Första advent

På första advent, min absoluta favoritdag på hela julen, vaknar jag upp ensam och mår illa. Inte ok. Calle löser problem på Volvo och jag har ingen att väcka på när det blir för tråkigt att vara vaken själv. Det är nämligen så det fungerar i den här familjen, kan man säga - jag går upp tidigt, Calle sover länge och efter ett tag försöker jag väcka honom med telepatiska vibrationer, och när det inte funkar råkar jag tända en lampa i taket eller kanske dra upp rullgardinen så att det blir ljust. Nåväl, han kommer hem om några timmar och innan dess ska jag baka mormors vörtbröd och förbereda kvällens adventsmiddag tillsammans med Magnus och Sara. 
 
 
Solen skiner ute och det ser ut att vara en ordinär vårdag i mars, ungefär. Gör inte direkt underverk för julstämningen, även om jag sitter i morgonrock, äter sen frukost, har tänt det första ljuset i adventsstaken och lyssnar på julmusik.
| December, Inget vet säkert, Mars | Kommentera

Nä, jag orkar inte...

Ska jag föda barn just nu? Nä, det går inte, jag är för trött. Det är min första tanke när jag vaknar med sammandragningar som gör riktigt ont. Behöver nog vila lite mer än vad jag gör, men samtidigt känns det som att jag skulle kunna sova tre dagar i sträck och ändå inte känna mig utvilad. Knappast den bästa uppladdningen inför en förlossning. Förstår inte varför jag envisas med att boka upp mig på saker när jag är åtta kilo tyngre, något mer otymplig och har ont lite här och var. #gravid #barbamamma #ingenvetsäkert

Gallsten, episod 45345

Igår fick jag ännu ett mysigt (men ganska litet) gallstensanfall så den där planerade kvällsfikan hos Malin och CJ fick vi flytta till nästa måndag. Men alltså, att få ett anfall efter att ha ätit filmjölk och knäckebröd, det tycker jag är lite fånigt. Fanns inte så mycket mer att göra än att ta en spasmofen, ta mig igenom de värsta kramperna och sedan vila. Mådde som vanligt illa efter några timmar men klarade mig utan att kräkas den här gången, amen, tack och hallelulja för det. Gallsten alltså. Vilket skit.
 
Tänk, jag som ändå har mått (och mår!) så bra genom nästa hela graviditeten. Inget illamående, knappt någon foglossning, inga svullna händer så jag inte kan ha mina ringar (HURRA för det!!) men så kommer det här som ett litet brev på posten såhär de sista veckorna. Nåväl, det är bara att härda ut och vänta på operation till nästa år, för den där gallblåsan - den ryker.
| Evighetsproblem, Gallsten | Kommentera
Upp