Jag känner många som riktigt längtar efter julmat. Det gör inte jag. Vid den här tiden på året brukar jag koka pasta när julbordet dukas upp för femtielfte gången. Calle däremot, senapssillens skyddshelgon,  är något mer traditionsenlig men eftersom vi inte vågade ta med oss sill på resan över gjorde Adam lite research och fann till sist en deli som skulle sälja både det ena och det andra. I East Village ligger Russ & Daughters, ett mecka för… det mesta. Pickles, saurkraut, swedish matjes filés, lax, Leksands knäckebröd och sist men inte minst – senapssill. I två timmar fick vi vänta på att det skulle bli vår tur men enligt sillätarna i sällskapet var det väl värt väntan. ”Finns knappast bättre sill i Sverige” var Calles utlåtande. Även icke-svenskarna åt matjessill och drack snaps (OP-såklart) och tyckte om båda. Mycket.  För att verkligen komma i ”the swedish christmas mood” drack vi dessutom glögg, åt pepparkaksgrisar och kollade på Karl-Bertil Jonssons Christmas Eve (med engelsk text, såklart). Out of the question – you’ve had glögg!

Julafton firade vi tillsammans med Alexandras familj. Vi fick lära oss att bryta bröd (du får en bit oblat, går runt bordet och bryter av en bit av de andras bröd och ger dem lyckönskningar och önskar god jul) och lyssnade till julevangeliet. På polska. Enligt traditionen serveras det endast vegetariskt och fisk på julbordet (kött äter man på juldagen) och vi smakade på allt från rödbetssoppa till pierogis. På väg hem åkte vi inom Manhattan för att ta en drink (eller två) på St Regis. Drinkarna är hiskeligt dyra men den stora Maxwell Parrish-tavlan bakom baren gör det hela väldigt värt det. Kolla in om ni har vägarna förbi.

Nu är julen över och vi återgår till semester-mode på riktigt. Idag ska vi till the Met och kolla in Berniniskulpturer, och senare ikväll har vi bokat bord på Aska, en nyöppnad, svensk restaurang i Williamsburg (tack för tipset, Johan!). Återkommer med utlåtande, såklart. Hoppas ni har en fin jul! 

Det trillar in fina julkort i brevlådan och jag måste motvilligt medge att vi inte har skickat iväg ett enda julkort i år. Det kan möjligtvis bero på att vi på senhösten skickade ut ett stort antal handskrivna tackkort till alla som firade oss på vårt bröllop, och min hand har inte riktigt hämtat sig efter det. Vi säger så, tycker jag. Just därför kommer här istället en digital hälsning till alla nära och kära, vänner och bekanta, kollegor och bloggläsare: God Jul tillönskas ni alla! Also a greeting for Alexandra and Adam, of course: Merry X-mas! See you in a few days. Can't wait!

''

 

Priset för bästa namn på amuse bouche går till... Manne såklart, för på förnyår serverade han En dragen japan i Norrland. Need I say more? Jag, som hade en liten specialare, fick hommous med lingon (så gott, prova!) och massor av chili, edamamebönor, furikakefrön och en bit pepparkaka. De andra hade en bit pulled pork tillagad med teryakisås, och det gör man enligt Manne såhär: Låt en bit fläskkarré ligga och dra i teriyakisås, 7-8 timmar i 125°. Stek köttet, lägg det i en serveringsskål. På med edamebönor, lingon, mer teriyakisås, tunt skuren salladslök, furikake och toppa med pepparkaka. Jag har förstått att pulled pork är lite av årets grej år 2012 i matbloggosfären, kul med en annorlunda variant!

 

Daniels amuse, mer känd som Geta-ostburgaren (Geta är en kommun på Åland för er som inte vet) var en av mina favoritamuser under hela förnyårskvällen. Lagom liten, galet god och alldeles perfekt att servera som drinktilltugg. Enkelt är det, dessutom: blanda en del philadelphiaost med två delar krämig getost och en liten klick flytande honung, lägg en klick på ett chips (lantchips med havssalt, eller gör egna om du är ambitiös), lägg på en liten bit röd chili och klipp över lite gräslök. Toppa med ännu ett chips. Eat and weep, vänner. Eat and weep.

 

Den mest, eh, unika amuse bouchen som vi avnjöt i lördags stod Calle för. Med lite hjälp av Mathias Dahlgren då, för receptet på den här gazpachosorbeten kommer från hans otroligt fina kokbok Bon Lloc. Hur man över huvud taget kan komma på att göra glass av en grönsakssoppa övergår mitt förstånd, men den där karln är onekligen ett mat-geni. Calles variant på den här lilla rätten blev mer av en granita men ack så god ändå!

