Love from Österlen

 
Igår spenderade vi dagen på Österlen för att hälsa på några av de producenter som finns i området. Första besöket var på Gunnarshögs Gård som producerar rapsolja, och efter en genomgång av deras produktion var jag redo att flytta dit och börja jobba. Omedelbart. Fin produkt i fina omgivningar, vilken dröm!
 
 
Besöket avslutades med provsmakning och de flesta av oss konstaterade att de smaksatta oljorna var riktiga guldklimpar. Favoriten? Den som är smaksatt med krondill. Stort gilla på den. Det här stället får mig att spricka av stolthet över våra fina, skånska producenter. Åk hit om ni är i närheten, ok? Det är Matrepubliks-lag på det. Här hittar ni hemsidan.

Till Plommonet

 
Plommonet! Kolla vad som har börjat växa i mitt kök! Den lilla paprikaplantan jag fick av dig har äntligen börjat bära... grönsak! Kanske i minsta laget, men det är ändå en pytteliten paprika som hänger där. Det räknas. Vad som händer annars? Well, jag är i Ystad och hänger med ett gäng sköna matbloggare. Imorgon bär det av mot några olika skånska matproducenter innan vi ska laga mat tillsammans på kvällen. 16 matbloggare och en kock, det kan ju gå ungefär hur som helst.

Rosépepparsås

 
När jag såg det här receptet hos Mårtenssons var det kärlek vid första ögonkastet. Rosépeppar är ju så himla fint i matlagning, så varför använder vi inte det mer ofta? Skärpning på den fronten. Lovar. På sedvanligt bloggmanér har jag ändrat lite i receptet, men länk till Mårtenssonarnas originalrecept hittar du några rader ner.
 
Biffar, valfri variant med rosépepparsås
Till 2+1 matlåda, ungefär
 
quornfärsbiffar
(för varianten med nötfärsbiffar, kollar här)
 
3 dl grädde
1 dl mjölk
1 dl vatten
1 msk dijonsenap
grönsaksbuljong (vi använder Renée Voltaires lantbuljong), några nypor
2 msk rosépeppar
1 msk soja, kinesisk
maizenaredning
 
Använd samma panna som du stekte biffarna i. Häll i vatten, tillsätt buljong och vispa. Slå i grädde, mjölk, senap, soja och krossad rosépeppar. Låt såsen puttra ett litet tag och red sedan av med maizena om du vill ha en lite tjockare konsistens.

Hallonscones

 
Såhär ser det ut när jag äter scones. Det är kladdigt, det är mycket smör och det är varmt. Men, ack så gott en söndagmorgon, speciellt om de är spetsade med hallon. Vad händer annars? Det är måndag, det börjar bli kallt och jag räknar ner till helgens bloggträff på Ystad Saltsjöbad. Hurra!
 
Hallonscones
nog för 2...
 
2 dl siktat dinkelmjöl
2 dl dinkelmjöl, fullkorn
50 g smör
1 krm salt
2 tsk bakpulver
1 dl ekologisk filmjölk
1,5 dl frusna hallon
 
Sätt ugnen på 220°. Arbeta ihop mjöl, salt och bakpulver. Skär smöret i mindre bitar och blanda ner tillsammans med filmjölken. Arbeta ihop till en deg. Vänd bären i lite mjöl, blanda försiktigt med degen. Tryck ut en kaka på en bakplåtspappersklädd plåt, gör lätta snitt i kakan och markera hur många bitar du vill ha. Grädda i mitten av ugnen i ungefär 10-12 minuter. Ät omedelbart med en stor klick smör och ett glas mjölk.

Helgens standardläge

 
Isbjörnen har intagit sitt standardläge den här sömiga söndagen, sovandes i soffan/sängen/under bordet. Så fort jag går förbi måste jag såklart krama och klappa och berätta för alla (läs: mamma, pappa och Calle) hur söt han är. Och hallå, såg ni minen han gjorde? Eller hur söt han var när han satt i trappan? Ja, ni hör ju själva... Fin söndag!

Älska höst

 
Det bästa med hösten är att man kan trilla in hos Karin och hitta recept som det här. Jag har drömt om ugnsbakad pumpa hela dagen och var mycket nöjd efter kvällens middag. Rödbetsbiffar, ugnsbakad pumpa (med rostade pumpakärnor och smulad getost) och en bit Plommon-knäckebröd med hasselnötssmör till det. Oh, the joy.

