Bye, bye Bushwick

På fyra dagar hinner man sitta på taket och njuta av solnedgången, kolla in hus i Pennsylvania, bli expert på renovering av nyinköpt hus, äta huevos rancheros på Life Café fyra (!) gånger, dricka flera liter iste, köpa alldeles för mycket pyttesmå kläder, strosa omkring på the Strand och besöka några av våra absoluta favoritställen i den här stan.
 
 
Men - idag är det söndag och vi åker hemåt igen. Hejdå, Bushwick, studion och rooftopen! Vi ses snart igen!

Vinegar Hill House

När vi gifte oss för två år sedan var det på tapeten att vi skulle äta bröllopsmiddag på Vinegar Hill House men så valde vi istället River Café och jag glömde alldeles av den lilla restaurangen i närheten av DUMBO - fram tills för några veckor sedan när jag letade efter en fin, lugn och mysig restaurang att fira Alex och Adams för-bröllopsdag på. 
 
 
Jag är ju svag för det flesta innergårdar med lanternor och träd så bättre placering kunde vi knappast önska. Menyn är väldigt enkel men fylld med så mycket spännande att det tog en mindre evighet att komma överens om vad vi skulle äta.
 
 
Alex och Adam delade på en kycklinglevermousse till förrätt och jag och Calle beställde in varsin sallad. Min hade picklade äpplen, en mild variant av ranch-dressing och majsbrödskrutonger och jag gjorde en mental notering på de där syrliga äpplena. Väldigt fint ihop med de lite söta krutongerna, kan jag meddela.
 
 
Till varmrätt åt vi alla olika saker - Calle åt fjällröding som han var löjligt nöjd med, Adam pork chops, Alex ravioli och jag en enkel men ack så god pasta med fetaost och pistagenötter. Till det, nästan bäst av allt, majsbröd med jalapenohoung och smör. 
 
 
Vi hade stora planer på att ta in dessert (snickerdoodle ice cream, behöver jag säga mer?) men vi var så mätta att vi nöjde oss med kaffe och te (och whisky och grappa för de andra) efter maten. Vinegar Hill House ligger på 72 Hudson Avenue, kolla in hemsidan här och gå för all del hit om ni är i New York - det här är en riktig pärla.

Central Park och Pegu Club revisited

Igår hade vi en heldag med blivande herr-och-fru-jobbar-nästan-alltid för att fira deras kommande bröllopsdag lite i förtid. Den senaste tiden har våra vänner förberett kommande utställningar så standardsvaret när man ringer och frågar vad de gör är "we're painting...". Men, när vi kommer på besök brukar vi passa på att ta dom till ställen som vi vet att de älskar men som de sällan hinner besöka - som Central Park, till exempel. 
 
 
Vi packade picknick, köpte med oss macarons från Ladurée på vägen och gick till the Boat House och gav oss ut på den lilla sjön. Vi hittade en perfekt lite dunge där vi kunde lägga till och skålade sedan i champagne, åt picknick och hade bröllopsquiz. Innan vi åkte vidare till nästa anhalt stannade vi till på uteserveringen vid the Boat House och beställde in drinkar. Jag och Calle var på the Boat House förra året och var inte alls speciellt imponerade av deras mat men uteserveringen är en riktigt pärla, måste jag säga! 
 
 
Efter picknicken tog vi tunnelbanan söderut för att besöka Pegu Club och ta en drink innan middagen. Jag och Calle var på där för första gången i januari och blev väldigt förtjusta (tack Johan för tipset!) och den här gången blev vi inte heller besvikna. Jag beställde in en alkoholfri strawberry daiquiri och de andra festade till det med allt från whiskydrinkar till någon Manhattan-variant.
 
 
Kvällen avslutades på Vinegar Hill House i Brooklyn men mer om det vid ett annat tillfälle för nu ska vi åka till B&H och införskaffa ett nytt objektiv till kameran. Efter det åker vi mot Pennsylvania för att kolla in våra vänners nyinköpta hus, hurra! Hoppas att ni alla får en fin helg! 

