Senap, ett bra grundrecept

JUL, SENAP & HEMMA. Vi chillar här hemma och har det allmänt bra. Klär granen, myser med LSH och idag ska vi baka pepparkakor och sätta ihop det där pepparkakshuset. Dessutom kommer mina föräldrar (och Isbjörnen!!!) upp från Skåne! Hurra! Som vi längtat.
 
 
Kan inte riktigt förstå varför inte vi gjort egen senap innan. Jag kommer i och för sig ihåg att vi försökte göra en grovkornig variant för några år sedan men den blev inte alls god och efter det har vi nöjt oss med att köpa. Fram tills förra veckan vill säga, för då köpte jag hem en burk senapspulver och blandade ihop en väldigt enkel och ack så god senap alldeles själv. Receptet hittade jag i Allt om Mat och senapen tar ungefär tio och en halv minut att röra ihop. Den går såklart att smaksätta med nästan vad som helst (whisky, honung, chili...) men vi gjorde en helt vanlig variant utan något speciellt i. Prova!
 
Senap, ett bra grundrecept
1 liten burk
 
1 krm salt
2 msk strösocker
1,25 dl kokande vatten
1 msk vispgrädde
0,5 dl vetemjöl
1 msk vitvinsvinäger
2 msk brun farin
0,5 dl Colman's senapspulver
 
Blanda senapspulver och vetemjöl i en skål. Häll på kokande vatten och vispa till en smet. Smaksätt med sakt, socker, brun farin och vinäger. Rör ner den ovispade grädden och rör tills senapen är slät. Smaka av - ta lite mer grädde om den är för stark! Häll upp i burk och förvara i kylskåpet.

Vaniljsmetana

 
Jag är ingen storkonsument av Smetana, men plötsligt händer det som man brukar säga. Den här löjligt enkla istället-för-vaniljsås-variant kan man ju ha till typ... allt. Äppelppaj till exempel, för precis det åt vi till efterrätt för några dagar sedan. Receptet kommer från Arla.
 
Vaniljsmetana
4 portioner
 
1 ask Smetana
1 tsk ekologiskt vaniljpulver
1 tsk socker (eller agavesirap)
 
Blanda alla ingredienser, ställ kallt i några minuter (gärna en timme) och plocka fram precis innan servering.

Smör med västerbottensost

 
Jag vet att det har varit fullständig västerbottenfrenzy i Matrepubliken den senaste tiden och jag vet att vissa frågeställningar kan uppstå. 1. Är jag sponsrad? NEJ. Tyvärr inte, för gud vet hur mycket pengar jag har lagt på västerbottensost den senaste tiden. 2. Är jag beroende? Ja, kanske. Lite. Pyttelite. 3. Kan man verkligen ha västerbottensost till allt? JA. Det är ingen myt. Speciellt gott är det att, som här, blanda osten med smör och servera på typ nybakat bröd eller i en bakad potatis.
 
Smör med västerbottensost
Ta en klick smör och låt det stå framme ett tag tills det är mjukt och enkelt att arbeta med. Riv i västerbottensost, blanda runt ordentligt och smaka av med lite havssalt. Ställ in i kylen och ta ut precis innan servering.

Sås med sambal

 
Vi har åter landat i Göteborg efter fina dagar i Malmö. I lördags kväll åt vi middag och drack vin hemma hos Gustaf och Tove och efter ett ö-råd lyckades vi enas om att laga sallad, vegetariska biffar och lite plock till det - bland annat den här enkla men ack så goda såsen med crème fraiche och sambal oelek Idén har jag snott rakt av från våra kompisar Karl och Marina som bjöd på (bland annat) den här när vi var där på middag förra veckan.
 
Sås med sambal oelek (sauce with sambal oelek)
Blanda crème fraiche (vi använde den feta, går säkert precis lika bra med den lättare varianten) med en stor klick sambal oelek, riven vitlök, salt och nymald svartpeppar. Låt såsen stå till sig i kylen innan servering.

