Hoppa nu inte över det evighetslånga knådandet, ok? Det är det som gör hela pizzan! Och hörni, blir det deg över går det alldeles utmärkt att frysa in och plocka fram när pizzasuget slår på. 

 

25 g jäst

0,5 dl vatten + 2 dl vatten

2 msk olivolja

6 dl vetemjöl special

0,5 tsk salt

Lös upp jästen i en halv deciliter vatten. Tillsätt resten av vattnet, olivoljan och vetemjölet. Knåda degen i minst 13 minuter innan du tillsätter saltet. Knåda i sedan i 10 minuter till. Låt degen jäsa i ungefär 45 minuter och kavla sedan ut på ett mjölat bakbord. Forma till pizzor (det blir 4 st om man formar degen i samma storlek som den där pizzaspaden man får till bakstenen) och tillsätt whutever ingrediens du gillar (men som alla vet så är en finfin tomatsås och en god lagrad ost ett måste). Grädda på hög värme, och bäst av allt blir det såklart om du har en baksten.

 

Är det en bit pumpa? Är det en gul squash? Är det en säl? Nä, det är en citron, och det här råkar vara en riktigt fin linssoppa signerad Ann-Louise och hennes konstlärare från back in the days. Och vilken soppa, då! Linssoppa kommer så vara min grej, hösten 2012. I tell you.

 

 

2 dl röda linser, avsköljda
1 l grönsaksbuljong (jag använde lantbuljongen från Renée Voltaire)
1 gul lök, finhackad
1 vitlöksklyfta, finhackad
1 burk krossade tomater
125 g frusna spenatblad
2 dl grovt hackad slätbladig persilja
1 citron, delad i klyftor
1 kanelstång

svartpeppar & havssalt
1 lagerblad
1 tsk senapsfrön
1 tsk chipotlepaste
1 tsk curry
olivolja att steka i

 

Koka linserna i buljongen i en stor kastrull tills de är mjuka (jag använder Saltå Kvarns röda linser och det tar inte mer än några minuter). Ta fram en annan kastrull och fräs lök och vitlök tills löken är genomskinlig. Tillsätt kanel, lagerblad, peppar, chipotlepaste, senapsfrön och curry och rör om. Häll på tomaterna och låt puttra under lock i 15 minuter. Lägg i spenaten och koka upp. Blanda ner linserna och den resternade buljongen när linserna är mjuka, smaka av med salt och peppar. Skär citronen i klyftor och tillsätt i soppan. Rör ner persilja.

 

För några helger sedan åkte jag och Calle ut med båten, sista och enda gången för den här sommaren. Det var sådär lagom varmt, Bibbi hade packat ner picknick till oss och det var bara några få moln på himlen. För mig var den dagen sista sucken för sommaren. Kalla mig galen men jag - som älskar hösten - ser fram emot regniga och blåsiga höstdagar, att få använda mina fina boots och såklart efter att få laga en massa mat som hör hösten till.

 

Innan vi packar ihop sommarkläderna helt sticker vi till Biarritz på surfsemester (eller liggapåstrandenochdrickavin-semester, fritt val) tillsammans med våra fina vänner från Åland/Malmö. Om en vecka drar vi, och det kommer bli episkt. I tell you. Någon som varit i Biarritz, kanske?

 

Jag älskar fredagar. Just idag vankas inofficiell förrätt bestående av Plommonets knäckebröd med en stor klick smör, hemmapizza med ett stort lass vitkålssallad och såklart chokladdoppade jordgubbar till efterrätt. Till allt det här? Oändligt många Sons of Anarchy-avsnitt.

 

 

Resten av helgen då? Inte en endaste liten plan. Förutom att skruva ihop den där nya tv-bänken, och så får vi se om vi dricker det är Pinot-vinet från Oregon jag beställde på systembolaget. Fin helg, allihopa!

 

Jag älskar blomkål. Det gör tyvärr inte Calle så det är sällan det förekommer blomkålsrätter hemma hos oss. Men, jag antar att det är fair eftersom fisk och skaldjur icke är önskvärda i vår lägenhet. Som tur är brukar Calles mamma laga till blomkål när jag är på besök på Orust, och den här klassikern smakade jag på i somras. Otroligt gott!

 

600 g blomkål

salt

5 dl vatten

2 ägg

3 msk smör

2 msk ströbröd

1 dl hackad persilja

salt & nymald svartpeppar

 

Skär av blasten och skölj blomkålen. Dela i mindre bitar. Koka upp vattnet, salta och lägg i bitarna. Koka under lock i ungefär 10 minuter, godast är såklart när blomkålen är al dente. Hårdkoka äggen och hacka fint. Fräs smör i en kastrull, tillsätt ströbröd, hackat ägg och persilja. Rör om. Lägg upp blomkålen på ett fat och häll över äggröran. Strö över havssalt och nymald svartpeppar. Ät direkt.

