Kan inleda med en varning - om du inte gillar pilliga receptet med många moment är makroner inget för dig. Tro mig.



I helgen fick jag alltså för mig att jag skulle baka makroner. Inte för att jag tycker att de ser sådär översvallande fantastiskt goda ut, utan för att alla - precis alla - skriver om det här lilla bakverket nu för tiden. Och vid första tuggan, då jag väntade mig sprakande fyrverkerier och ett ha-begär i storlek med Ryssland, kom det snarare ett pyttelitet ok, de var väl goda. Och visst var de goda, och ganska roliga att göra, men kanske inte i de översvallande ordalag som makronerna oftast omnämns i.

Makroner
ca 15 kakor

3 (rumstempererade äggvitor)
2 msk strösocker
200 g florsocker
110 g (skalad) mandel

Mixa florsocker och mandel i en matberedare (skålla och skala om du använder mandlar med skal, vilket jag gjorde). Sikta igenom nätsil och mal igen om det finns stora klumpar. Blanda igen, noga. Vispa äggvitor och strösocker till en blank maräng. Rör ner mandelblandningen i marängen och vänd ihop (mixa inte för mycket). Testa om smeten är lagom genom att klicka ut lite smet på bakplåtspapper, då ska toppen sjunka ner av sig själv. Spritsa ut runda kakor på bakplåtspapper (stora som femkronor). Lämna framme i 45 minuter så att det blir ett tunt skal på dem. Grädda i 150 grader i 15-20 minuter.

Vaniljsmörkräm

100 g osaltat smör
90 g florsocker
1 (urskrapad) vaniljstång
1 äggula

Vispa ingredienserna tills det blir en slät kräm. Spritsa en klick på hälften av kakorna och lägg på locket.