Mango- och kokosmjölkssmutti

 
Imorgon är det måndag. Need I say more?
(Prova förresten smuttin nedan - recept från Ann-Louise, dock något ändrat. Perfekt till frukost eller mellanmål!)
 
Smutti med mango och kokosmjölk
6 portioner
 
1 paket frusen mango
1 burk kokosmjölk
1 msk limejuice
2 tsk hampapulver
vatten tills den är i önskad konsistens
 
Ta fram mangobitarna en stund innan du ska göra smuttin. Mixa sedan alla ingredienser och tillsätt vatten om du vill ha smuttin lite mer flytande. Personligen är jag väldigt förtjust i smuttis som man äter med sked så om du gillar trögflytande varianter räcker det med typ 1 dl vatten.

Pasta med pesto och ärtor

 
När jag letar middagsinspiration brukar jag titta in på Kung Markattas receptsidor. För några dagar sedan ramlade jag över ett recept signerat Ann-Louise och som bekant är hennes blogg en av mina absoluta favoriter! Det här receptet seglar upp på min mentala topp-tre-lista över godast pastarätter och kommer bli en ny favorit här hemma, kan jag lova. Enkelt (koka, blanda, ät), snabbt och mättande.
 
Spaghetti med pesto och ärtor
4 portioner
 
4 portioner spaghetti (gärna fullkorn)
1 paket ekologisk keso
några matskedar grön pesto
2 dl frusna ärtor
1 dl solrosfrön
några nävar finstrimlad rödkål
några nävar färsk spenat
 
Koka spaghettin och häll i ärtorna en minut innan spaghettin är klar. Häll av vattnet, blanda med peston och keson. Tillsätt övriga grönsaker och blanda. Smaka av med salt och peppar, toppa med solroskärnor.

Genväg deluxe

 
Den där känslan man får ungefär en timme innan middagen när man är löjligt hungrig och vet att det är drink och tilltugg på gång - den känslan gillar jag. De där tilltuggen ska helst vara enkla att göra för om de råkar ta slut måste man kunna göra nya på några sekunder, och på landet har jag hittat just the thing - bruschettamix. Bibbi hade en hel burk (med betoning på hade) i skafferiet och den försvann i ett nafs. 
 
Torkad bruschettamix
Ta önskad mängd bruschettamix, droppa i vatten och/eller olivolja och låt stå ett tag. Klicka ut på crostinis och servera direkt (så inte crostinisarna blir mjuka). Tyvärr vet jag ingen specifik butik som säljer bruschettamixen men om du ramlar över en - bunkra upp. Ordentligt, för det här är livräddaren vid jaha-vad-ska-vi-tugga-på-till-champagnen-funderingarna som kan uppstå vid spontanmiddagar.

Salt äppelpaj med pecannötter

 
Som så många andra är både jag och Calle väldigt förtjusta i Jonas Crambys texmexbok och för några veckor sedan provade jag ett av hans pajrecept. Det finns ju en hel del fina recept i den här boken som inte nödvändigtvis innefattar orden kött eller grill - bland annat den här enkla äppelpajen med pecannötter och en gnutta salt.
 
Salt äppelpaj med pecan
6 portioner (och fika dagen efter)
 
2,5 dl pecannötter
2 dl dinkelmjöl
2 msk råsocker
2 msk strösocker
1 tsk havssalt
1 tsk kanel
100 g smör
 
4-6 äpplen
1 citron, skalet
1 dl råsocker
2 msk maizena
 
Grovhacka nötterna och kör tillsammans med mjöl, socker, salt, kanel och smör i en matberedare tills det blir en smuldeg. Skala och skiva äpplena och blanda med de citronskal, råsocker och maizena.  Lägg i en smord form (24 cm-ish) och smula över degen. Grädda mitt i ugnen på 175° i ungefär 40 minuter tills degen är knaprig och äpplena mjuka. Servera med vaniljsås och strö över lite salt precis innan servering.

Champagnerapport

 
Om Moët & Chandon spelade på lyx, exklusivitet och glamour var vårt besök på Mercier nästan precis tvärtom - jordnära, prestigelöst och folkligt. Under vårt besök fick vi tuffa omkring med ett litet tåg i de milslånga tunnlarna och samtidigt höra historien om hur Eugène Mercier byggde upp champagnehuset som idag är ett av Frankrikes största och mest populära. Spännande. 
 
