Igår var det premiär för köttkvarnen som jag fick i julklapp förra året. Jag är ju som bekant ingen stor köttätare, men det går väl an ibland, och igår var vi i saluhallen och köpte en bit oxfilé som senare blev en råbiff. Mer om det sedan. Eftersom Calle är en riktig korvfantast var det inte bara oxfilé vi fick med oss hem. Nejdå, när jag tittade i påsen låg där alla möjliga delar från någon stackars gris. Resultatet: igår kväll förvandlades vår lägenhet till en tillfällig korveria, och det såg ut som jag hade väntat mig: såhär.

Kavorkas korv

800 g fläskkött
200 g späck
2 m fjälster
4 vitlöksklyftor
1 chilifrukt
0,5 msk svartpeppar
1,5 msk grovsalt
1,5 matsked paprikapulver
1 dl kallt vatten

Innan du börjar: hacka köttet och späcket, kyl sedan väl (det är viktigt att ingredienserna är kalla, annars skär sig fettet och proteinerna vilket resulterar i en torr och tråkig korv). Lägg fjälster i vatten, minst en timme innan du ska göra din korv. 

Blanda alla ingredienser i en skål, mal sedan köttet i två omgångar. Efter malningen är det bra att röra i smeten minst tio minuter för hand (två minuter i matberedare) för att korven ska ha en jämn och krämig textur. Trä sedan på fjälstret och stoppa korven. Snurra till sist av korvarna till lämplig storlek. Korvarna håller sig en vecka i kylskåp eller tre månader i frys. Vid tillagning: sätt ugnen på 150 grader. Stek först korven i stekpanna, och avsluta sedan tillagningen genom att lägga korven i en ugnssäker form och laga färdigt den i ugnen, ca 10 min (eller tills korven är 65 grader i mitten). Avnjuts med en stor klick senap.

tack för alla kokböcker, le creuset-formar, bakplåtspapper i silikon, kökstermometrar, rostiskålar, presentkort på mat-tidningar, focusbestick, marimekkohaddukar, street-glas, skärbrädor, muffinsformar, degskrapor, lock till rostiskålar och min ljuvliga kruskavel.

Jag har hur mycket packning som helst. Hallen är belamrad med julklappar, kläder, saker till min syster och inte minst det hemvändande julträdet. Innan det bär av mot Skåne väntar en hysterisk dag på jobbet, och jag räknar ner till klockan är fyra för då börjar min julledighet.

I förmiddags var vi hos Calles mormor och bakade pepparkakor, som sig bör vid den här tiden på året. Det blev som vanligt en hel del grisar, till Calles mormors förtret. Goda blev de, hur som helst. Riktigt goda.

Efter många om och men, trasiga väggar, brända fingrar och en och annan svordom blev huset klart, och vårt überfina muminhus har naturligtvis fått hedersplatsen på spiselkransen!

Dagens bedrift (förutom evighets-springande i trapporna pga tvätt): jag har gjort tiramisù. Fyra glas står nu i kylskåpet och ska vila tills imorgon när Jonas och Stef kommer hit på middag. Längtar redan.

Tiramisù
4-6 portioner

4 äggulor
4 msk socker
1 äggvita
500 g mascarpone
10 savoyardikex
2,5 dl starkt kaffe
4 cl marsalavin

Vispa äggulorna och sockret poröst (och spara en äggvita och vispa den för sig). Vänd ner mascarpone, lite i taget, och vänd sedan ner även äggvitan. Lägg savoyardikexen i bottnen av portionsskålar (eller form om du nu föredrar det). Blanda kaffet med vinet och droppa det över kexen. Lägg sedan på ett lager mascarponekräm, stö över lite kakao och lägg ett nytt lager av kex, kaffe och mascarponekräm över det. Låt tiramisùn stå i minst fem timmar (gärna över natten) och sikta över kakao precis innan servering.

1:a december equals första presenten på mitt julträd. Att ha ett julträd när man är tjugosju år gammal kan tyckas konstigt. Det är det inte. Julträdet har funnits i vår familj sedan mamma hittade det i Köpenhamn i slutet av sextiotalet så det är med andra ord en fullvärdig familjemedlem.