Håll i hatten, kids - här kommer ännu ett finfint recept från min bästa vän Emelie. Hon sitter nämligen inne med ett riktigt fint recept på en salsa som råkar vara alldeles ljuvlig. Ack så enkel men ändå så god. Prova nästa tacofredag, ok?

Emelies salsa
4 portioner

400 g krossade tomater (ekologiska, såklart)
40 g finhackad gul lök
40 g hackad röd paprika
lite färsk chili
salt & nymald svartpeppar

Hacka alla grönsaker och lägg i en kastrull. Tillsätt de krossade tomaterna och finhackad chili. Salta och peppra. Låt sjuda i minst 15 minuter, gärna dubbelt så länge. Låt svalna innan servering.

Att göra en riktigt god salsa när det inte finns tillgång till fina tomater är i det närmsta dödsdömt. De flesta tomater som finns i affärerna är bleka, tråkiga och smakar ingenting alls - förutom en sort. Romanticatomaterna. De är s-v-i-n-d-y-r-a men ack så goda, och nästan ett måste för att göra en bra salsa. Låt tomaterna ligga några dagar innan du gör salsan så blir den riktigt bra! (Pico de gallo är för övrigt en mexikansk nationalsalsa, om det nu finns sådana, och det fina namnet betyder tuppens näbb.)

Pico de gallo
ungefär 4 portioner

16 st väl mogna romanticatomater
1 liten gul lök
0,5 dl hackad koriander
1 röd chili (efter smak och tycke)
3 msk limejuice

Tärna tomater och gul lök, blanda med finhackad chili (lägg i lite, smaka av, lägg i lite till, smaka av osv), koriander och limejuice.

Tråkiga tider kräver comfort food. Igår slog vi på stort och tillagade vår favoritrisoni, med tillhörande gremolata. Den här ljuvliga såsen är ett under av smak, och kan ätas till nästan precis vad som helst.

Gremolata
2 portioner

1 knippe slätbladig persilja
1 dl riktigt fin olivolja
2-3 msk citronzest
1 stor klyfta vitlök
salt & nymald svartpeppar

Grovhacka persiljan. Blanda med olivolja, citronzest och finhackad vitlök. Smaka av med salt och nymald svartpeppar. Låt gremolatan stå och dra till sig i rumstemperatur ett litet tag innan servering.

Efter en något turbulent hemresa (tänk er själva en bil med en storebror, en svägerska, ett lite äldre barn, en Charlotta och ett par tremånaders tvillingar och dessutom packning till oss alla) landade vi i Skåne igår kväll. Sedan dess har det blivit oändligt mycket mys med Isbjörnen!



Den där röran på bilden är inget mindre än en salsa som jag hittade hos Emma för ett tag sedan. Det tillhör inte vanligheterna att vi gör salsa hemma hos oss men efter att ha smakat på den här får det nog bli ändring på den saken. Tack för receptet, Emma!

Salsa med mango
4 portioner

3 tomater (skållade och finhackade)
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 näve koriander
mango (ungefär en halv)
färsk röd chili
0,5 citron (pressad)

Finhacka och blanda allt i en skål, smaka av med mango (delad i små, små tärningar) och chili. Pressa över citron och servera direkt.

Det här är min pappas paradsås, en klassiker som vi ofta återkommer till i min familj. Godast är den att äta till hasselbackspotatis eller med sked...



Om jag inte minns fel kommer receptet från en gammal Allt om Mat. 

Pappas pepparsås
4 portioner

2 msk smör
1 morot
1 gul lök
1,5 msk vetemjöl
1 msk tomatpuré
1 dl rött vin
5 dl vatten

1,5 dl grädde
2 tsk grovmald peppar (jag använde rosé, grön och svart)
1 msk dijonsenap
1,5 tsk torkad dragon
salt

Skala löken och moroten och skär dem i mindre bitar. Ställ en kastrull på spisen och hetta upp den ordentligt. Klicka i smör och lägg i grönsakerna. Tillsätt (efter ungefär 2 minuter) tomatpuré och mjöl. Rör om och späd med vatten och vin. Låt såsen koka upp och sedan sjuda sakta utan lock i ungefär 30 minuter. Sila såsen och kasta grönsakerna. Såhär långt kan såsen förberedas - förvara i så fall i kylskåpet. Vid servering - hetta upp såsen och smaksätt med grädde, olika pepparsorter, dijonsenap och söndersmulad dragon. Smaka av med salt. 

