Jag och endiver, we do not go way back om man säger så. Jag åt det en gång när jag var yngre men tyckte det var vansinnigt beskt och har sedan dess undvikit endiver i alla former. Fram tills förra fredagen, vill säga. För det är ju såhär, att saker man inte gillade när man var liten (kaffe, avokado) börjar man helt plötsligt tycka om när man är äldre och lite visare. Så även endiver. Jag tillagade dem efter ett recept som Anders tipsade mig om, och ursprungsreceptet kommer från den klassiska kocken Carl Butler. Det är grejer det.   

Bräserade endiver à la Butler/Öhman
4 portioner

4 endiver
2,5 dl ekologisk grönsaksbuljong (Kung Markattas)
0,5 tsk timjan
salt & nymald svartpeppar
lite pressad citron
smör
(ev lite getost)

Sätt ugnen på 225 grader. Ta av de yttersta bladen på endiverna (om de inte är fina). Stek endiverna i smör tills de fått en fin gyllenbrun färg runt om. Lägg dem i en ugnsfast form, slå över grönsaksbuljong, citron och kryddor. Baka färdigt i ugn i ungefär 30 minuter. Smula över getost precis innan servering. (Det där med getost hittade vi för övrigt på själva eftersom vi hade en liten bit över som behövde ätas upp.)

Inspirationen till den här finfina förrätten kommer från min kompis Emelie som smakade på originalet på en restaurang någonstans  i Edinburgh. Kombinationen aubergine, lök och en fin getost är en match made in food heaven. Jag lovar.

Aubergine med getost och karamelliserad rödlök
4 portioner

1-2 skivor aubergine per person
1 bit getost
1 stor rödlök
smör & olivolja
2 msk råsocker
2 msk balsamvinäger
salt & nymald svartpeppar

Stek auberginen i smör i en stekpanna. Skiva rödlöken i tunna skivor och stek den mjuk och glansig i smör och olja i en stekpanna. Blanda i sockret och rör tills det löser upp sig. Häll i balsamvinäger. Lägg auberginen på en tallrik, lägg på en skopa rödlök och garnera med smulad getost. Strö över salt och peppar, servera direkt.

Jag kan villigt erkänna att jag var något tveksam till kombinationen rödvin, honung, apelsinjuice och svartpeppar när Calle föreslog den här granitan som mellanrätt på nyår. Men, hör och häpna - det var gott. Riktigt gott, dessutom (och ja, lite konstigt). Hatten av för Mathias Dahlgren och Bon Lloc, ännu en gång.

Rödvinsgranita
4 portioner

400 g rött vin (helst utan ekkaraktär)
160 g flytande honung
120 g färskpressad apelsinjuice
svartpeppar

Värm vinet. Smält honungen i vinet och tillsätt apelsinjuice. Smaka av med nymald svartpeppar. Frys till is. Skrapa med sked eller gaffel till kristaller och lägg upp i väl kylda glas. Servera direkt.

Till förbubblet och nyårsquizen serverade vi några enkla (men väl valda) tilltugg, bland annat de här små godbitarna. Inspirationen kommer från favoriten Anne och originalreceptet kan ni hitta här.

Serranorullar med citroncrème
8 tilltuggs-portioner

20 skivor serranoskinka
1 burk crème fraiche
1 citron, skalet (ev mer)

Blanda crème fraiche och finrivet citronskal. Låt crèmen stå till sig ett tag. Bred ut crèmen på serranoskivorna, rulla ihop och låt stå i kylskåpet tills det är dags för servering.



Om du vill ha en vegetarisk variant går det utmärkt att skiva gurka (förslagsvis med osthyvel så det blir riktigt tunna skivor) och använda det istället för serrano. Bred på citroncrèmen och servera direkt.

Till för-nyår serverade Calle en amuse bouche som kanske inte hade lika coolt namn som Gustafs jersusalem artichoke blaster men den var minsann precis lika god! Calle bjöd på en prästostcrème med dillolja och löjrom alt. syrad rödlök som passade utmärkt till vår champagne.

6 små portioner

0,5 dl crème fraiche
0,5-1 dl extra lagrad prästost
1 dl turkisk yoghurt

dill
rapsoja

6 msk pressad citronsaft
3 msk socker
några skivor rödlök

Värm crème fraichen i en kastrull. Blanda i riven prästost och rör runt tills den smält. Låt svalna. Blanda den smälta ostcrèmen med turkisk yoghurt (10%). Salta och peppra. Häll upp i små snapsgas och ställ på kylning. Finhacka under tiden dill och blanda med rapsolja. Om ni vill göra en vegetarisk variant- värm 6 msk pressad citronsaft med 3 msk socker. Värm och rör om. När det har kokat upp lägger du i några skivor rödlök. Låt svalna och dra i tio minuter. Lägg lite löjrom på toppen av crèmen (alt. syrad rödlök) precis innan servering. Ringla över dilloljan.

På förnyår var Gustafs amuse bouche den med absolut bäst namn. Jag menar, Jerusalem Artichoke Blaster?! Det är så man undrar vad den där mannen får allt ifrån. Några måttangivelser fick jag inte till receptet så det är lite extra mystik kring den här amuse bouchen.

Jerusalem artichoke blaster
en skiss...

jordärtskocka
vitlök
chili
passionsfrukter, 1 per person
salt & nymald svartpeppar

Skala jordärtskockorna. Skiva dem, vitlöken och chilin i tunna skivor. Stek snabbt och salta och peppra. Dela passionsfrukterna i halvor. Gröp ur fruktköttet och blanda tillsammans med de andra ingredienserna. Fyll passionsfruktshalvorna med blastret.

