Imorgon är det Calles tur att ta med sig fika till jobbet. På "normala" arbetsplatser fikas det ofta bullar eller kakor men när jag frågade vad de ville att jag skulle baka fick jag förslagen crème brûlée eller pannacotta. Eh, hej? Nä, pannacotta fick det bli. En gräddfilig sådan.



Receptet kommer ursprungligen från favoritkokboken Mat hemma och på krogen av Marcus Aujalay.

Gräddfilspannacotta
4 portioner

2 dl vispgrädde
110 g socker
1 vaniljstång
6 dl gräddfil
3 gelatinblad

Blötlägg gelatinet och dela på vaniljstången och skrapa ur fröna. Koka upp grädden med sockret och vaniljfröna. Dra åt sidan, lägg i gelatinbladen och vispa så att de löses upp. Blanda i gräddfil och häll sedan upp i glas. Ställ kallt i (minst) några timmar och garnera med bär (av valfritt slag, det mesta är gott till) precis innan servering.

Förra nyårsafton var magisk! Det var kallt, det var fint och det var mycket champagne, som sig bör. Vi åt rödbetscarpaccio till förrätt, oxfilé med mandelpotatispuré till varmrätt och chokladfondant till dessert.



I år är vi det vanliga gänget som firar ihop, och ikväll ska vi träffas för att planera meny. Jag har såklart redan tjuvkikat lite på vad som kan tänkas passa, och just nu går tankegångarna såhär: crème brûlée (klassiskt, men kanske tråkigt?), hallonsufflé (kanske inte helt optimalt om man är många, lätt att misslyckas), chamagnesorbet (smakar det champagne? jag är tveksam) eller någon form av pannacotta (är det för tråkigt?). Varmrätten lämnar jag till köttätarna, men förrätten däremot - soppa hade ju varit fint. Crème ninon (vegetarisk, det är bra) kanske, eller jordärtskockssoppa (någon annorlunda variant). Vad har ni för planer i matväg? Har ni några tips? Dela med er i så fall! Tack på förhand.

Julen i the Hemert family är alltid väldigt fin och väldigt kaotisk. Det blir liksom lätt så när två föräldrar, tre syskon, två syskonbarn, en hund och en papegoja är hemma samtidigt. Och en Calle då också, för i år har han firat i Skåne med oss. På självaste julaftonsdagen fick han det hedervärda uppdraget att lacka alla tvåtusensjuttiotre julklappar innan de förflyttades till sin rätta plats under julgranen.




Isbjörnen hade gjort sig julfin och hade på sig sin bästa Bruce Springsteen-inspirerade scarves runt halsen.



Till lunch åt vi min nykokta risgrynsgröt. Min storebror niclas fick mandeln men "glömde" visst att säga det och slapp därmed rimmet som hör till.



på julbordet serverades det bland annat charlottapappans stuvade grönkål, prinskorvar och revben, röd- och brunkål, sill, köttbullar, paté och...



...dopp i grytan. Det var Calles första dopp och det fick (väl) godkänt av urgöteborgaren.



Vildsvinsprinskorvarna  (och vildsvinsrevbenen) kommer från Sjunkaröds vildsvinsfarm som drivs av en vän till familjen.



En liten del av det stora julbordet.



Min syster åt för mycket av julbordet och blev alldeles uppsvullen. Nä, jag skojar bara, hon har en bebis i magen som beräknas komma ut inom några veckor (tur det, för jag har känt på magen de senaste dagarna och bebis är s-j-ö-v-i-l-d där inne).



Efter julklappsutdelningen var vi alla trötta (speciellt Isbjörnen som dagen till ära fick lov att ligga i soffan...) Kvällen avslutades med en hård match i när och fjärran-spelet (jag och syster vann...) och ett glas übergott pinot noir-vin. Hoppas att ni alla har en fin jul!

Vi har kommit ner till Skåne utan några större missöden och här är så mycket att snö att man lätt skulle kunna missta vår lilla stad för typ Åre. Helt fantastiskt mysigt, som ni förstår.