Chimichurri

 
Idén med att lägga chimichurri i korvbrödet kommer från Calles favoritställe nummer ett - Gourmetkorv. Det är, needless to say, galet gott. Eftersom jag i fredags hittade en übergod vegetarisk korv (ÄNTLIGEN!) ville jag såklart gå all in gällande korveriet och slog således på stora trumman när det gällde det där med tillbehören... Det finns säkert ett originalrecept på den här såsen någonstans i världen, men när jag gjort lite efterforskningar kunde jag konstatera att jag inte hittade ett enda recept som liknade det andra, så jag hittade på lite själv. Som jag brukar.
 
Chimichurri
4 portioner, till ungefär 8 korvbröd
 
1-1,5 dl olivloja av det finare slaget
2 st vitlöksklyftor, rivna
1 st liten röd chili (eller mindre, beroende på vad du gillar)
2 msk vitvinsvinäger
2 dl oreganoblad, färska och hackade
1 dl timjanblad, färska och hackade
1 dl basilikablad, färska och hackade
en gnutta socker
salt, nymald svartpeppar
 
Blanda alla ingredienserna till såsen och smaka av med socker, salt och nymald svartpeppar. Låt stå ett tag innan servering så smakerna gottar till sig. Förvara i en lufttät burk i kylskåpet i upp till en vecka om ni inte orkar äta upp allt (ja, precis som om det skulle hända...).

Remouladsåsen

 
Justdeja, jag har ju glömt att berätta om den där remouladsåsen jag gjorde till mina f*skpinnar förra veckan. Det är lite skämsmin över det faktum att jag aldrig gjort egen remouladsås, även om jag ju inte äter fisk. För det här måste väl vara fisksåsen nummer ett? Eller? Upplys en fisk-novis som mig.
 
Remouladsås
4 portioner
 
1 dl majonnäs*, kanske lite till 
1 dl gräddfil
0,5 msk dijonsenap
1-2 msk hackad kapris
0,5 dl finhackad smörgåsgurka
salt & nymald svartpeppar
 
*hemmagjord, såklart - lägg två äggulor i en skål, tillsätt lite dijonsenap och pressad citron - häll över rapsolja i en smal strimma och vispa kraftigt tills du har en lagom fast majonnäs. Smaka av med salt och nymald svartpeppar.
 
Gör majonnäsen. Blanda med gräddfil och senap. Finhacka smörgåsgurka och kapris, blanda i såsen och smaka av med salt och nymald svartpeppar. Låt stå kallt en liten stund innan servering.

Guaca-apple

 
Om du kommer hem till oss på middag är det ganska stor chans att du blir bjuden på något texmex-igt. Sedan Calle köpte Jonas Crambys kokbok har jag, trots att det inte är speciellt många vegetariska recept i kokboken, snöat in på bönröror av alla dess slag. När Calle gör carnitas och flankstek och allt vad det nu heter går jag bananas på svarta bönor, olika chilisorter, sojafärs och bäst av allt - alla tillbehör. Som det här med äpple  i guacamolen, till exempel. Är det jag som är sist på bollen med att upptäcka det här? Åter igen - all heder och ära till Jonas Cramby och hans finfina kokbok.

Salsa

 
Jag gillar salsa på nästan alla sätt - med mango, rårörd, med ananas, mycket koriander, lite koriander - you name it. Men den här varianten, som egentligen är ett hopkok av lite olika recept, är den bästa av alla. Låt den koka länge, länge så blir den alldeles söt och mild.
 