 
Den sista dagen spenderade vi enbart i Épernay och trots att det inte var så mycket öppet sprang vi på en riktig pärla på Avenue de Champagne - Paul Etienne Saint German. Vilka trevliga ägare! Och vilken champagne! Helt klart en av höjdpunkterna på resan. Själva staden Épernay däremot, den var väl inte fullt så mysig som vi hade tänkt. Här bor man mest för lägets skull för närheten till många av de små byarna runt om kan man inte klaga på. Överlag skulle jag inte kalla Épernay med omgivningar min nya favoritdel av Frankrike (Biarritz, Beaune och La Rochelle ligger fortfarande i topp!) men det passade ack så bra att åka dit för en långweekend eftersom det är så nära Paris och Charles de Gaulle. Vi lyckades dessutom få med oss ett gäng flaskor hem som ska bli väldigt roliga att prova framöver - återkommer med rapport om det. Nu är det slut med champagnerapport i Matrepubliken, imorgon är det dags för jobb och verklighet igen. À bientôt!

Hautvillers

 
Hjälp. De senaste två dagarna har vi provat så mycket champagne att jag känner mig alldeles fyrkantig. Igår körde vi mot den lilla och ack så mysiga byn Hautvillers som vi blivit tipsade om att besöka. Här bodde Pierre Pérignon, munken som utvecklade metoden för att tillverka champagne. Trots att byn är ganska liten finns det ett gäng champagnehus att besöka och vi stannade till hos två av dem - Pierre Gobillard och G Tribaut.
 
 
På väg hem körde vi förbi Aÿ där champagnemakaren Richard Fliniaux huserar. Hans champagne bjöd våra vänner Martin och Helena på när de gifte sig och vi blev så förtjusta att vi beställde hem några lådor till vår bröllopsfest förra året.Vi hade inte ringt innan och tyvärr var han inte där så vi gjorde en chansning, men det där med öppettider verkar generellt vara lite upp och ner här. Dagens lärdom? Är det en champagneproducent du v-e-r-k-l-i-g-e-n vill besöka? Ring först. Better safe than sorry, som man brukar säga.

Moët & Chandon

 
Igår avslutade vi dagen med att gå en guidad tur hos Moët & Chandon och nja, jag vet inte. Jag är inte helt imponerad. Det kan ha varit den ostiga introduktionsfilmen eller möjligtvis den lite självgoda och irriterande guiden som gjorde det men om man bortser från det så var det självklart spektakulärt att få vandra omkring i deras enorma källare som innehåller tusen och åter tusen flaskor. 
 
 
På Moët & Chandon fokuserades det mycket på hur lyxigt det är att dricka champagne, hur deras flaskor korkades upp världen över (en varje sekund enligt vår käcka guide) och det var mycket hysh-hysh kring den hemliga produktionen. Och det, mina vänner, fick mig att fundera. Vad är det egentligen som har gjort att just champagne har blivit en sådan officiell symbol för lyx? Är det för att det är dyrt? Är det smart marknadsföring från begynnelsen? Är det James Bond?
 
 
Jag vet inte. Men när vi kör omkring på landsbygden utanför Épernay och tittar ut över de milslånga fälten med vinrankor är det knappast lyx jag tänker på. Snarare hantverk, tillverkningsprocess och jordbruk. Och det är ju verkligen något speciellt med att ha möjligheten att knacka på dörren hos en mindre producent och få prova deras champagne där lyx, flärd och James Bond känns väldigt avlägset.
 
Jag förstår att det är lite löjligt att jämföra Moët & Chandon med alla de tusentals småproducenter som finns i regionen och det är egentligen heller inte syftet. Jag säger bara, att om jag får välja mellan att gå på visning i de stora husen eller besöka småproducenter så väljer jag småproducenterna any day. Därmed inte sagt att Moët & Chandon inte är värt ett besök, men se det lite som Frihetsgudinnan eller Eiffeltornet - ett ställe man helst vill ha sett om man är i regionen, men kanske inte det roligaste man gjort. Ett kryss på listan, helt enkelt.

