Stockholm

Vi är hos Johan, Johannah och Vera och småkidsen är väldigt fascinerade av varandra.
De kommer ha roligt tillsammans, de två! Ligan.
 

Bråda dagar

Fullspäckade dagar den här veckan. Tilda och Pontus har varit på besök, igår var jag i Torslanda och hängde med mammagruppen och idag kommer Edith och Folke och hälsar på. Jag har inte en enda aning om vad jag ska bjuda på för mat och de kommer om en timme. Kanske våfflor, kanske inte. Vi får se. Tänkte i alla fall att vi ska ta en promenad i det alldeles ljuvliga vädret, idag bjuder nämligen Göteborg på SOL. Ljuvligt!
 

Myter om föräldraskapet, del 1

Jag läser en blogg om en tjej som precis har fått barn. Det har blivit väldigt intressant, det där (personlig utveckling, kallar jag det) att läsa om sådant som jag innan tyckte var ganska tråkigt. Men det slår mig också ganska ofta att jag och Calle, när det kommer till det där som kallas föräldraskap, är från en helt annan planet. Vill ni ha exempel? Ok. (OBS att jag inte tycker att det finns något rätt eller fel i sånt här. Har du fått ett mammahjärta eller kör i 25 km i timmen på motorvägen är det helt ok. Det här är bara vår verklighet och ingen annans.)
 
"När vi körde hem med vår guldklimp för första gången körde vi i typ snigelfart för att vi var så rädda för att bli påkörda eller att något skulle hända. Och hur kunde världen fortsätta att fungera som vanligt när vi just hade fått världens gåva?" 
 
Ljungblads första hemresa: "Jaha, sätter du in henne i bilen? Så funderar jag sålänge på hur jag ska ta mig in i bilen med tanke på att jag typ inte kan sätta mig på en stol utan att grimasera. Snabba dig hem, jag orkar inte se det här sjukhuset en sekund till, jag vill hem!" 
 
"När vi kom hem stannade hela världen upp. Vi gjorde inte något förutom att stirra på vår lilla guldklimp, och så kom det några skvätt med gråt för att vi var så lyckliga och vi hoppade in i babybubblan och stannade där i flera veckor framöver".
 
"Vad tusan gör man med bebisen egentligen? Vill hon ligga i sitt lilla nest? Eller i sängen? Eller på soffan? Vi provar nestet i soffan. Ska vi öppna den där flaskan med champagne? Ok. Vi gör det. Och äter pizza och kollar på tv och njuter av att vara HEMMA. Älskar hemma. Och julgranen!" Den där bubblan som alla snackar om, vi missade den. Och inte heller stirrade vi på Clara i oändliga timmar. Inte heller grät vi. Inte en skvätt faktiskt, vilket såhär i efterhand känns lite märkligt med tanke på att jag gråter för ganska mycket annars.
 
"Det gör så ont i föräldrahjärtat när han skriker och jag känner mig som en dålig förälder för att jag ligger på BB och mår dåligt och inte orkar ta hand om mitt barn så pappan får göra det".
Jag känner mig precis samma som innan. Inga nya kroppsdelar (mammahjärtat) har växt ut. Tänker inte heller ha dåligt samvete, typ någonsin, för att jag skulle vara en dålig förälder eftersom jag inte är en dålig förälder. Man gör så gott man kan och det räcker långt. 
Upp