Flatiron Hall

En restaurang med giant pretzel på menyn är en bra restaurang, som man brukar säga. Just därför tvärnitade vi båda när vi gick förbi Flatiron Beer Hall på väg till ett helt annat ställe - jag för att jag såg pretzels och Calle för att han såg en massa tappar med spännande öl. Win-win-situation som man brukar säga. 
 
 
Som ni ser på bilden ovan var det där med giant pretzel ingen överdrift och till och med jag, som annars kan äta nästan hur mycket pretzel som helst, var tvungen att lämna en liten bit. Calle åt en sallad med hanger steak som såg väldigt fin ut (men naturligtvis inte i närheten av min lilla pretzel-installation...) Vill ni baka egna pretzels har jag recept på det här, vill ni besöka Flatiron Hall gör ni det på 38 W 26th St. 

Bushwick revisited

Igår kväll landade vi i ett sensomrigt New York och den här gången kändes det lite extra i hjärtat när vi satt i taxin på väg mot Brooklyn. Nästa gång vi kommer hit har våra vänner nämligen flyttat en timme norrut till ett stort hus i en liten stad i Pennsylvania och vin på taket i Bushwick har bytts ut mot vin på verandan och det, mina vänner, känns inte alls dumt. Studion i stan har de ju kvar och Bushwick ligger där det ligger så när längtan efter storstadshetta, Life Café och Grattan St blir för stor är det bara att återvända när vi känner för det.
 
När man är konstnär är porträttet till höger sådant som dyker upp när man kladdar lite på en griffeltavla...
 
Efter att vi stuvat in oss i lägenheten mötte vi upp Alex och Adam på Dear Bushwick och festade till det med drinkar (för de andra), limeade (för mig) och m-a-s-s-o-r med god mat. Krispig (grillad?) brysselkål, till exempel, och morötter med pesto, färskostcurd med marnierad zucchini och grillad majskolv. På väg hem gick vi inom Hops & Hocks och köpte med oss öl på tapp - himmelriket för Calle, needless to say...
 
Trots att vi var här senast i januari känns det som att det var en hel livstid sedan - kanske på grund av alla stora och livsomvälvande saker som har hänt det senaste halvåret. Alex och Adam förlovade sig i vintras och gifter sig på Hawaii i februari men eftersom vi inte kan vara på plats har vi utsett torsdagen den 4 september till deras för-bröllopsdag som ska firas ordentligt, såklart. Picknick och champagnefrukost i någon park i Williamsburg, drinkar på Pegu Club, bröllopsquiz (vad är egentligen Pennsylvanias delstatsdryck? Ja, fundera på det ni) och på kvällen blir det middag på en restaurang jag har velat besöka länge - Vinegar Hill House. Spännande! Nu ska jag väcka Calle så vi kommer iväg till Life Café för att äta huevos rancheros (om jag har längtat!) innan vi åker in mot stan. Idag blir det parkhäng, ta-dagen-som-det-kommer och ett långt besök på Whole Foods. Hej sålänge!

Pegu club

I Calles telefon har vi en karta över NYC där vi sätter små röda prickar på platser och restauranger vi blivit tipsade om. Pegu Club fick en liten röd prick efter att vår vän Johan varit där för några år sedan och druckit makalöst goda drinkar och, ja, ni känner ju oss. Klart vi skulle gå dit. Men, först av allt - INNAN vi gick dit hade vi gått bananas i ostaffären på Bleecker St. Fram tills nu har vi kallat den för Bleecker Cheese men det namnet har vi tydligen hittat på för butiken heter Murray's. Gå dit. (Och om ni går till ett fancy drinkställe efteråt, se till att osten är väl inpackad så att det inte kommer lite märkliga dofter från påsen vid diverse, erm, olämpliga tillfällen.)
 