I Épernay

 
Tittar in lite snabbt och lätt för att säga hej och glad #flamingofredag! Vi är hemma i lägenheten en kort sväng för att landa mellan champagneprovningarna. Förmiddagen har vi spenderat i småbyarna runt Épernay och snart ska vi mot Moët & Chandon för att gå en tur. Vi har det fint här, med andra ord. Trevlig helg!

Champagne

 
Efter några intensiva dagar på jobbet stämplar jag ut vid 12 imorgon och sätter mig några timmar senare på ett plan mot Paris. Jag och Calle åker på långweekend med våra vänner Magnus och Sara till Épernay, den lilla staden i nordöstra hörnet av Frankrike som råkar vara hemvist för några av världens mest kända champagnehus. Om jag kommer trivas? Ja, ni känner ju mig. #drinkgoodfeelgood Vi hörs från Frankrike! 

Blodgrape med vit choklad



Förra veckan hade vi en kompis över på middag och i sedvanlig ordning började jag fundera på efterrätten några minuter innan vår gäst knackade på dörren. Som av en händelse hade jag sökt efter recept med grapefrukt några minuter innan och när jag fipplade till lite fick jag helt plötsligt upp rubriken Blodgrape med vit chokladkräm. Taget. Oj, vad gott! Och så enkelt! Det här seglar helt klart upp som min nya favoritdessert att ta till när tiden tryter. Receptet kommer från Allt om Mat. (Grapefrukten - Charlotta, 2-0)
 
Blodgrape med vit choklad
(Red grapefruit, white chocolate)
4 portioner

1 ganska stor blodgrape
1 burk kesella 1% (kanske lite mindre än en hel)
vit choklad, ungefär en halv chokladkaka

Skala grapen och skär bort allt vitt. Dela på hälften och skär i tunna skivor. Smält chokladen över vattenbad, blanda sedan med kesella och låt stå kallt ett litet tag. Lägg grapen på tallrik, klicka över chokladkrämen och riv över lite choklad precis innan servering. 

Skogens guld (och konung!)

 
Ibland glömmer jag att man kan äta kantareller på annat sätt än på en skiva smörstekt bröd men så plötsligt händer det, som man brukar säga. Förra helgen kom vi upp till landet ganska sent på fredagkvällen och då är det turbomat deluxe som gäller. Den här goda och ack så enkla pastarätten passade p-e-r-f-e-k-t. Receptet hittade jag hos Helena (och Olof!) på Bara en kaka till.
 
Tagliatelle med kantareller
(Tagliatelle with chanterelles)
4 portioner
 
ca 200 g kantareller
2 schalottenlökar
1 vitlöksklyfta, riven
1 dl vitt vin
3 dl grädde
tagliatelle, 4 portioner
1,5 dl riven parmesanost
havssalt, nymald svartpeppar
(vit tryffelolja)
 
Koka pastan. Hacka löken och riv vitlöken. Stek kantarellerna och låt löken fräsa med på slutet. Häll på vin, låt det koka upp och tilsätt sedan grädden, salt, peppar och låt det koka upp igen. Rör i parmesanost (spara lite till dekoration!) och blanda ner pastan. Rör om ordentligt och servera direkt. (Ringa över tryffelolja precis innan servering om så önskas.)
 
 
Då går vi raskt över till Mitt i Naturen och kollar in vad som spatserade förbi mig när jag precis hoppat in i bilen tidigare idag. En älg. En skitstor älg, dessutom. Hjälp, vad häftigt! Och jag hoppas så att han hittade hem igen, den där älgen. #oroligälgkompis82 #snelelg

Pizza på smördeg

 
Det här med att göra pizza på smördegsbotten introducerade Minnas mamma för mig när vi var på Åland för några veckor sedan. Men alltså, vilken fantastisk idé! Förra söndagen när vi var på Orust gjorde vi en egen variant som vi toppade med rödlök, fetaost, fikon och kronärtskocka. Den här, tillsammans med en matig sallad, fint väder och lyckan över att kunna sitta på trädäcket och äta lunch, gjorde Charlotta till en very happy matbloggare, kan jag lova. Hoppas ni får en fin helg!
 
Smördegspizza
Köp fryst smördeg (vi använde oss av de små plattorna i brist på annat) och lägg på en plåt med bakplåtspapper. Låt smördegen tina en liten stund och lägg sedan på valfria ingredienser. Grädda i ugnen i 225° i ca 15-20 minuter. Toppa med basilikablad innan servering.