Att helgerna alltid ska gå så snabbt nu för tiden. Innan man hinner blinka är det söndag igen, och långfrukost och grundlig tidningsläsning är ett minne blott. Nåväl, snart är det helg igen!



Hur som helst, den där såsen på bilden ovan, den tror jag att till och med Calle skulle sätta en femma på. Såsen gjorde jag först bekantskap med hemma hos vår vän Michael och allt sedan dess är det en storfavorit!

Parmesansås
nog för 2-4 såsmonster

1 ask crème fraiche
1 vitlöksklyfta
(ganska mycket) parmesan efter tycke och smak

Finhacka vitlöken (jag river den med ett microplane-rivjärn) och blanda med crème fraichen. Riv parmesanost fint och blanda i. Låt såsen dra sig i kylskåpet någon timme. Servera till t.ex. lasagne, paj eller grillat.

Svimma inte nu, men jag har aldrig gjort egen bearnaisesås. Det är sant! Eller rättare sagt, det var sant, för igår kämpade jag, Johan och Calle i köket för att göra en fin bearnaise. Och fin blev den! Alldeles smörig, lagom tjock och den skar sig inte. Hurra!



Receptet kommer från Per Morberg, och inte en endaste lilla sak är ändrad eftersom det känns lite vanskligt att trixa med bearnaise.

Bearnaisesås
4 portioner

6 ägg (gulorna)
500 g smör (ja, det är en jättenyttig sås...)
1 kvist dragon eller torkad på burk
8 vitpepparkorn
4 schalottenlökar
1 msk persilja
0,5 dl vitvinsvinäger
1 dl vatten

Smält smöret på svag värme i en kastrull. Dra bort kastrullen från plattan men håll smöret varmt. Finhacka schalottenlöken och lägg den i en kastrull tillsammans med dragon, vitpepparkorn, vinäger och vatten. Koka ihop tills det reducerats till hälften. Sila ner det i en ny kastrull som står i ett vattenbad med hett vatten. Rör ner äggulorna och vispa för hand tills såsen tjocknar. Ta bort kastrullen från vattenbadet och häll sakta, sakta ner det smälta smöret i en fin stråle under vispning. Strö till sist i persilja, salt, peppar och dragon efter smak och tycke.

I denna värld finns det antagligen lika många recept på guacamole som det finns matbloggar - jättemånga med andra ord. Vissa tycker om med lök, vissa utan, andra gillar med koriander och vissa inte. Jag gör inte efter något särskilt recept, men det finns vissa preferenser, såklart:



Bitar. Det ska vara lätt mortlad avokado, inte någon slät historia. Färsk koriander. Koriander är ett måste. Limesaft. Massor! Chili. Färsk röd chili eller torkade chiliflakes, båda går lika bra. Lök. Silver eller röd tycker jag passar bäst. Och så salt, såklart. Hur gör ni? Berätta gärna!

För en vecka sedan firade vi Calles födelsedag, och eftersom han passande nog fick hummer i födelsedagspresent bjöd vi på det till förrätt när vi hade middag med våra vänner.




Jag äter ju som bekant inte fisk och skaldjur och var mest förskräckt över den jättelika högen med hummer-kroppsdelar som tornade upp sig på tallrikarna, men de andra gjorde tummen upp. Till hummern serverade vi Calles aioli - calliolin - som var en riktig höjdare.

Aioli
räcker typ till 4

1 äggula
1 dl matolja
1 liten vitlöksklyfta
salt & nymald svarpeppar
vitvinsvinäger
citron

Finhacka vitlöken. Lägg i en skål med äggulan och vispa med elvisp. Tillsätt oljan långsamt, lite i taget. Vispa tills calliolin är lagom fast. Smaka av med salt, peppar, vitvinsvinäger och några droppar citron.

Bara för några år sedan tyckte jag att bönor var lika läskigt som lever. Det var något med konsistensen som fick mig att rysa varenda gång det vankades bönrelaterade rätter...



Tur att saker och ting ändras. Godast är att koka bönorna själv men om ni precis som jag har svårt att hitta det i er affär går det såklart bra med burkvarianten också.

Vita bönor med rucolapesto
4 portioner

400 g stora vita bönor
40 g rostade valnötter
40 g rucolasallad
4 matskedar olivolja
1 matsked färskpressad citronjounce
1 liten schalottenlök, skalad och skuren i mindre bitar
havssalt

Lägg allt i en mixer, blanda ordentligt och häll röran över de avsköljda vita bönorna. Blanda ordentligt och smaka av med havssalt.