och restauranger vi blivit tipsade om. Pegu Club fick en liten röd prick efter att vår vän Johan varit där för några år sedan och druckit makalöst goda drinkar och, ja, ni känner ju oss. Klart vi skulle gå dit. Men, först av allt - INNAN vi gick dit hade vi gått bananas i ostaffären på Bleecker St. Fram tills nu har vi kallat den för Bleecker Cheese men det namnet har vi tydligen hittat på för butiken heter Murray's. Gå dit. (Och om ni går till ett fancy drinkställe efteråt, se till att osten är väl inpackad så att det inte kommer lite märkliga dofter från påsen vid diverse, erm, olämpliga tillfällen.)

 

Om det är något jag har fått dille på den senaste tiden så är det mexikansk mat. Inte den svenska varianten av mexikansk mat och inte den amerikanska texmex-varianten utan riktig mexikansk mat. Sådan man hittar i Mexiko och New York City. Ja, jag vet - sist jag kollade var NYC inte en del av Mexiko, men 1. bortsett från vår resa på den amerikanska västkusten är detta så nära Mexiko jag har kommit just nu, och 2. enligt säkra källor går det att få tag på riktigt bra mexikansk mat i NYC.

 

Men, framför allt så har jag upptäckt storheten med huevos rancheros till frukost. (Och bloody marys, men det är en annan historia. Haha. Skämtar bara.) Jag har gjort lite reserach, och det verkar som att det finns lika många recept på huevos rancheros som det finns mexikaner i denna värld. Jag är dock övertygad om att den de serverar på 983 i Bushwick är den absolut bästa. Såklart. Sist vi var där tog jag en bild för att noggrant kunna studera innehållet och laga till likadana nu nu när jag är hemma. Inte helt enkelt, har jag konstaterat, eftersom jag inte har allt som behövs. Som de stora, hårda majstortillasen, till exempel. Eller quesa fresca, och jag är inte helt säker på vilken sorts salsa de använder. Men, bönor, ägg och ris ska jag nog kunna ordna. Och jag återkommer så fort jag har fått till något som liknar det där på bilden, ok?

 

Jag och Calle har blivit med odlingslott! Allt började för något år sedan när Calle kom hem med ett telefonnummer han rivit av från ett ÄR DU INTRESSERAD AV ATT ODLA-papper han hittat någonstans i Johanneberg. Nu har vi och ett gäng andra bildat Johannebergs Odlarförening och med hjälp av projektet stadsnära odling kommer vi gå bananas till våren när våra odlingslotter står klara i Buråsparken.

 

Helt plötsligt blev det söndag och den ack så efterlängtade vardagslunken är tillbaka. Älskar det. Filmjölk till frukost, middag framför The Wire och tulpan-frenzy i lägenheten. Resor, högtider och semester i all ära men det här vanliga, det är fint det.

 

Blanda ströbröd med mjölk, grädde och kryddor. Låt svälla ett tag. Blanda i nötfärsen, ägget och saltet. Rulla köttbullarna och stek i smör i några minuter. Häll i vatten, grädde, kanelstång, cayennepeppar, malen koriander och gurkmeja i stekpannan. Låt koka ihop i några minuter. Red såsen med lite maizena (utblandat i vatten) om den är för rinnig. Strö över en näve grovt hackad koriander och några mandelflagor. Servera med ris, en klick yoghurt och lite mango chutney.