Vi har ätit traditionsenlig middag med bästa grannarna och nu vankas det eld i kaminen och familjehäng. Isbjörnen ligger på sin favoritplats och har ätit minst fem köttbullar sedan vi kom hem. God jul!

Jag känner mig klubbad efter sju hysteriska dagar på jobbet. Men - idag är det lillejulafton och vi åker mot familjen i Skåne. Hurra!



Som ni ser på bilden från förra året brukar Isbjörnen vara mycket upptagen med att vakta alla julklappar och äta en och annan köttbulle på julen. It's a hard knocked life, som vi brukar säga. Vi hörs från skåne!

Varken jag eller Calle är speciellt förtjusta i julgodis, men om det är en enda sak vi gör till jul är det de här espressokolorna. Magiskt goda!



Hittade receptet för några år sedan hos Anne och sedan dess har det liksom hängt med varje år hos oss.

Espressokola
många...

2,5 dl vispgrädde
2,5 dl honung
1-1,5 msk espressokaffe, malt - ej bryggt
1 tsk havssalt

Blanda grädde, kaffe (malt!) och salt i en kastrull med tjock botten. Värm tills det nästan kokar. rör sedan ner honungen och koka upp. Låt smeten småkoka tills den håller för ett kulprov (vilket borde vara runt 130 grader). Häll upp i en bakplåtspappersklädd form och låt det svalna helt (våra stod i kallskafferiet över natten). Skär i bitar och slå in i papper.

Min förkylning-från-helvetet börjar så smått att försvinna och jag har spenderat dagen med att skriva julkort. Sisådär 20 stycken.



Julkorten beställde jag här efter att ha sett dem hos favorit-flickan och kakorna. Visst är de snuckiga? Nästan så att jag vill skicka ett till mig själv.

All heder och kärlek åt Michael som slängde ihop det här lite snabbt och lätt när det bakades julgodis hemma hos honom för några veckor sedan.



Skär knäckebröd i mindre bitar. Smält blockchoklad (vi använde mörkt men jag gissar på att det går lika bra med ljus) och blanda knäckebrödsbitarna med chokladen. Låt stelna på bakplåtspapper.

Vi började gårdagen med pepparkaksbak hos Calles mormor. Trots några brända plåtar och en del svordomar blev de en jättehög med hjärtan, stjärnor och grisar med russinögon.


 

På kvällen gjorde jag och Calle muminpepparkakshuset. Gick förvånansvärt bra den här gången, men vi har ju gjort det innan så vi har lite rutin på det nu (ja, säkert).




Idag ska det pyntas i det lilla huset och om jag får bestämma ska Morran göras om (just nu ser hon ut som en hund med fladdrande öron tycker jag...). Får väl se om Calle går med på det. Trevlig tredje advent!

Varje år vid den här tiden på året travar jag och Calle bort till hans mormor för att baka pepparkakor och dricka glögg. Varje år har mormorn förberett en förstklassig pepparkaksdeg som självklart är bättre än alla andra pepparkaksdegar och varje år är Calle gräddningsvakt så att pepparkakorna inte blir brända.



Idag är det dags igen, och jag tänker trotsa min envisa förkylning (som faktiskt är på väg bort) och följa med. Detta är ju minst lika heligt som nobelfesten. Hoppas att ni får en fin helg!

Jag är sjuk. Igen. Hur är det möjligt? För några veckor sedan var det nästäppa och snor, nu är det feber och ingen-röst-kvar. Buhu.



Innan jag blev krasslig igår hann jag med att baka en kanelpaj. Det smakade jag hos Calles syster för första gången och det är alldeles ljuvligt gott! Receptet kommer ursprungligen från Arla.