Den bästa salsan
4 portioner, ungefär
 
1 silverlök
1 klyfta vitlök
en bit röd chili
olivolja att steka i
1 burk krossade tomater
muscuvadosocker
en skvätt balsamvinäger
salt, nymald svartpeppar

Finhacka löken och chilin, riv vitlöken. Svetta i en kastrull tills lökbitarna blir nästan genomskinliga. Häll på en skvätt balsamvinäger och lite muscovadosocker (någon tesked). Rör runt tills sockret smält. Häll på tomaterna och låt det puttra på låg värme tills salsan är lite mer fast. Smaka av med muscovadosocker, salt och nymald svartpeppar. Låt svalna innan servering. Garnera med koriander.

Rosépepparsås

 
När jag såg det här receptet hos Mårtenssons var det kärlek vid första ögonkastet. Rosépeppar är ju så himla fint i matlagning, så varför använder vi inte det mer ofta? Skärpning på den fronten. Lovar. På sedvanligt bloggmanér har jag ändrat lite i receptet, men länk till Mårtenssonarnas originalrecept hittar du några rader ner.
 
Biffar, valfri variant med rosépepparsås
Till 2+1 matlåda, ungefär
 
quornfärsbiffar
(för varianten med nötfärsbiffar, kollar här)
 
3 dl grädde
1 dl mjölk
1 dl vatten
1 msk dijonsenap
grönsaksbuljong (vi använder Renée Voltaires lantbuljong), några nypor
2 msk rosépeppar
1 msk soja, kinesisk
maizenaredning
 
Använd samma panna som du stekte biffarna i. Häll i vatten, tillsätt buljong och vispa. Slå i grädde, mjölk, senap, soja och krossad rosépeppar. Låt såsen puttra ett litet tag och red sedan av med maizena om du vill ha en lite tjockare konsistens.

Johannas sås




I fredags bjöd de mig på mat, mina fina kompisar. Jag, som (tydligen och inte alls uppenbart) har ett visst drag av kontrollbehov fick snällt sitta och dricka vin och titta på när de andra förberedde det hela. Och oj, vad trevligt det var! Störst succé under kvällen gjorde helt klart Johannas cashewsås. Det är nämligen såhär, att Johanna är en annan av mina åländska kompisar (jag har några stycken!) och hon är helt fenomenal på att laga mat. Kolla in hennes blogg, ok? Och laga såsen!

Cashewsås, från boken Food for thought
lagom till 4 personer (eller två Charlottor)

1,5 dl naturella cashewnötter
2 cm färsk ingefära
1 vitlöksklyfta
2 msk vit balsamvinäger
0,5 dl rapsolja
2 tsk flytande honung/agavesirap
2 tsk sambal oelek
1 msk soja (Kikkoman!)
3-5 msk vatten

Mixa allt i en mixer tills du har en ganska grynig sås, ät till det mesta. Vi åt den till pasta, dagen efter åt jag och Tina den till en stor sallad. Förvara i burk i kylskåp om det (mot förmodan) blir något över.

Emelies salsa



Håll i hatten, kids - här kommer ännu ett finfint recept från min bästa vän Emelie. Hon sitter nämligen inne med ett riktigt fint recept på en salsa som råkar vara alldeles ljuvlig. Ack så enkel men ändå så god. Prova nästa tacofredag, ok?

Emelies salsa
4 portioner

400 g krossade tomater (ekologiska, såklart)
40 g finhackad gul lök
40 g hackad röd paprika
lite färsk chili
salt & nymald svartpeppar

Hacka alla grönsaker och lägg i en kastrull. Tillsätt de krossade tomaterna och finhackad chili. Salta och peppra. Låt sjuda i minst 15 minuter, gärna dubbelt så länge. Låt svalna innan servering.


Pico de gallo



Att göra en riktigt god salsa när det inte finns tillgång till fina tomater är i det närmsta dödsdömt. De flesta tomater som finns i affärerna är bleka, tråkiga och smakar ingenting alls - förutom en sort. Romanticatomaterna. De är s-v-i-n-d-y-r-a men ack så goda, och nästan ett måste för att göra en bra salsa. Låt tomaterna ligga några dagar innan du gör salsan så blir den riktigt bra! (Pico de gallo är för övrigt en mexikansk nationalsalsa, om det nu finns sådana, och det fina namnet betyder tuppens näbb.)