'
 
Pegu Club är väldigt elegant, ett sådant ställe man helst vill gå till när man har på sig kavaj, fina skor och en nätt liten väska. Vi kom dit efter en hel dag på stan och hade minst fem påsar var - varav en med stinkande ostar - i släptåg. Vi läste noggrant igenom drinkmenyn och beställde tre väldigt olika drinkar och min var godast. Faktiskt. En mint julep-variant som var väldigt, väldigt frisk och syrlig.
 
 
Orutinerat nog glömde vi att ta en bild på drinklistan (den var lång!) så det är nog bäst att vi går dit en gång till när vi kommer till NYC nästa gång så att jag berätta för er vilka skatter som finns där inne. Vill ni gå dit själva kan ni kolla adress och öppettider på deras hemsida.

Tiny fork

DET HÄR MÅSTE JAG GÖRA NÄR JAG KOMMER HEM tänkte jag minst tio gånger när noggrant studerade menyn på den lilla restaurangen Tiny Fork på södra delen av Manhattan. Vi gled av en händelse in där för att äta lunch och hittade en riktig pärla som jag vill återvända till. Typ nu.
 
 
Men alltså, bara det att göra caesarsallad på grönkål istället för romansallad. GENIALT. Om ändå grönkålssäsongen kunde vara lite längre i Sverige. Jag brukar göra min casesardressing med rapsolja, äggula, dijonsenap, riven vitlök, vitvinsvinäger och lite citronsaft. Och nymald svartpeppar och en gnutta salt, såklart. En bunte grönkål, massor med dressing, krutonger, ett stort lass parmesanost och du är i hamn.
 
 
Corn on the cob aka majskolv är något jag nästan alltid äter med en klick smör och havssalt. Oj, vad tråkigt, när det finns den här varianten med majonnäs, lime, adobokrydda och mexikansk cojita-ost. Är det svårt att hitta adobokrydda eller cojitaost kan man ju säkert ersätta med precis vad som helst som man gillar. Jag ska prova med vår mexikanska kryddblandning och parmesanost, tänkte jag.
 
 
Nästan bäst av allt? Den varma cidern med kanelstång, hela nejlikor och en skvätt bourbon. Värmer gott när man vandrar omkring i valfri, iskall del av världen och det känns som att benen ska ramla av när som helst. Det kommer vara vinter i flera månader till (nåja, nästan i alla fall) så det finns ingen ursäkt att inte prova det här. Ok?

Center Bar blues

Igår kväll lämnade vi New York, i morse vaknade jag i Amsterdam och i förmiddags kom vi innanför dörren här hemma. Trötta, onekligen, för efter tre timmar av nehej-då-somnade-benet-i-den-här-sovställningen-OCKSÅ beslutade jag mig för att hålla mig vaken resten av resan. Semesterbluesen gjorde sig påmind samtidigt som vi lämnade Brooklyn och på grund av diverse anledningar som jag inte orkar eller vill gå in på känns livet här hemma just nu lite sådär.
 
 
Någon frågade mig hur många gånger jag har varit i New York, men ska jag vara ärlig har jag ingen aning. Jag har helt enkelt tappat räkningen. Andra frågar om vi inte ska flytta dit men mitt bestämda svar på det är nej. Aldrig i livet. Jag har gjort den där grejen redan, och trots att både jag och Calle älskar att komma dit skulle jag aldrig någonsin byta ut det vi har här hemma mot det som finns där. Dessutom - om vi ska vara ärliga - är vi inte så bra på att verkligen använda staden. Vi sitter mest hemma hos våra vänner och dricker vin, äter ost och pratar om livet, och de gånger vi gör något håller vi oss oftast i området där vi bor eftersom utbudet där är precis lika bra som på Manhattan. Ja, ni hör ju sjävla.
 