Trots en mängd förslag från er blev mitt amuse bouche-bidrag en enkel (men ack så god) jordärtskockscrème från Mathias Dahlgrens kokbok Bon Lloc. Bra val, om jag får säga det själv. Till crèmen serverade jag en bit rumstempererad pata negra. (Crash course i pata negraism: spansk lufttorkad skinka där grisarna endast äter ekollon. Svindyr.) Jag åt min crème utan pata negra och det fungerade finfint det med.

6 amuse bouche-portioner (små, med andra ord)

125 g jordärtskockor
250 g mjölk
250 g grädde
salt, vitpeppar & citronsaft

Koka jordärtskockorna mjuka i mjölken. Mixa med grädde till en slät crème. Smaka av med salt, vitpeppar och citronjuice. Sila. Mixa med stavmixer tills crèmen är lite skummig. Servera crèmen ljummen i små koppar med en bit pata negra till de som så önskar. Ät direkt.

I lördags lagade Calles mamma en förrätt deluxe. Jordärtskocka, hyvlad parmesan och smörstekta kantareller är en riktigt fin kombination kan jag lova! Perfekt alternativ för mig som har en tendens att göra soppa på precis alla jordärtskockor jag kommer över. Glömde ju skriva igår att receptet kommer från en finfin folder från Hemköp.

Jordärtskockssallad med kantareller
4 portioner

400 g jordärtskockor
100 g kantareller
1 vitlöksklyfta, skivad
2 msk smör
50 g rucola
1 citron, saften
2 msk olivolja
1 dl parmesan, hyvlad

Skala jordärtskockorna och koka i lättsaltat vatten ca 15 minuter (eller tills de är mjuka). Fräs kantarellerna med smör och vitlök. Dela skockorna i mindre bitar och blanda med kantareller, rucola, olivolja och parmesanost. Smaka av med citronsaft, salt och peppar.

Tunt skivat vad-som-helst står högt på min lista över perfekta förrätter de dagar då tiden inte riktigt räcker till. För några veckor sedan gjorde vi carpaccio på rödbetor - i fredags provade vi med svamp istället. Fungerade alldeles utmärkt, kan jag lova.

Svampcarpaccio
4 portioner

1-2 svampar per person (FIN svamp, typ skogschampinjon)
1 äggula
1 tsk dijonsenap
1 tsk vinäger
1 liten riven vitlöksklyfta
ungefär 1 msk rapsolja (kanske lite till)
salt & nymald svartpeppar

Borsta av svampen och skär av nedersta delen av foten. Skär svampen i tunna, tunna skivor. Blanda äggula, dijonsenap, vinäger och vitlök. Häll i oljan med en tunn stråle och vispa ordentligt under tiden. Är dressingen för tjock är det bara att tillsätta med olja. Smaka av med salt och peppar. Lägg upp svampen på tallrik, droppa över dressingen och strö till sist över havssalt och nymald svartpeppar. Servera direkt.

En liten påminnelse om världens enklaste och godaste förrätt. Rödbetscarpaccio är ju nämligen alldeles utmärkt att servera utan krusiduller. I lördags festade vi till det med lite camembert till och det passade perfekt. Tycker ni inte om camembert serverar ni getost- eller fetaostkräm till. Inspirationen till den ungsbakade camemberten kommer förresten från den här sköna bönan, som alldeles snart kommer hem till mig för en snabbfika. Efter det åker jag mot Stockholm för två dagars konferens med jobbet, vi hörs när jag är hemma igen!

Rödbetscarpaccio med camembert
4 portioner

1-2 rödbetor per person, beroende storlek
1 bit camembert per person
rosmarin
olivolja
nymald svartpeppar & havssalt

Koka rödbetorna med skalet på tills de är mjuka. När de är klara - skrubba bort skalet under kallt vatten. Skiva rödbetorna tunt och lägg på en tallrik. Ringla över olivolja, strö över salt och nymald svartpeppar. Skiva fyra bitar camembert, lägg på ett bakplåtspapper och lägg på några rosmarinkvistar. Baka på eftervärme i ugnen (jag ställde in min samtidigt som jag bakade maränger) i någon minut tills den blivit mjuk. Lägg på tallriken med rödbetorna och servera direkt.

Det låter ganska märkligt, jag vet. Jag läste om det hos Helena på Bara en kaka till för första gången, och allt sedan dess har jag tänkt laga till det någon gång. Har jag kommit så långt? Nej. Tur då att vi har fina vänner som bjuder på sådant här till förrätt när vi är på besök! Bästa Nina hade lagat till det här förra helgen och det är ju faktiskt alldeles vansinnigt gott. prova! Receptet kommer ursprungligen från Tina Nordström.

Vaniljcaprese
4 portioner

2 askar coctailtomater (eller 1 paket romanticatomater)
0,5 dl olivolja
1,5 msk vit balsamvinäger
0,5 msk honung
1 finhackad scalottenlök
1 vaniljstång
300 g mozzarella
havssalt & nymald svartpeppar

Halvera tomaterna och lägg dem i en skål. Krama ur vätskan ur tomaterna (med händerna) och häll vätskan i en kastrull. Blanda olivolja, vinäger och honung. Skåra vaniljstången, skrapa ur fröna och blanda i vätskan. Koka upp och ställ sedan åt sidan tills det har svalnat. Skiva mozzarellan och lägg på ett fat. Strö över havssalt och nymald svartpeppar. Blanda de urkramade tomaterna med hackad schalottenlök och rör ner tomatsåsen (som kokat på spisen). Häll allt på mozzarellan och servera direkt, som den är eller med en bit bröd.