Pico de gallo
ungefär 4 portioner

16 st väl mogna romanticatomater
1 liten gul lök
0,5 dl hackad koriander
1 röd chili (efter smak och tycke)
3 msk limejuice

Tärna tomater och gul lök, blanda med finhackad chili (lägg i lite, smaka av, lägg i lite till, smaka av osv), koriander och limejuice.


Comfort food



Tråkiga tider kräver comfort food. Igår slog vi på stort och tillagade vår favoritrisoni, med tillhörande gremolata. Den här ljuvliga såsen är ett under av smak, och kan ätas till nästan precis vad som helst.

Gremolata
2 portioner

1 knippe slätbladig persilja
1 dl riktigt fin olivolja
2-3 msk citronzest
1 stor klyfta vitlök
salt & nymald svartpeppar

Grovhacka persiljan. Blanda med olivolja, citronzest och finhackad vitlök. Smaka av med salt och nymald svartpeppar. Låt gremolatan stå och dra till sig i rumstemperatur ett litet tag innan servering.


Getostkräm

Detta är knappast någon revolutionerande upptäckt och inte heller något som ingen av er redan vet - men, som jag brukar säga - en liten påminnelse då och då skadar ju inte.



Det här är nämligen den enklaste såsen att blanda ihop när klockan är tjugo över sex och gästerna kommer halv sju.
 
Getostkräm
Blanda crème fraiche (den fetaste varianten) och en rulle av Président 12 petits chèvres doux (den där förpackningen med två rullar av ganska mild getost) + salt och nymald svartpeppar. Vispa med elvisp och ställ kallt ett litet tag innan servering.

Salsa med mango

Efter en något turbulent hemresa (tänk er själva en bil med en storebror, en svägerska, ett lite äldre barn, en Charlotta och ett par tremånaders tvillingar och dessutom packning till oss alla) landade vi i Skåne igår kväll. Sedan dess har det blivit oändligt mycket mys med Isbjörnen!



Den där röran på bilden är inget mindre än en salsa som jag hittade hos Emma för ett tag sedan. Det tillhör inte vanligheterna att vi gör salsa hemma hos oss men efter att ha smakat på den här får det nog bli ändring på den saken. Tack för receptet, Emma!


Salsa med mango
4 portioner

3 tomater (skållade och finhackade)
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 näve koriander
mango (ungefär en halv)
färsk röd chili
0,5 citron (pressad)

Finhacka och blanda allt i en skål, smaka av med mango (delad i små, små tärningar) och chili. Pressa över citron och servera direkt.


Pepparsås

Det här är min pappas paradsås, en klassiker som vi ofta återkommer till i min familj. Godast är den att äta till hasselbackspotatis eller med sked...



Om jag inte minns fel kommer receptet från en gammal Allt om Mat. 

Pappas pepparsås
4 portioner

2 msk smör
1 morot
1 gul lök
1,5 msk vetemjöl
1 msk tomatpuré
1 dl rött vin
5 dl vatten

1,5 dl grädde
2 tsk grovmald peppar (jag använde rosé, grön och svart)
1 msk dijonsenap
1,5 tsk torkad dragon
salt

Skala löken och moroten och skär dem i mindre bitar. Ställ en kastrull på spisen och hetta upp den ordentligt. Klicka i smör och lägg i grönsakerna. Tillsätt (efter ungefär 2 minuter) tomatpuré och mjöl. Rör om och späd med vatten och vin. Låt såsen koka upp och sedan sjuda sakta utan lock i ungefär 30 minuter. Sila såsen och kasta grönsakerna. Såhär långt kan såsen förberedas - förvara i så fall i kylskåpet. Vid servering - hetta upp såsen och smaksätt med grädde, olika pepparsorter, dijonsenap och söndersmulad dragon. Smaka av med salt. 