Blodgrapens återkomst

 
Hur går det med min grape-omvändning undrar ni kanske? Det går bra! Det där med att äta grapen rakt upp och ner är dock fortfarande inte min grej, men efter tips från Emmy blandade jag tunna skivor blodgrape i salladen och det var riktigt gott! Så gott att jag till och med avsiktligt plockade på mig några extra grapeskivor. Grapefrukt vs Charlotta, 1-0.

Flygande Jakob

 
Den här veckan har jag och Calle #retrovecka eftersom jag har bläddrat i någon gammal kokbok från typ -95 där jag hittade en hel hög med gamla godingar. Först ut blev klassikern Flygande Jakob, som jag faktiskt aldrig har ätit innan. Jag gjorde en del ändringar men jag måste säga att det inte var så illa alls! Det enda jag är något tveksam till är de varma bananerna, men de kan man ju hoppa över.
 
Flygande Jakob, den vegetariska versionen
2 portioner + matlåda
 
6 quornfiléer, tinade
(soja, saft från 1 citron, lite agavesirap, svartpeppar)
1 banan
4 dl mellangrädde
2 dl chilisås
1 dl riven ost
1,5 dl torrostade jordnötter
nymald svartpeppar
 
Jag brukar marinera mina quornfiléer i lite soja, citronsaft, agavesirap och svartpeppar - vill du inte det går det säkert lika bra utan. Sätt ugnen på 225°. Lägg quornfiléerna i en smord ugnsfast form, blanda alla ingredienser till såsen och häll över quornfiléerna. Strö över den skivade banan och riven ost och ställ in i ugnen i ca 15-20 minuter. Ta ut och låt vila ett litet tag tills såsen satt sig. Häll på jordnötter och servera gratängen tillsammans med råris och sallad. 

Rödbetor och rucolasmör

 
Calles mamma Bibbi är fantastisk duktig på att prova nya recept. Det är inte jag, trots att jag har massor med kokböcker fyllda med inspiration så att det både räcker och blir över. Den här rätten hittade hon i Marcus Aujalays fina lilla bok Med mycket grönt och den boken har jag, trots att jag har den hemma, inte bläddrat i på ett bra tag. Jag tror helt enkelt att jag har fått lite av en kokbok overload den senaste tiden och jag har i ren protest bestämt mig för att inte köpa en enda kokbok till. 
 
Rödbetor, rucolasmör och pinjenötter
4 portioner
 
2 knippor med små rödbetor
2 klyftor vitlök
2 lagerblad
4 msk olivolja
3 msk rödvinsvinäger
1-2 msk rostade pinjenötter
 
 
100 g smör, rumstempererat
50 g rucola
1 citron, skalet och saften
salt, nymald svartpeppar
 
Koka betorna i saltat vatten med vitlök och lagerblad tills de är genomkokta. Skala dem medan de fortfarande är varma. Blanda olja och vinäger och häll över betorna precis innan servering och strö över rostade pinjenötter. Vispa smöret luftigt. Kör lite av smöret med rucola, citronskal och citronsaft i en mixer. Smaka av med salt och peppar.

Fint SÄLskap

Ser ni? Och NEJ, det är ingen fågel.
 
Jag ber om ursäkt för den ytterst dåliga rubriken men jag vill bara meddela att vi HAR SETT SÄLAR! Första gången från båten när vi lagt till strax söder om Ljungskile, och idag såg vi en guppa omkring i vattnet när vi stod på bryggan. Helt otroligt.
 
 
Vi har haft en helt fantastisk sensommarhelg på landet. Solsken, årets sista båttur och fina vänner gör mig så glad att jag helt enkelt måste skicka er alla ett virtuellt vykort från (sen-) sommarens finaste helg. 
 
 
Bästa maten att ta med på en båttur är den ytterst välplanerade vi-tager-vad-vi-haver-röran som vi ofta slänger ihop. Den här gången blev det en sorts tomatsallad med finhackade tomater, lök, basilika, kronärtskocka och svarta oliver. Alldeles lagom att servera med en bit baguette. Till efterrätt festade vi till det med vattenmelon, Bibbis flädersaft och ett paket kakor som vi hittade i skafferiet. Den här helgen ska jag minnas med värme, speciellt i november när Göteborgsvädret får mig att fundera över varför jag inte bosatte mig i en djungel istället.

