Det har varit mycket den senaste tiden. Bröllopsfester, sena nätter, badrumsrenovering och fullt upp på jobbet. Augusti har varit långt ifrån en lugn månad och just därför har jag bestämt att september ska bli chill. Några dagars semester, färdigt badrum (!!) och nästan inga planer alls. Jag ser fram att slippa det där milimetertjocka lagret med damm som täcker hela lägenheten, för att inte tala om hur skönt det ska bli att slippa att bo mitt i en byggarbetsplats. Snart så.

 

På tordag fyller min vän tillika partner in crime Malin 30 år (hurra!) och i fredags överraskade vi henne med födelsedagskalas, komplett med trerätters middag, finvin, quiz och - såklart - tårta. Jag bad om tips och Rebecka skickade recept på den här himmelska morotskakan. He-rre-gud, säger jag bara. Varning utfärdas för frostingen - om du börjar smaka på den finns det en risk att du aldrig vill sluta.

 

 

Sätt ugnen på 150°. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda alla torra ingredienser i en bunke och blanda ner i smeten. Tillsätt olja och de rivna morötterna och blanda väl. Häll smeten i en smord och bröad långpanna. Grädda i mitten av ugnen i ca. 40 minuter. Låt svalna. Vispa ihop smör och philadelphiaosten. Tillsätt resten och vispa till en vit, fluffig smet. Bred på kakan när den kallnat.

För snart en månad sedan var vi i Köpenhamn för att titta på Neil Young och samtidigt passade vi såklart på att pricka in några danska klassiker - pölse (vegetarisk), smörrebröd (med en twist) och ett besök på Royal Copenhagen, såklart. Jag hade en rigorös lista på ställen vi skulle besöka men i sedvanlig ordning hann vi inte med hälften av vad vi skulle göra. Nåväl, Köpenhamn är ju nära och jag hoppas vi kommer tillbaka snart.

 

Badrumsrenoveringen går sin gilla gång och jag börjar så smått vänja mig vid att bo i en lägenhet som har ett tjockt lager byggdamm typ överallt trots hantverkarnas rigorösa försök att plasta in dörröppningen till badrummet som renoveras. Förutom byggdamm och obligatorisk "jahaaa, ni tänker att ni ska ha det sååå"-diskussion verkar det gå ganska bra och jag ser fram att komma hem från nästa veckas semester och ha ett färdigt badrum. Vi får väl se hur det går med det.

 

Det senaste halvåret har jag smakat mig igenom en uppsjö av alkoholfria alternativ, några riktigt bra och några riktigt usla. Periodvis föredrar jag att dricka helt vanligt, iskallt vatten till maten, precis som jag alltid har gjort, men ibland är det ju kul att festa till det lite och speciellt vid de tillfällen då jag längtar lite extra efter en öl eller ett glas vin. Alkoholfritt rödvin som inte smakar saft verkar vara omöjligt att hitta och något gott, alkoholfritt vitt vin har jag inte heller smakat. Ännu. Men - däremot har jag hittat några riktigt bra öl och faktiskt ett bubbligt, alkoholfritt rosévin som jag har druckit en hel del av i sommar.

 

Drink'in the Sun från danska Mikkeler är i topp när det kommer till alkoholfri öl. Überbra beska och sådär lagom med citrustoner, precis sådan öl som jag gillar. 

 

Nanny State från Brewdog är en annan favorit som har hängt med ett tag. Nu är jag knappast någon expert på öl men denna och Mikkelers alkoholfria påminner helt klart om varandra.

 

Arc en Ciel är ett rosébubbel som jag har druckit en hel del av i sommar. Fyll upp med massor av is i ett lagom lyxigt glas så kan man låtsas att det är ett glas Montregal. Nästan.

 

Jag älskar att bo i stan. Trädgårdsföreningen runt hörnet, Vasastan rakt över gatan och Heden med allt som händer där precis nedanför våra vardagsrumsfönster. Där dyker det upp pop-uprestauranger, anordnas fotbollsmatcher och alldeles nyligen byggdes det boulebanor. Men, så dyker det upp event som gör mig alldeles full i skratt, som den här helgen när det anordnas Oktoberfest (?!). Det är hög musik från öppning till stängning och ur tältet dånar det gamla godingar som Scooters samtliga hits, Take me home country roads (technovarianten, naturligtvis) och Greasemedleyt, denna klassiker.