Parmesansås

Att helgerna alltid ska gå så snabbt nu för tiden. Innan man hinner blinka är det söndag igen, och långfrukost och grundlig tidningsläsning är ett minne blott. Nåväl, snart är det helg igen!



Hur som helst, den där såsen på bilden ovan, den tror jag att till och med Calle skulle sätta en femma på. Såsen gjorde jag först bekantskap med hemma hos vår vän Michael och allt sedan dess är det en storfavorit!

Parmesansås
nog för 2-4 såsmonster

1 ask crème fraiche
1 vitlöksklyfta
(ganska mycket) parmesan efter tycke och smak

Finhacka vitlöken (jag river den med ett microplane-rivjärn) och blanda med crème fraichen. Riv parmesanost fint och blanda i. Låt såsen dra sig i kylskåpet någon timme. Servera till t.ex. lasagne, paj eller grillat.


Bearnaisesås

Svimma inte nu, men jag har aldrig gjort egen bearnaisesås. Det är sant! Eller rättare sagt, det var sant, för igår kämpade jag, Johan och Calle i köket för att göra en fin bearnaise. Och fin blev den! Alldeles smörig, lagom tjock och den skar sig inte. Hurra!



Receptet kommer från Per Morberg, och inte en endaste lilla sak är ändrad eftersom det känns lite vanskligt att trixa med bearnaise.

Bearnaisesås
4 portioner

6 ägg (gulorna)
500 g smör (ja, det är en jättenyttig sås...)
1 kvist dragon eller torkad på burk
8 vitpepparkorn
4 schalottenlökar
1 msk persilja
0,5 dl vitvinsvinäger
1 dl vatten

Smält smöret på svag värme i en kastrull. Dra bort kastrullen från plattan men håll smöret varmt. Finhacka schalottenlöken och lägg den i en kastrull tillsammans med dragon, vitpepparkorn, vinäger och vatten. Koka ihop tills det reducerats till hälften. Sila ner det i en ny kastrull som står i ett vattenbad med hett vatten. Rör ner äggulorna och vispa för hand tills såsen tjocknar. Ta bort kastrullen från vattenbadet och häll sakta, sakta ner det smälta smöret i en fin stråle under vispning. Strö till sist i persilja, salt, peppar och dragon efter smak och tycke.


Guacamole

I denna värld finns det antagligen lika många recept på guacamole som det finns matbloggar - jättemånga med andra ord. Vissa tycker om med lök, vissa utan, andra gillar med koriander och vissa inte. Jag gör inte efter något särskilt recept, men det finns vissa preferenser, såklart:



Bitar. Det ska vara lätt mortlad avokado, inte någon slät historia. Färsk koriander. Koriander är ett måste. Limesaft. Massor! Chili. Färsk röd chili eller torkade chiliflakes, båda går lika bra. Lök. Silver eller röd tycker jag passar bäst. Och så salt, såklart. Hur gör ni? Berätta gärna!


Aioli

För en vecka sedan firade vi Calles födelsedag, och eftersom han passande nog fick hummer i födelsedagspresent bjöd vi på det till förrätt när vi hade middag med våra vänner.




Jag äter ju som bekant inte fisk och skaldjur och var mest förskräckt över den jättelika högen med hummer-kroppsdelar som tornade upp sig på tallrikarna, men de andra gjorde tummen upp. Till hummern serverade vi Calles aioli - calliolin - som var en riktig höjdare.

Aioli
räcker typ till 4

1 äggula
1 dl matolja
1 liten vitlöksklyfta
salt & nymald svarpeppar
vitvinsvinäger
citron

Finhacka vitlöken. Lägg i en skål med äggulan och vispa med elvisp. Tillsätt oljan långsamt, lite i taget. Vispa tills calliolin är lagom fast. Smaka av med salt, peppar, vitvinsvinäger och några droppar citron.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0