 
Men - hör och häpna - för några dagar sedan tog vi med oss våra vänner till Manhattan för att rulla hatt på vårt sätt, vilket oftast innebär en runda på The Met och promenad i Central Park. Adam tog med oss till en bar jag aldrig varit på, en gömd liten pärla vid Columbus Circle vid sydvästra hörnet av Central Park. Inte det billigaste stället direkt men drinkarna var väldigt, väldigt goda (jag drack päronbellini) och de små rätterna som de hade på menyn var riktigt bra. Jag åt en finare variant av klassikern grilled cheese med tjocka skivor smält italiensk ost och svart tryffel, och vid sidan av fick man en liten skål med fikonmarmelad som bröt av fint mot osten. Tycker ni om tryffel? För mig är det något som pendlar mellan att vara ljuvligt och -i för stora mängder - vidrigt, men i den här varianten fungerade det alldeles perfekt. Har ni vägarna förbi hittar ni hemsida och kontaktuppgifter här. (Och, hörni, det här stället är värt ett besök nästan enbart för den fina utsikten!)

Det ar kallt, kallt

Senare idag aker vi tillbaka till Goteborg och jag kan dra vissa slutsatser fran den har resan: 1. Jag hade glomt hur kallt har ar pa vintern. Trots att Goteborg kan stoltsera med Sveriges trakigaste vintervader (naja, for det mesta i alla fall) ar det piece of cake jamfort med de isiga vindarna som blaser i den har staden. 2. Nar det kommer till mat ar den har staden outstanding. Med lite research kan du hitta det mesta. 3. Jag har fatt dille pa mexikansk mat och konstiga drinktillbehor. Med i packningen? Adobo och Mint bitters. Vad jag ska ha det till? Ar inte riktigt saker pa det annu.
 
Hot apple cider, resans officiella drink. Aterkommer om det.
 
Nu maste jag packa mina saker sa att vi hinner med traditionsenlig lunch pa 983 innan vi aker mot JFK. Vi hors fran Sverige!

Sondag

Greetings from NYC! En lang (mat-) rapport kommer nar jag ar hemma igen men sa lange kan vi saga sahar: det ar kallt, vi har atit massor med god mat (pizza med gronkal, taleggio och chili, herreminje vad gott!), vandrat omkring (med perfekt dalande snoflingor i stil med valfri, ostig film om den har staden) och vi har druckit en hel del drinkar.
 
 
Nu ska vi vakna till liv och komma ivag till min favoritaffar nagonsin - the Strand. Bocker fran golv till tak, hurra! Hoppas att allt ar bra med er dar hemma. Ha en fin sondag!

Caffe Reggio

Cannoli - igen...
 
Vår sista dag hos Alex och Adam spenderades på Manhattan. Planen var att de skulle vara lediga, vi skulle gå på bio, handla mat till kvällens middag och kanske åka en snabb runda till the Met. Men, som så ofta när vi gör upp planer slutade dagen helt annorlunda - och knappast till det sämre. Vi hoppade av tunnelbanan vid Union Square och gick sedan ner mot Washington Square Park. I närheten ligger det nämligen ett litet café som påstår sig vara de första i USA som serverade cappuccino. Bra där! Mörkt, murrigt och fyllt med tavlor (och ett något sviktande tak...) men med enkel, rustik mat och såklart - en himmelsk cappuccino.
 
Espressomaskinen...!
 
Espressomaskinen (den gamla, gamla vill säga) är ett konstverk bara den. Stor, otymplig men ack så fint utsmyckad. Jag vill ha en. Och det hade säkert inte varit speciellt komplicerat för mig att fundera ut hur man egentligen gör en espresso i det där vidundret. Lätt som en plätt.
 
 
Caffe Reggio hittar du på 119 Macdougal St, i närheten av den finfina lilla parken Washington Square Park. Kolla in.

Giglio Feast

 
I söndags strosade vi runt kring Lorimer St på väg till kvällens middagsdestination när vi plötsligt ramlade över en italiensk gatufestival innehållandes skrangliga karuseller, glada människor och massor med små vagnar som sålde mat i mängder. Det visade sig vara The Giglio Feast, en festival som har anordnats i området sedan 1903, i början av de italienska immigranterna som strömmade till New York vid den tidpunkten. Jag antar att festivalen har genomgått samma förändring som området i sig för så vitt jag vet är inte friterade oreos* en italiensk delikatess. Haha.
 