 

Det här receptet kommer från Nina (även om man inte kan tro det eftersom det inte är parmesan i, hoho) och är så goda att man svimmar lite. Prova, ok? (VARNING: beroendeframkallande.)

 

 

2,5 dl fet kokosmjölk (jag använde extra creamy)
1 + 2 dl riven kokos
1 dl kokosfett med kokossmak
1 krm ekologiskt vaniljpulver
0,5 krm salt
1 msk honung
100 mörk choklad (minst 70%)

 

Blanda kokosmjölk, kokosfett. 1 dl kokosflingor, vaniljpulver och salt i en kastrull. Koka upp och låt puttra i 15 minuter på svag värme. Rör om lite då och då så kokflingorna inte bränner fast. Låt svalna en stund och tillsätt honungen. Rör ner 2 dl kokos till. Ställ i kylen tills den har stelnat ordentligt. Rulla till små bollar, lägg dem på ett fat med bakplåtspapper och kyl en halvtimme till. Smält chokladen i vattenbad eller mikro, blanda i något matsked olja (så blir chokladen glansigare och enklare att rulla i!). Doppa kokosbollarna och lägg tillbaka på bakplåtspappret för avrinning. Låt dem stå i kylen tills de stelnat.

Söndag equals pannkaksfrukost och besök av tvillingarna. De växer så de knakar, de där två! Nu ska jag förbereda lunchpizza, vi ska muta Plommonet med godsaker innan vi ska bege oss ut på svampjakt.

Hur kan jag ha glömt att skriva om Panna II? Det är ju en av de mest spektakulära restauranguppleverser jag har haft! Och då menar jag inte spektakulärt på NOBU-sättet. Dagen innan vi gifte oss hade Alex och Adam fixat en liten överraskning till oss. Vi gick till affären, köpte två flaskor vin och gick bort till Panna II, en indisk restaurang som liknar inget annat jag har sett. På hemsidan står det "where chili pepper lights meet christmas tree lights" och det är väl lite av en underdrift att påstå något annat. Det är c-l-a-z-y.

 

 

Men alltså. Fyra rätter till fyra personer och slutnotan landar på typ 500 kr. Det är galet billigt. Maten var dessutom riktigt, riktigt god. Jag drömmer fortfarande om vegetable fritters som jag åt till förrätt (Amy, sitter du kanske inne på något recept?!) som var små friterade vegetariska knyten med en liten, liten hint av någon typ av pepparkakskrydda (nejlika? kanel?). Vinet tar man med själv och betalar en corking fee för. Och just det, fyller ni år kan ni räkna med en... speciell... överraskning. I say no more. 93 1st Av. Hemsida här.

 

Efter Panna II rullade vi till 178 7th Ave för att gå på Village Vanguard, en av de fina gamla jazzklubbarna som finns kvar i stan. Vi kollade in Heath Brothers, drack armagnac och var alla något upprörda för att vi inte gått dit innan. Man förflyttas nämligen minst 70 år tillbaka i tiden när man kommer in på den här klubben och om man är det minsta intresserad av jazz är det svårt att inte bli imponerad. Gå dit.

 

Tillbaka till jobbet är i vår familj likställt med tillbaka till jaha-vad-ska-vi-äta-ikväll-då? Jag vänder mig som vanligt till matbloggosfären för att hitta inspiration, och den här finfina (och enkla!) pastarätten hittade jag hos Sofie. Perfekt för trötta vardagar. Enligt rådande matbloggslagar har jag såklart ändrat lite i receptet...

 

 

1 zucchini

1,5 dl finhackad persilja

1 stor vitlöksklyfta

1 citron, zest och saft

5 msk olivolja

0,5 dl mandelspån

spaghetti för 2

salt & nymald svartpeppar

riven parmesan

 

Strimla zucchinin och fräs i lite olja. Riv vitlöksklyftorna, blanda med citronzest och saft från halva citronen, persilja och olivolja. Koka pastan al dente, blanda med gremolata och zucchini. Strö över mandelspån och parmesanost. Servera direkt.

 

Fröknäcke är som bekant old news i matbloggsvärlden men jag måste ge er receptet på det här livsfarligt beroendeframkallande fröknäcket som Bibbi brukar göra. Under gårdagens bröllop åt vi (bland annat) de här som lite tilltugg under båtresan från Klädesholmen till Svanesund. Ljuvligt, i dubbel bemärkelse.