It began in Hässleholm

Mammas blomkålsstuvning, hög nostalgifaktor!
 
Ostbullar, bakad potatis och puffat ris betyder antagligen inget speciellt för er. För mig, däremot, betyder det minnen, uppväxt och Hässleholm. Långa fikor på Bjärnors, obligatorisk lunch på Grafitti Café och lördagsfrukost deluxe. Det är spännande det där, hur en pytteliten bakad potatis kan göra att jag minns så många fina saker som jag bär med mig från förr i tiden. Behold! Matminnen deluxe comin' up:
 
1. Den första drinken jag beställde (ungefär en sekund efter att klockan blivit midnatt när jag fyllde 18) var gröna hissen. Why, god, why gjorde jag det? På den tiden beställde man orgasm (ständliga skämt i baren, väldigt kul när man var i den åldern, för övrigt) eller redbull/vodka. Gröna hissen? Väldigt Charlotta, 85 redan då. Not cool.
 
2. Det coolaste caféet man kunde hänga på i Hässleholm var Sweet Coffeebar. De serverade kaffe på massor av konstiga sätt men jag beställde en kopp vanligt bryggkaffe. Sjukt äckligt tyckte jag då (och gör det fortfarande för den delen) men led igenom hela koppen och kände mig som en speedad zebra två dagar efter det.
 
3. Redan som liten kid ville jag inte äta kött så när min lärare i fjärde klass skulle tvinga mig att äta kallops, då fick min pappa nog. Kommer du ihåg det pappa? Han ringde min elaka fröken och jag fick vegetarisk mat i skolan med omedelbar start. Antagligen den enda vegetarianen Läredaskolan hade skådat på den tiden. Heja pappa!
 
4. Det första jag över huvud taget drack i alkoholväg var Galliano blandat med sockerdricka. Löjligt sött, som ni säkert förstår. Efter det drack jag inte på ett tag. Konstigt. (Eh, nej.)
 
5. Istället för att åka på chartersemester har mina föräldrar dragit runt med mig och mina två syskon kors och tvärs över Europa, men mest av allt i Frankrike. Vilken lycka! Det var i Beaune, mitt i Bourgougnedistriktet, som jag lärde mig att uppskatta getost på riktigt. För att inte tala om löksoppa. I La Rochelle upptäckte jag hur gott det är med La vache qui rit (fortfarande gott!) och i Nice provade jag sniglar. Rrrrrrys. 
 
6. Det finns livet innan microvågsugnen och livet efter microvågsugnen, om man säger så. Jag minns fortfarade dagen då pappa kom hem med vår första, en vit klump med tillhörande "Såhär lagar du mat i microvågsugn-kokbok" till. Premiärmicrandet skulle vara muffins och efter mammas tror-du-det-räcker-med-15-minuter? hade vid muffins mer dödliga än en hård och trubbig sten.
 
7. Tequila. I rest my case.
 
8. Min systers påstådda hamstrande av frukostfrallorna. Gömde hon en bakom gardinen? Är det en myt? Ingen vet säkert.
 
9. Under min studietid bodde jag och min Partner in Crime Malin nästan bredvid varandra och tradition när vi åt middag tillsammans var att göra potatismos. Och dricka drinkar, och diskutera varför Ryan Adams inte var intresserad av oss dödliga människor.
 
10. Samma kväll som jag och Calle bestämde att vi skulle vara tillsammans (efter tre månaders velande från någons sida) satte vi vår första glögg. Åtta år (eller är det nio? Jag lär mig aldrig...) senare är det en fin tradition vi har - att göra egen glögg och sedan ha öppet hus med glöggavsmakning och julgodisbuffé för våra nära och kära.
 
Har ni kommit ända hit? Vad kul! Då kan ni väl passa på att berätta några roliga minnen för mig! Jo men snä-ä-älla! Vilken var er första drink? Hade någon av er smörgåstårta som paradrätt? Och vem tycker egentligen om tequila nu för tiden? Berätta! Och ha en fin helg!

#flamingofredag

 
Bara två timmar kvar till #flamingofredag och jag vet att ni alla sitter hemma och har stenkoll på vad ni ska ha för fredagsdrink (ja, säkert). Om ni mot förmodan inte har bestämt något ännu kan jag rekommendera den här - french maid. En av de bästa drinkar jag vet, skulle jag våga påstå. Glad flamingofredag!
 