 

 

Den här helgen ska jag inte besöka Oktoberfest utan istället åka mot Skåne för att gå på bröllop. Det är min bror och hans sambo som ska gifta sig i Viken och vi kommer såklart vara på plats. Mina syskonbarn är taggade till tänderna och enligt säkra källor har Madicken sovit med sina glittriga brudnäbbsskor på sig i väntan på bröllopet. Men just det, på tal om något helt annat -  jag skulle ju fråga om Myntrik! Kommer ni ihåg honom? Många som ser min lilla elefant tittar oförstående på mig när jag med glittrande blick pratar om Myntrik, min sparbössa när jag var liten. Är det en Skåne-grej eller finns det någon annan som känns vid den lilla elefanten? Hoppas att ni alla får en superfin helg!

Två dagar har passerat av renoveringen och det har, som alltid när man bor i ett gammalt hus, varit intressant. Jag lämnade ett badrum med ljusblå plastmatta och kom tillbaka till fyra väggar och golv med ett helt gäng lecakulor (!) som tydligen användes som utfyllnad förr i tiden. Spännande. Nåväl, det ska väl bli ett badrum av det här med men om det är något jag har lärt mig från köksrenoveringen förra året är det att inget går på en spikrak väg när det gäller sådant här. 

 

Imorgon startar renoveringen av vårt ena badrum och ikväll har vi roat oss med att flytta in i det lilla rummet som de senaste månaderna har agerat lagerlokal för diverse badrumsrelaterade inköp, och vårt sovrum har i sin tur tagit över rollen som förråd. Badrummet som ska renoveras ligger (naturligtvis...) så långt in i lägenheten som man kan komma, bakom vårt sovrum mer exakt, och jag kan inte nog påpeka hur mycket jag längtar efter att det ska bli färdigt. Den här renoveringen började vi planera tidigt i våras, men så kom det andra saker i vägen och vi kom lite av oss men nu så. Äntligen.

 

I lördags kväll svängde vi inom odlingslotten för första gången på hela veckan och hjälp, vad mycket det händer på några dagar! Brysselkålen har blivit rejält stor och tomatdjungeln har växt till oanade proportioner. Men, bäst av allt? Vi drog upp en morot! Vår första! Hurra! 

 

Jag drömmer väldigt mycket och har nästan alltid gjort det. Vissa drömmar glömmer jag nästan direkt och vissa kommer jag ihåg exakt, som här om natten när jag drömde att jag satt på en bar någonstans i Brooklyn och hojtade till bartendern "bring me your favourite drink!" Det var en liten bar, specialiserad på Gin & Tonic-drinkar. Perfekt, kommer jag ihåg att jag tänkte i drömmen, det passar ju mig alldeles ypperligt. Efter några minuter kommer bartendern tillbaka, lägger fram drinkunderlägget och stället fram en alldeles perfekt Gin & Tonic - och en brunspräcklig katt bredvid. "This is our speciality - Gin & Tonic with Cat". Alltså ärligt, vad får man allt ifrån?

 

Så är det måndag - igen - och veckan har rivstartat med en mysig dag på jobbet, crèpes till middag och ännu ett avsnitt av Breaking Bad. Kunde varit värre, med andra ord. Värmen är inte längre lika påtaglig och mitt höst-älskande jag jublar lite inombords. Koftor, regn mot rutan och höstpromenader. Oj, vad jag längtar.

 

För det första - tack för alla fina grattis-hälsningar i förra inlägget! Mycket uppskattat av oss båda, ska ni veta. Läget annars? Det är tisdag, jag och Calle spikar upp lister (ett år efter inflytt - ärligt - inte ok...) och funderar kring världsliga ting såsom vad ska vi äta imorgon när vi får gäster? Hade dinosaurier verkligen fjädrar? Och hur sned kan en vägg i en hall egentligen bli? (Vet ej, kanske, jättesned.)