 

 

1 dl solroskärnor

1 dl sesamfrö

0,5 dl linfrö

0,5 tsk salt

2 dl dinkelmjöl

ev pumpakärnor

0,5 dl rapsolja

2 dl fingerljummet vatten

 

Sätt ugnen på 165 grader. Blanda allt, bred ut på bakplåtspapper. Strö över flingsalt. Grädda i 15 minuter, ta ut och skär i bitar. Sätt in ytterligare 15 minuter eller tills de har fått en gyllenbrun färg. 

För att ni ska slippa läsa om vår roadtrip i all oändlighet tänkte jag komprimera Portland och Seattle till ett inlägg och dela med mig av alla fina tips vi har fått längst vägen. Det är en hel del, kan jag lova, och vi hann tyvärr inte besöka hälften av alla ställen vi borde. Men, först av allt - guds gåva till foodies on the road - Urban Spoon.

 

 

Denna ljuvliga sidan använde vi oss av i stort sett varje gång vi skulle ut och äta. Fyll i vad du är sugen på eller vilket område du är i, få upp alternativ på vilka restauranger som finns i närheten och kolla in vad folk har skrivit om de olika restaurangerna. Vi hade fullträff alla gånger förutom en (Banana Hut i Eureka, CA, rrryyyys) och hittade dessutom några riktigt bra ställen på vägen.

 

Men, vi börjar i Portland. Eftersom vi spenderade tre dagar i McMinnville (finaste staden på jorden) som är en av centralorterna i Willamette Valley och som ligger 30 minuter från Portland träffade vi på en hel del Portlandianer på vingårdarna vi besökte. Av dem fick vi en hel hög med tips, och dessutom hade Adam - som är född i Portland - lämnat en massa tips innan vi lämnade Brooklyn.

 

 

Den här italienska restauranger ramlade vi över av en slump när vi var på väg till Pearl District (eller the Pearl som the locals kallar det). Vi gick hit två gånger, två kvällar efter varandra eftersom de serverar världens i särklass godaste gnocchi-rätt med pecorinokräm och rostade mandelspån. Jag som inte ens gillar gnocchi (trodde jag...) fick en religiös uppenbarelse. Dagen efter slog vi till på en förrätt också, en pizzette med Grana Padano-kräm (smält osten med grädde över vattenbad tills den är slät och len, berättade kocken), vindruvor, pinjenötter och svarta oliver. Vi var på många bra ställen under vår resa, men det här, det var riktigt bra. Till efterrätt delade vi en osttallrik med Oregon-ostar, karamelliserade nötter och marmelad. Åh, underbara ställe.

 

 

Hela grejen med Portland är att de har en hel hög med foodcarts utspridda över staden. En man vi träffade på hotellet trodde att det var runt 500 st (!). Det finns flera kvarter i staden som bara är foodcarts vilket var rena drömmen! Det finns nästan allt att välja mellan - polskt, indiskt, libanesiskt, franskt, thai... you name it. Det som inte fanns var en svensk vagn, så det är mitt nästa projekt i livet - flytta till Portland och starta en foodcart. Återkommer i frågan. Kolla in kartan här för att se var foodcartsen finns.

 

Det här stället blev vi rekommenderade att gå till av flera olika människor. Det här är en gammal skola som är ombyggd till hotell, och på kvällarna kan man dricka öl, titta på film och äta pizza för en billig peng. Vi ville verkligen gå hit men det hanns tyvärr inte med.

 

Portland, som är en stad i Göteborgs storlek, har runt 40 míkrobryggerier. Det. Är. Många. Vi besökte bara ett bryggeri när vi var där, mest för att vi var på den stora ölfestivalen OBF (Oregon Brewers Festival) där många av Portland-bryggerierna var representerade. Några av de som vi blev rekommenderade att besöka var Pyramid, Deschutes och Hair of the Dog.

 

 

Seattle, då? Seattle var grymt! Jag hade inte så höga förväntningar innan vi kom dit eftersom vi det var vår slutdestination och semesterbluesen började göra sig påmind innan vi ens kom dit. Men oj, vad fel jag hade. Vilken grym stad! Vatten precis överallt, ett fint downtown och dessutom hade vi prickat in ett hotell som låg i Bell Town, ett riktigt bra område sprängfyllt med bra restauranger och coola barer.

 

 

För er som inte har koll kan jag berätta att det är en hel del bra musik som kommer ifrån Seattle (och Washington State i det stora hela); Nirvana, Jimi Hendrix, Death Cab for Cutie, Postal Service, Band of Horses, Soundgarden, Foofighters osv. Vi ägnade en hel dag åt att spatsera omkring på det übercoola museet Experiment Music Project. Vi kollade in Jimiutställningen, Nirvanadelen och såklart Sci Fi- och skräckfilmsutställningarna. Fantastiska!

