Den sista dagen spenderade vi enbart i Épernay och trots att det inte var så mycket öppet sprang vi på en riktig pärla på Avenue de Champagne - Paul Etienne Saint German. Vilka trevliga ägare! Och vilken champagne! Helt klart en av höjdpunkterna på resan. Själva staden Épernay däremot, den var väl inte fullt så mysig som vi hade tänkt. Här bor man mest för lägets skull för närheten till många av de små byarna runt om kan man inte klaga på. Överlag skulle jag inte kalla Épernay med omgivningar min nya favoritdel av Frankrike (Biarritz, Beaune och La Rochelle ligger fortfarande i topp!) men det passade ack så bra att åka dit för en långweekend eftersom det är så nära Paris och Charles de Gaulle. Vi lyckades dessutom få med oss ett gäng flaskor hem som ska bli väldigt roliga att prova framöver - återkommer med rapport om det. Nu är det slut med champagnerapport i Matrepubliken, imorgon är det dags för jobb och verklighet igen. À bientôt!

 

 

Jag vet inte. Men när vi kör omkring på landsbygden utanför Épernay och tittar ut över de milslånga fälten med vinrankor är det knappast lyx jag tänker på. Snarare hantverk, tillverkningsprocess och jordbruk. Och det är ju verkligen något speciellt med att ha möjligheten att knacka på dörren hos en mindre producent och få prova deras champagne där lyx, flärd och James Bond känns väldigt avlägset.

 

Tittar in lite snabbt och lätt för att säga hej och glad #flamingofredag! Vi är hemma i lägenheten en kort sväng för att landa mellan champagneprovningarna. Förmiddagen har vi spenderat i småbyarna runt Épernay och snart ska vi mot Moët & Chandon för att gå en tur. Vi har det fint här, med andra ord. Trevlig helg!

 

Då går vi raskt över till Mitt i Naturen och kollar in vad som spatserade förbi mig när jag precis hoppat in i bilen tidigare idag. En älg. En skitstor älg, dessutom. Hjälp, vad häftigt! Och jag hoppas så att han hittade hem igen, den där älgen. #oroligälgkompis82 #snelelg

 

Det här med att göra pizza på smördegsbotten introducerade Minnas mamma för mig när vi var på Åland för några veckor sedan. Men alltså, vilken fantastisk idé! Förra söndagen när vi var på Orust gjorde vi en egen variant som vi toppade med rödlök, fetaost, fikon och kronärtskocka. Den här, tillsammans med en matig sallad, fint väder och lyckan över att kunna sitta på trädäcket och äta lunch, gjorde Charlotta till en very happy matbloggare, kan jag lova. Hoppas ni får en fin helg!

 

Köp fryst smördeg (vi använde oss av de små plattorna i brist på annat) och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Låt smördegen tina en liten stund och lägg sedan på valfria ingredienser. Grädda i ugnen i 225° i ca 15-20 minuter. Toppa med basilikablad innan servering.

Calles mamma Bibbi är fantastisk duktig på att prova nya recept. Det är inte jag, trots att jag har massor med kokböcker fyllda med inspiration så att det både räcker och blir över. Den här rätten hittade hon i Marcus Aujalays fina lilla bok Med mycket grönt och den boken har jag, trots att jag har den hemma, inte bläddrat i på ett bra tag. Jag tror helt enkelt att jag har fått lite av en kokbok overload den senaste tiden och jag har i ren protest bestämt mig för att inte köpa en enda kokbok till. 

 

 

2 knippor med små rödbetor

2 klyftor vitlök

2 lagerblad

4 msk olivolja

3 msk rödvinsvinäger

1-2 msk rostade pinjenötter

 

 

100 g smör, rumstempererat

50 g rucola

1 citron, skalet och saften

salt, nymald svartpeppar

 

Koka betorna i saltat vatten med vitlök och lagerblad tills de är genomkokta. Skala dem medan de fortfarande är varma. Blanda olja och vinäger och häll över betorna precis innan servering och strö över rostade pinjenötter. Vispa smöret luftigt. Kör lite av smöret med rucola, citronskal och citronsaft i en mixer. Smaka av med salt och peppar.

 

Vi har haft en helt fantastisk sensommarhelg på landet. Solsken, årets sista båttur och fina vänner gör mig så glad att jag helt enkelt måste skicka er alla ett virtuellt vykort från (sen-) sommarens finaste helg. 

 

1 dl majonnäs

0,5 dl äppelcidervinäger

1 tsk olivolja

0,5 tsk agavesirap

8 (-ish) dl strimlad vitkål

1 zucchini, grovt riven

3 st salladslökar, strimlade

1 jalapeño, finhackad

0,5 färsk ananas, skuren i bitar

4 msk kokosflingor

1 kruka färsk koriander

1,5 dl rostade & saltade cashewnötter

 

Rör ihop majonnäs, vinäger, olja och agavesirap i en skål. Lägg ner vitkål, zucchini, salladslök, jalapeno, ananas och kokosflingor. Blanda allt ordentligt och ställ in i kylen några timmar. Toppa med koriander och cashewnötter precis innan servering.

Det är kanske svårt att tro (ja, säkert...) men jag tycker inte att det är så kul att baka. Speciellt inte kakor/bullar - dels för att jag inte tycker om att äta det så ofta, och dels för att jag är slarvig. Jag kan omöjligen följa ett recept till punkt och pricka och dessutom kladdar jag ner nästan hela köket med smet (oj, hoppsan, ramlade det ner på golvet osv osv). Just därför blir det inget avancerat när jag ska bjuda på fika. Inte för att det spelar någon roll, för de här morots- och kanelmuffinsarna (muffinsen?) som jag bakade till jobbfikan i fredags var riktigt goda. Och enkla. Och lite, erm, improviserade.

 

 

3 ganska små morötter

100 g smör, smält

2 st ekologiska ägg

2 dl agavesirap

1,5 tsk kanel

1 citron, skalet

3,5 dl siktat dinkelmjöl

2 tsk bakpulver

 

0,5 ask philadelphiaost

0,5 burk crème fraiche

florsocker eller annat sötningsmedel

 

Sätt ugnen på 200 grader. Skrubba morötterna och riv grovt. Vispa agavesirap och ägg fluffigt, blanda i resten av igredienserna. Vänd ner tills allt är mixat. Fördela i formar - jag brukar sätta muffinsformar i en muffinsplåt - och grädda i mitten av ugnen i ungefär 15 minuter. Vispa ihop frostingen (smaksätt ev med lite kanel!) och ställ kallt tills muffinsen svalnat. Bred på precis innan servering.