French maid
1 flamingodrink
 
4 cl cognac av den finare sorten
2,5 cl ginger beer
2 cl limejuice
2 cl sockerlag
4 gurkskivor
myntablad
 
Muddla gurka, mynta och sockerlag i en shaker. Tillsätt de andra ingredienserna, skaka ordentligt och häll upp i ett kylt glas (om du har ett lite mindre glas som ovan - annars, häll upp i ett grogg-glas med is).

Coleslaw fast ändå inte

 
Coleslaw har aldrig varit ens i närheten av min 10-lista, men så kom Pernilla och vände upp och ner på allt. Det här är en icke-coleslaw med både ananas (va!) och kokos (!) utan att för den sakens skull smaka typ pina colada. Try this at home, kids. Ni kommer inte bli besvikna.
 
Coleslaw som ingen annan
8 portioner
 
1 dl majonnäs
0,5 dl äppelcidervinäger
1 tsk olivolja
0,5 tsk agavesirap
8 (-ish) dl strimlad vitkål
1 zucchini, grovt riven
3 st salladslökar, strimlade
1 jalapeño, finhackad
0,5 färsk ananas, skuren i bitar
4 msk kokosflingor
1 kruka färsk koriander
1,5 dl rostade & saltade cashewnötter
 
Rör ihop majonnäs, vinäger, olja och agavesirap i en skål. Lägg ner vitkål, zucchini, salladslök, jalapeno, ananas och kokosflingor. Blanda allt ordentligt och ställ in i kylen några timmar. Toppa med koriander och cashewnötter precis innan servering.

Morots- och kanelmuffins

 
Det är kanske svårt att tro (ja, säkert...) men jag tycker inte att det är så kul att baka. Speciellt inte kakor/bullar - dels för att jag inte tycker om att äta det så ofta, och dels för att jag är slarvig. Jag kan omöjligen följa ett recept till punkt och pricka och dessutom kladdar jag ner nästan hela köket med smet (oj, hoppsan, ramlade det ner på golvet osv osv). Just därför blir det inget avancerat när jag ska bjuda på fika. Inte för att det spelar någon roll, för de här morots- och kanelmuffinsarna (muffinsen?) som jag bakade till jobbfikan i fredags var riktigt goda. Och enkla. Och lite, erm, improviserade.
 
Morots- och kanelmuffins med frosting
12 st
 
3 ganska små morötter
100 g smör, smält
2 st ekologiska ägg
2 dl agavesirap
1,5 tsk kanel
1 citron, skalet
3,5 dl siktat dinkelmjöl
2 tsk bakpulver
 
0,5 ask philadelphiaost
0,5 burk crème fraiche
florsocker eller annat sötningsmedel
 
Sätt ugnen på 200 grader. Skrubba morötterna och riv grovt. Vispa agavesirap och ägg fluffigt, blanda i resten av igredienserna. Vänd ner tills allt är mixat. Fördela i formar - jag brukar sätta muffinsformar i en muffinsplåt - och grädda i mitten av ugnen i ungefär 15 minuter. Vispa ihop frostingen (smaksätt ev med lite kanel!) och ställ kallt tills muffinsen svalnat. Bred på precis innan servering.

Sånt man aldrig vill glömma

 
De sista skälvande dagarna av sommaren spenderar vi på Orust och man märker hur det så sakteligen börjar gå mot höst. Inte mig emot, för jag tillhör den lilla skara människor som tycker att hösten är den finaste årstiden på hela året. Inte bara för att det betyder tjocktröja, soppa och höstlöv utan för att allt är så mycket lugnare på något sätt.
 
Kryddträdgården still going strong.
 
Det bästa med att komma till Svanesund är att bara vara. Pula i trädgården, äta god mat och ta tillvara på tiden tillsammans. Bli väckt av en duva som passande nog har parkerat i trädet utanför vårt fönster. Äta lång frukost och inte riktigt veta vad man ska göra sen. Kanske ta en tur med båten, eller kanske inte. Ligga på soffan och leta recept. Fika. Ligga på trädäcket och tänka att livet är himla fint ändå. Trots allt.  

RSS 2.0