Kanelpaj
ungefär 8 bitar

100 g smör
2,5 dl vetemjöl
0,5tsk bakpulver
0,5 dl strösocker

3 dl vispgrädde
2 msk strösocer
2,5 tsk malen kanel
2 msk vetemjöl

Sätt ugnen på 175 grader. Smält smöret i en kastrull. Blanda ner mjöl, bakpulver och socker och rör ihop det hela till en deg. Tryck ut degen i en pajform. Vispa ihop grädde, socker, kanel och mjöl. Häll fyllningen i pajskalet och grädda i nedre delen av ugnen i 30 minuter (när man tar ut pajen kan fyllningen vara lite lös, den stelnar när pajen svalnat). Låt svalna och servera pajen kall med lite vaniljglass eller vaniljvisp.

I lördags var jag och Calle på Umami, en av Köpenhamns mest hypade restauranger. Jag hade både höga förväntningar (som jag sa - hypad restaurang) och inga förväntningar alls (mina kunskaper om japansk mat är i det närmsta obefintliga) och det var just det sistnämnda som gjorde att det var en otroligt häftig upplevelse. Calle beställde en sexrätters avsmakningsmeny och jag fick en specialgjord vegetarisk motsvarighet.




Såhär i efterhand kan jag knappast beskriva en enda rätt. Efter första tuggan hamnade både jag och Calle i någon sorts religiös matupplevelse-koma och efter det hörde vi halleluljakören i bakgrunden hela middagen igenom.



Jag är ju inte speciellt slängd i det här med att äta med pinnar, men efter några glas champagne och lite instruktioner från Calle gick det hur bra som helst. Typ. Jag tappade bara pinnarna en gång.



En av mina rätter var tempurastekta grönsaker. Galet gott, och en av de enklare sakerna att äta med pinnar... Näst sista rätten var sushi vilket var fantastiskt, såklart. Sista rätten var såklart dessert, en brownie-historia med blablabla och blablabla. Ja, ungefär så kommer jag ihåg det. Inte min kopp te, tyvärr.

Full pott för Umami? Ja, faktiskt. Även om inte allt var lika fantastiskt som maten. Servicen till exempel. Vi hade minst fem olika servitörer under kvällen, vilket är ok, men - jag tycker det finns en viss charm med att ha en och samma servitör som guidar en igenom middagen. Stort plus för det faktum att de utan problem fixade en vegetarisk avsmakningsmeny till mig. Otroligt fin matupplevelse, überalles.

Vaknade som vanligt sju i morse och gick upp och skrev klart en krönika. Är fortfarande i food coma efter Umami igår. Hoppande Jesus säger jag bara. Lovar att återkomma med bilder, och vet ni vad? Jag har, tjugo år efter alla andra, lärt mig att äta med pinnar. 



Nu ska jag hoppa in i duschen och äta ännu en galet god frukost på Alberto K. Idag står Tivoli på schemat, och senare ikväll åker vi hem igen.

God morgon! Vi är i Köpenhamn, klockan är snart halv nio och jag har varit klarvaken i en timme. Det har inte vissa andra i den här familjen, kan jag lova. Igår var vi på Nörrebro Brygghus, ett av Köpenhamns mest kända bryggerier, och åt middag och drack öl. Deras koncept är att man kan välja en ölmeny till maten så jag och Calle körde på trerätters med tillhörande ölpaket.



Vi hade ett bra bord med - till Calles stora glädje - utsikt över bryggningsområdet där de på kvällarna även har rundturer som vi skulle vilja gå på. Tyvärr är de ganska populära (och helst ska man vara över tio personer) så det blir ingen rundtur för oss den här gången.



Att äta trerätters middag och dricka fyra öl till är en mäktig upplevelse. På alla plan. Men det var fantastiskt gott, och kul att smaka öl som passade alldeles utmärkt ihop med maten. Julölen (längst till höger) var min favorit och Calle tyckte att den sista ölen, som var en porter och inte finns med på bilden ovan, var bäst. kärlek + öl + mat + Köpenhamn = gå hit. Ryesgade 3, info@norrebrobryghus.dk. Här hittar ni hemsidan.