 

 

Nä, hörni, jag gör det lätt för mig. Jag hann nämligen ta ungefär tre kort under bröllopsbonanzan innan kameran lades undan så kolla in hos vår kompis Jennie för där kan ni se otroligt fina bilder från kvällen! Men vad säger ni, ska vi diskutera det viktigaste - maten och drycken?

 

Det första vi bestämde i matväg var att vi ville ha snaps och öl till förrätten. Intressant ände att börja i kanske, men jag tycker att snaps är en bra start på nästan alla middagar, speciellt de av väldigt festlig karaktär. Valet föll på OP eftersom det råkar vara min favoritsnaps, och ölen bryggde vi själva. Sistnämnda gjorde helt klart succé, speciellt eftersom Manne hade gjort världens finaste etiketter. Till ölen och snapsen åt vi Ljungbladröra (eller gubbröra om man vill vara tråkig och kalla den så) på Johannas fina bröllopsknäcke.

 

 

Eftersom vi var runt 100 personer på bonanzan bestämde vi oss för att ha en stor buffé istället för bordsservering. Tillsammans med cateringfirman bestämde vi vad vi ville ha på buffébordet och det blev pyttelite fisk, lagom med kött och mycket vegetariskt. Till maten serverade vi tre olika sorters rödvin (det vita vinet glömde vi helt av...) som vi ställde på borden så gästerna fick servera sig själva. Perfekt tycker jag eftersom det aldrig satt någon med tomt glas.

 

Som många av er redan vet hade vi en stor kak-och-tårtbuffé till efterrätt. Paradtårtan var såklart en spiddekaga (komplett med Han Solo och Leia på toppen) som mina föräldrar fraktat med upp från Skåne. Tack till alla er som bakat och hjälpt till, och extra stort tack till Ann-Louise och Åsa som bidrog med vegansk tårta och finfina kakor som båda gick åt som smör i solsken.

 

Till drinkbordet hade vi valt två klassiker och en nostalgitrip: GT, cosmo och Galliano Hot Shots. Sistnämnda var helt klart det som gick åt mest, och min bror - Hot Shotsens mästare - var lyrisk.

 

Summan av bonanza-kardemumman, då? Well, det är verkligen ett jättejobb att ordna en sådan här stor fest från... inget. Vi har fixat precis allt själva, såklart med hjälp av våra vänner och familjer. Hyra tält, catering, porslin, dukar, dekorationer, boende, tårtgafflar, vin... Men, det blev himla bra till slut. Även om det har varit en något krokig väg till destinationen, så att säga. Vill man göra det enkelt för sig är det här helt klart inte vägen man ska gå, men om man vill få det precis som man vill så är det perfekt.

 

Vi hade för övrigt önskat oss vin och champagne i bröllopspresent, och ni kan inte ana hur mycket godsaker vi numera har i vår lilla vinkällare! Vissa av godbitarna ska lagras, men några har vi tagit hem för att prova inom kort. Stay tuned.

 

 

Många har undrat om det där med att åka iväg och vigas. Varför gör man det? Well, det är inte alla som drömmer om det där stora kyrkbröllopet. Det var precis såhär vi ville ha det, och vigseln är något som alltid kommer vara ett speciellt minne för oss, Alex och Adam. Det är fint det.

Nu är det slut med bröllop i Matrepubliken. Tack alla som har hjälpt oss med det här jätteprojektet, och såklart världens största tack till Minna och Manne som har hjälpt oss med ungefär hur mycket som helst. Ni är bäst!

 

Festen är över. Äntligen skulle jag kunna säga för trots att vi hade en otroligt fin kväll igår är det slitsamt att planera en bröllopsbonanza i nästan ett års tid. Klockan fem i morse staplade vi hemåt efter en helkväll med ett fyllt dansgolv sedan första låten. Det är våra vänner, det. De bästa man kan ha. För att inte tala om familjen! Men, jag får berätta mer en annan gång för nu måste jag sova. Sov så gott!

Efter 26 timmars väntande (detta eviga väntande när man ska flyga!) och resande har vi äntligen kommit hem, från Seattle via Newark, via Frankfurt till Göteborg. I en perfekt värld hade jag skrivit att när vi kom hem somnade vi och vaknade uppvilade och pigga. Nej, tyvärr. I verkligheten slängde vi oss i bilen, åktet till Focus, fyllde på vårt tomma kylskåp, åt och körde sedan till Orust för att börja förbereda inför festen. Men, vad gör egentligen lite stress när jag idag har ätit FILMJÖLK för första gången på en månad. Nä, USA är då bra på mycket saker, men deras läskiga frukostar behagar mig icke.

 

Nu är klockan snart halv elva och jag tror inte att jag kan hålla mig vaken så länge till. Nåväl, vi får höras av imorgon när jag inte längre är i zombiestadiet. Hej sålänge!