 

Igår åt jag stekt fiberhavregrynsgröt till (sen) middag och efter att ha postat en bild på Instagram dök det upp en del frågor. Äter man sådant på riktigt? Måste man inte vara över 75 för att gilla det? Hotades barn förr i tiden med att de skulle få gröten stekt dagen efter om de inte åt upp den till frukost? Och vad smakar det egentligen? Låt mig sprida lite klarhet över det här fenomenet.

 

 

JA. Man äter sådant på riktigt. Skulle placera det i samma kategori som pannkakor, typ. NEJ. Det fungerar även att vara under 75 år för att tycka om det. VET EJ. Inte riktigt säker på det där med hotandet. FRASIGT. Det är vad gröten smakar. Typ. Frasig grötpannkaka.

 

När jag var liten gjorde min pappa stekt havregrynsgröt till mig lite då och då, mest när vi skulle festa till det lite och ha finfrukost. Min pappa är en hejare på att steka havregrynsgröt för han får den alldeles perfekt frasig och jag kommer ihåg att det var något av det bästa jag visste när jag var liten. Men, så är jag också uppväxt med fiberhavregrynsgröt till frukost nästan varje morgon, och är du inte det (och inte fattar grejen med gröt rent allmänt) tycker du nog inte att stekt gröt är så gott.

 

Blanda mjölk och fiberhavregryn i en kastrull. Det ska vara en TJOCK gröt, så tjock att den går att klicka ut i en stekpanna så småningom. Koka upp gröten och ställ sedan åt sidan så den svalnar lite. Värm en stekpanna med en stor klick smör. Klicka ut små öar av gröten och platta till så du har en relativt tunn grötbiff (lite mindre än en cm eller så) och stek tills den har fått fin, gyllene färg på båda sidorna. Tillsätt mer smör när det behövs. Jag äter min stekta gröt med sirap, vilket definitivt inte är det nyttigaste alternativet. Men, vem bryr sig om sådant när man festar till det med stekt havregrynsgröt? Inte jag, i alla fall.

Om några månader utökas Matrepubliken med en ny invånare eftersom jag och Calle ska bli föräldrar till en liten flicka i början av december. Lite mer än halva graviditeten har alltså passerat och vissa av er vet och vissa av er har kanske gissat men att jag inte har berättat har nog mest att göra med att jag känner att det är så, jag vet inte, privat på något sätt.

 

Men, så börjar tanken på livet med en till i den här familjen sjunka in och det känns cool. Det första många frågar mig efter "hur mår du?" är "vad har du för cravings" och det har varken varit murbruk eller saltgurka, som vissa tydligen brukar få. Jag tror egentligen inte att det har varit något alls förutom möjligtvis kolhydratstinna maträtter och det har varit en relativ enkel graviditet (både för mig och Calle, hrm) förutom en liten incident som vi numera refererar till som våffelincidenten. Let's leave it to that. Jag äter fortfarande getost lite då och då, festar till det med en alkoholfri öl och lever ungefär som jag alltid har gjort och so far verkar den lilla kompisen i magen nöjd. Pigg på kvällen, trött på dagen och verkar inte vilja göra saker på beställning (i det här fallet sparka när någon har handen på magen). Redan en kopia av Calle, med andra ord. Det blir spännande, det här. 

 

 

Hur som helst, från graviditet till tilltugg för jag har helt glömt att skriva om de finfina västerbottenkexen som vi gjorde till Minna och Mannes bröllop för några veckor sedan. Perfekta att göra i förväg och sedan plocka fram när det är dags för mingel.

 

 

100 g smör

100 g siktat dinkelmjöl

100 g finriven västerbottensost

salt & nymald svartpeppar

 

Värm ugnen till 175°. Lägg (rumstempererat) smör och mjöl i en skål tillsammans med salt, peppar och den rivna osten. Blanda tills du har en sammanhängande deg (den påminner om pajdeg i konsistensen). Rulla ut till en lång, rund rulle, klä i plastfolie och låt vila i kylskåpet i minst en halvtimme (eller lämna över natten, det gjorde jag). Ta ut och skär i tunna skivor (ungefär 0,5 cm) och lägg på en bakplåtspappersklädd plåt. Grädda i mitten av ugnen i ungefär 10 minuter tills de har fått färg. Låt svalna på galler och förvara i tätslutande burk.