 
Jag behövde inte gå långt för att ramla över min första cannoli och den var alldeles perfekt! Ordentligt krispig utanpå och mjuk kräm inuti, den här varianten med chokladbitar i. Jag vet inte om jag har sagt det innan, men jag är barnsligt förtjust i cannolis. Har någon av er smakat? Eller kanske till och med gjort själva? Berätta! Jag planerar att starta cannolifabrik i mitt kök så snart det bara går.
 
 
Kvällens konstigaste bekantskap? De *friterade oreokakorna. Jag och Calle stirrade i flera minuter på skylten innan vi ens fattade vad det var, för why on earth skulle man vilja fritera en oreokaka? Och framför allt, hur kommer man ens på idén? Vi var såklart tvugna att köpa en (allt för bloggen, ni vet...) och de var väl inte helt tokiga. Smakade mest som allt friterat gör och sjönk sedan ner i magen som en sten.
 
 
Jag är barnsligt förtjust i sådana här tillställningar, speciellt nu när jag är insnöad på Sopranos, italienska kokböcker och ungefär alla maffiafilmer som existerar. Det är då något speciellt med det där landet. Nej, nu ska jag kolla fotboll och hålla mig vaken några timmar till så jag hamnar i rätt dygnsrytm igen. Känns svårt redan nu.

Woodstock, NY

 
Vi kom precis hem efter en kort weekend i hippieland. En av våra vänner har köpt hus några timmar norrut i den lilla (men ack så kända) staden Woodstock. Ringer det några klockor? Helt rätt, det var här (eller rättare sagt lite utanför) festivalernas festival hölls sommaren 1969.
 
Happy campers.
 
Jag skulle så gärna vilja visa bilder på allt gott vi åt men det hann bli alldeles kolsvart ute innan jag ens hade en tanke på att ta upp kameran. Bäst av allt på hela kvällen var (förutom den fantastiska brasan) våra fantastiska s'mores (en grillad marshmallow ihoptryckt mellan två kex). Real Americana, som Adam sa. 

Plockmatsmeckat



Tropikvarmen har bestamt sig for att stanna, och vi fortsatter i samma stil som innan - plockmat. Det ar kallt, enkelt och kraver ingen tid framfor spisen (naja, om vi bortser fran majsen som vi kokade). Perfekt. Capresehamburgarna som Adam gjorde var sa fina och goda i all sin enkelhet och det ar da nagot speciellt med den heliga treenigheten mozzarella, tomat och basilika.
 
 
De dar fikonen som Alex och Adam kopte med sig fran sin roadtrip till Hamptons - wow. Jag har i arlighetens namn aldrig fattan grejen med fikon, men efter den har religiosa fikonupplevelsen ar jag fralst. Alldeles sota och sa perfekta till den stinkigaste av alla stinkiga ostar vi kopt.
 

Min nya grej ar ra blomkal som jag dippar i ranchdressing. Den dar dressingen ater jag for ovrigt nastan med sked nar jag far chansen (har finns den ju pa menyn precis overallt!) men i Sverige har jag aldrig hittat nagon bra variant. Den har gangen ar det jag som packar vaskan full innan vi aker hem. Eller ber om ett bra recept.
 
 
Men alltsa, majsen har. Direktimporterad fran valfritt majsfalt en times bilfard utanfor stan. Jag har aldrig smakat sa krispig majs, nagonsin. Att ata majskolv ar for ovrigt en sadan sak som jag ofta glommer bort, trots att jag tycker att det ar sa otroligt gott. Den har majsen at vi precis som den var, utan vare sig salt eller smor. Majsbrodet sprang jag forbi pa Whole Foods och i en heat-of-the-moment rakade det slinka ner i var vagn. Hoppsan. Jag har ett helt gang majsbrodsrecept hemma som jag ska prova sa fort vi ar tillbaka i Sverige igen. Langtar redan.