 

10 romanticatomater, skurna i bitar

1 grön paprika, skuren i bitar

0,5 gurka, skalad och skuren i bitar

1 syrligt äpple, skuret i mindre bitar

0,5 liten rödlök, finhackad

0,5 vitlöksklyfta, finhackad

salt & svartpeppar

4 msk rödvinsvinäger

vatten

0,5 gelatinblad, blötlagt

 

stekta brödsmulor

olivolja av det finare slaget

salt & nymald svartpeppar

 

Mixa grönsaker, lök och frukt med vinäger och lite vatten, smaka av med salt och peppar. Låt rinna av igenom handduk i kyl i ungefär 6 timmar. Värm upp lite av grönsaksvätskan som silats av, smält gelatinet i det och blanda sedan med resten av vätskan (grönsaksresterna använde vi i en tomatsås samma dag!). Frys i glassmaskin. Vid servering: stek några brödsmulor i olivolja. Lägg upp granitan i ett glas. Strö över de stekta brödsmulorna, ringla över olivolja av det finare slaget och strö slutligen över lite havssalt och nymald svartpeppar.

 

Nu blir det förnyår-special ett litet tag framöver! Med vissa pauser - jag lovar... Enligt tradition står varje deltagare för en amuse bouche* som serveras under kvällen. Det här året hade vi fyra amuser till förrätt och fyra stycken till efterrätt. Varje rätt får ett namn av sin skapare, och efter Gustafs succé vid förra årets förnyår var förväntningarna skyhöga. Skulle den bli bra? Skulle han palla pressen? Skulle det bli en ny blaster? Svaret är ja på samtliga frågeställningar. Årets första amuse var en finfin kombination av karamelliserad rödlök, en bit finbröd (ett sådant med stora hål och krispig skorpa), en bit inlagd gurka och anklevermousse (till de andra). Som små öar av ren och skär lycka skulle jag vilja kalla det. Gustaf kallar det för "fois gras - fan vad bra!". You gotta love it.

 

 

Om ett pyttelitet tag hoppar jag och Calle in i bilen och kör mot Malmö. Hurra! Längtar som tusan efter att hänga med våra kompisar, fira för-nyår och äta mängder med god mat. Hoppas att ni alla får en riktigt fin helg - gott nytt förnyår och god fortsättning! Må för-2013 bli ett bra år.

 

Behold, det kommer nämligen att bli en del bull- och kakrecept den här veckan. Jag är ju egentligen inte sådär jättemycket för att baka söta saker eftersom varken jag eller Calle äter så mycket socker, men till glöggkvällen är det såklart lag på att man bjuder på julgodis, eller hur? De här bullarna är dessutom en homage till Calles mormor som ofta bakade de här kring jul. Receptet kommer ursprungligen från Arla.

 

50 g jäst

100 g smör

5 dl mjölk

250 g kesella 1%

2 påsar saffran (dvs 1 gram)

1 dl socker

0,5 tsk salt

16-17 dl vetemjöl

 

Första advent är över och vi har kickstartat julstämningen här hemma. Tjugo-något av våra vänner var igår hemma hos oss för att premiärsmaka på glöggen och det var precis lika roligt som alltid. Av alla traditioner vi har är nog första advent min absoluta favorit. Tack alla ni som kom! Till glöggen bjöd vi på en uppsjö av julgodis, kakor och bullar, bland annat de här - kardemummabiscotti. Receptet hittade jag hos Anne (och den här varianten är något modifierad, såklart...)

 

 

100 g (grovhackad och skållad) mandel
2 ägg
1 dl socker
1,5 msk kardemumma, helst nystött i mortel
1 tsk salt
4-5 dl siktat dinkelmjöl
1 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 180 grader. Blanda mandel, ägg, socker, kardemumma och salt. Tillsätt 3 dl av mjölet blandat med bakpulvret. Blanda sedan i resten av mjölet, lite i taget. Passa så att det inte blir för mycket, om degen blir för torr är den svår att forma! Dela degen i två bitar och formar till avlånga, rektangulära längder. Lägg på en plåt med bakplåtspapper och platta till längderna lite. Grädda i 20 minuter, skär sedan längderna i snittar och lägg dem med snittytan uppåt. Sänk temperaturen till 100 grader, torka skorporna i 40 minuter - 20 på varje sida. Stäng av ugnen, låt skorporna ligga kvar över natten så blir de perfekt torkade och krispiga.

 

Vår helg har än så länge bestått av en begravning, en resa till Skåne, en middag på Lagerhuset och just nu: förberedelser inför den traditionsenliga glöggkvällen. Glöggen tappas upp (den är riktigt god!) och kakorna plockas fram. Hoppas att ni har en riktigt fin första advent!