No sleep till Brooklyn

 
Ok, dags för en ordentlig rapport från staden som aldrig sover. Innan jag kom hit för första gången trodde jag för övrigt att det var en myt (det måste väl bli tyst någon gång?!) men nej, det är det inte. Delis som är öppna dygnet runt, taxibilar, människor överallt, McDonalds, tunnelbana, flygplan, lastbilar. På samma sätt med helger vs vardagar, det är ingen skillnad. De flesta som bor runt våra vänner är konstnärer, musiker och illustratörer som alla arbetar mot gallerier, konstutställningar och vernissager. Väldigt exotiskt för mig som kommer från filmjölk, fasta rutiner och ordning och reda, pengar på fredag.
 
 
Med världens längsta utläggning bakom oss kan jag säga såhär: det är varmt. Jag vet inte om det är varmare än vanligt eller om det är jag som är ovan men igår, när temperaturen kröp upp till 38 grader, då var det jobbigt. Det enda som går ner i matväg är kalla saker. Igår slog vi på stort och åkte till Whole Foods och handlade och hem kom vi med burrata, tomater, ost, öl, majsbröd, blomkål, tortillachips och en stor burk salsa. Alex och Adam hade köpt majs, fikon och småtomater på väg hem från Hamptons (och vilken MAJS sedan, herregud) och allt det här (och två flaskor kallt, kallt vitt vin) blev precis en sådan middag som man orkar med i den här storstads-tropikvärmen.
 


Igår svängde vi förbi matmarknaden på Union Square och jag hittade, till min stora lycka, pretzels. Inte de stora som är mjuka inuti utan de små, hårda. Jag äter mina med stark senap och lite riven pepparrot om det finns att tillgå. Osannolikt gott. I förrgår firade vi vår första bröllopsdag (TACK för alla gratulationer!) och på kvällen åt vi middag på  en restaurang i närheten som heter Gwynnett St. Jag hade inga speciella förhoppningar men gick därifrån och konstaterade att jag nog har ätit den bästa middagen i mitt liv so far. Mer om det längre fram. Hoppas allt är bra med er hemma och att solen skiner, nu ska jag väcka de andra och se till att vi kommer iväg på dagens utflykt till en stor filt i Central Park.


14th

 
For ett ar sedan gifte vi oss i Brooklyn Bridge Park och det ska vi saklart fira! Ikvall tar vi med Alex och Adam ut pa middag och om vi orkar (har ar varmt!) ska vi ha picknick innan dess. Annars? Vi ater mat mest hela tiden (har atit varldens godaste ginger bread med salt smor pa Dear Bushwick) och sitter pa taket och filosoferar. Life's peachy. 

New York, new food



Inte långt ifrån Russ & Daughters ligger Veniero’s, en italiensk institution i East Village sedan långt tillbaka. Det finns en liten, liten butik (gå in, backa ut) med korvar i taket, ost i fönstret och två högljudda italienare bakom kassan. Som himmelriket, alltså. Bredvid himmelriket ligger pasticcerian, och sällan har jag skådat så många bakverk på ett och samma ställe. Vi köpte med oss cannolis (bara jag som tänker på Gudfadern när jag läser den meningen?) som jag v-a-r-m-t kan rekommendera. 342 E 11th St. 

I Greenpoint ligger Ovenly, ett litet men väldigt trevligt café med gott kaffe och gott thé. Vi provade deras scones med cheddar och mustard (som för övrigt inte var som någon annan scones jag någonsin provat) och den var spännande. För mig, som är van att äta scones med smör och sylt, var det helt klart en ny approach att bara äta den sådär rakt upp och ner utan någonting till men well, det funkade det med. Helt klart. 31 Greenpoint Ave.
 
Alex och Adam på Aska.

Det var Calles svåger Johan som först berättade för oss om den nya, hippa och väldigt svenska krogen Aska som har öppnat i Williamsburg. Vi gjorde lite research, lyckades få tag på ett bord och gick dit. Avsmakningsmenyn ändras från dag till dag, består av sex rätter (och några till...) och serveras söndag till torsdag. Det är otroligt svårt att återge vad vi åt, men vissa genialiska rätter fastnade i huvudet, som till exempel brussel sprouts on a cob (som en majskolv fast med brysselkål - you gotta love it), den krispiga jordärtskockan och efterrätten. Herreminje, efterrätten! Till och med Calle, som vanligtvis ratar allt i efterrättsväg, älskade den. Det är bra betyg. Jag gillar hela konceptet med Aska, kanske för att det kombinerar två av de bästa sakerna jag vet - svensk mat och Brooklyn. Avsmakningsmenyn är helt klart billigare än många andra restauranger vi besökt och det, kombinerat med bra service och genomtänkta detaljer (bara det att man för en påse kakor med sig hem...) gör att jag gillar stället. Mycket. 90 Wythe Ave (inte långt från Bedford Ave, L train).

Allt om mat

 
Helg. igen. För tvåhundrade gången det här året - hur kan tiden gå så snabbt? Vi strosar omkring, shoppar lite, dricker kaffe, äter god lunch, lagar mat och pratar om allt och inget. Det är isande vindar och kallt i den här stan men så helt plötsligt spricker det upp och solen skiner som om det vore april. Underbart. Idag står det brunch, soffhäng och kanske en film eller två på schemat. Hoppas att ni har en fin helg!

East Village treats



Jag känner många som riktigt längtar efter julmat.
Det gör inte jag. Vid den här tiden på året brukar jag koka pasta när julbordet dukas upp för femtielfte gången. Calle däremot, senapssillens skyddshelgon,  är något mer traditionsenlig men eftersom vi inte vågade ta med oss sill på resan över gjorde Adam lite research och fann till sist en deli som skulle sälja både det ena och det andra. I East Village ligger Russ & Daughters, ett mecka för… det mesta. Pickles, saurkraut, swedish matjes filés, lax, Leksands knäckebröd och sist men inte minst – senapssill. I två timmar fick vi vänta på att det skulle bli vår tur men enligt sillätarna i sällskapet var det väl värt väntan. ”Finns knappast bättre sill i Sverige” var Calles utlåtande. Även icke-svenskarna åt matjessill och drack snaps (OP-såklart) och tyckte om båda. Mycket.  För att verkligen komma i ”the swedish christmas mood” drack vi dessutom glögg, åt pepparkaksgrisar och kollade på Karl-Bertil Jonssons Christmas Eve (med engelsk text, såklart). Out of the question – you’ve had glögg!



Julafton firade vi tillsammans med Alexandras familj. Vi fick lära oss att bryta bröd (du får en bit oblat, går runt bordet och bryter av en bit av de andras bröd och ger dem lyckönskningar och önskar god jul) och lyssnade till julevangeliet. På polska. Enligt traditionen serveras det endast vegetariskt och fisk på julbordet (kött äter man på juldagen) och vi smakade på allt från rödbetssoppa till pierogis. På väg hem åkte vi inom Manhattan för att ta en drink (eller två) på St Regis. Drinkarna är hiskeligt dyra men den stora Maxwell Parrish-tavlan bakom baren gör det hela väldigt värt det. Kolla in om ni har vägarna förbi.

Nu är julen över och vi återgår till semester-mode på riktigt. Idag ska vi till the Met och kolla in Berniniskulpturer, och senare ikväll har vi bokat bord på Aska, en nyöppnad, svensk restaurang i Williamsburg (tack för tipset, Johan!). Återkommer med utlåtande, såklart. Hoppas ni har en fin jul! 

Vi är här nu

 
Jag vaknade upp för ett litet tag sedan bland målarburkar, penslar och tavlor. Flygresan gick fint, taxiresan likaså och vi kom till Brooklyn lite efter 20 igår. Adam hade lagat middag och vi spenderade kvällen med att gå igenom precis allt som har hänt de senast månaderna. Idag ska vi äta brunch, bestämma vad vi ska äta för mat på juldagen och dessutom sätta en snabb-glögg. Återkommer med recept, såklart.

Tidigare inlägg
RSS 2.0