The Portland pizza

 
Kommer ni ihåg när man var liten och ett sommarlov kändes som typ fem och ett halvt år? Those days are gone. Nu för tiden blir jag alltid lite irriterad när jag tänker på hur snabbt tiden går. Och jag förstår inte, när började det hända? Det känns som om det var flera år sedan vi var på roadtrip, och ändå är det bara några månader sedan vi kom hem. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur fint vi hade det, och på all god mat vi åt. Då är det fint att man kan laga till den här pizzan och minnas den där fina kvällen på Fratellis dit vi gick två gånger i rad enkom för den otroliga gnocchin. Den här pizzan upptäckte vi tyvärr inte förrän dag två, men som tur är råkade kocken komma ut just när vi åt och vi fick en kort redogörelse över hur han gjorde pizzan.
 
Fratellis-pizzan
VARNING: recept på frihand. Improvisation krävs.
 
1 sats pizzadeg
grana padano, några dl finriven
grädde, ungefär 1,5 dl
salt & nymald svartpeppar
svarta oliver, urkärnade
vindruvor
pinjenötter, rostade i panna
 
Sätt ugnen på max (Calle hade ungefär 275°) och lägg in bakstenen direkt. Blanda ost och grädde, smält över vattenbad på låg värme. Vispa hela tiden så att ostkrämen inte skär sig! Smaka av med salt och nymald svartpeppar. Kavla ut en tunn botten, den tunnaste du någonsin lyckats med men inte så tunn att du inte får upp den från bakbordet. Gör två stora pizzor eller flera små (vi åt den som förrätt!), lägg pizzan/pizzorna på bakstenen och grädda tills bottnen har fått färg. Ta ut ur ugnen, bred på ett lager grana padano-kräm, halverade vindruvor, urkärnade svarta oliver och rostade pinjenötter. Servera direkt. Njut. Älska Portland.

Grönkålspaj

 
Grönkål är Plommonet är Ann-Louise är grönkål. Ungefär så är det. Plommonet hade med sig en grönkålspaj på vår senaste date, och den här pajen är en släkting till den, kan vi säga.
 
Grönkålspaj
2 portioner + matlåda
 
1 rulle filodeg, den icke-frysta varianten
2 paket frusen grönkål
1 stor rödlök, finhackad
1 vitlöksklyfta, finhackad
2 ägg
lagrad grevéost
salt & nymald svartpeppar
olivolja
 
Sätt ugnen på 225°. Om ni är förutseende och välplanerade - plocka fram grönkålen så att den är tinad när ni börjar laga pajen (i så fall kan det vara en bra idé att pressa ut vätskan innan ni börjar steka kålen). Om ni är som oss - plocka fram den frysta grönkålen och stek ett bra tag tills vätskan har kokat bort. Jag fuskade lite och hällde av vätskan efter hand, fungerade bra det med. Häll grönkålen i en bunke och låt svalna lite. Stek lök och vitlök och blanda med grönkålen. Tillsätt ägg och massor av salt och nymald svartpeppar. Smörj en form med olivolja (jag använde en fyrkantig Le Creuset-form som är ungefär 25*15). Dela filodegsarken på hälften, lägg några lager i botten (jag hade 4 st) och pensla med olivolja mellan varje lager! Häll i grönkålsröran, strö över rikligt med ost och täck med några lager filodeg med olivolja mellan varje lager. Grädda i ugnen, 225° ungefär 10-15 minuter.

Lördag

 
Tända ljus, Dr Strangelove på tv och PJ's på. Hej, lördagkväll! Har dessutom fått min dagliga Isbjörnsdos (åh, denna underbara björn) och hängt med familjen. Helt perfekt, med andra ord.

La Baleak

 
Efter gårdagens hysteriska hemresa (hej motorväg, två timmars bilkö och formel-1 genom Bilbao) kan vi konstatera att våra två senaste flygresor har varit helt bananas. Tur då att resan i det stora hela var så himla fin! Sista kvällen i Biarritz åt vi middag på La Baleak, en fin och mysig restaurang nära Les Halles. Min kompis Malin tipsade om den här för längesedan men sa då att den hette La Baleine, och jag kopplade inte förrän vi kom dit (och jag såg valen) att det måste vara samma restaurang eftersom La Baleak betyder val fast på baskiska...
 
 
Jag åt en kall melongazpacho med getostmousse till förrätt, och den var inte av denna värld! Någon som sitter inne på ett bra recept, kanske? De andra åt allt från tonfisktartar till kalv, men jag tycker nog - helt ogenerat - att min soppa så godast ut av allt.
 
 
Till efterrätt åt jag en jordgubbssoppa med maräng i. Herreminje vad gott! Jag har läst om île flottante innan men aldrig smakat trots att jag varit i Frankrike ett otal gånger vid det här laget. Hur som, nu är det slut med Biarritz för den här gången. I helgen kommer (äntligen!) hela min familj upp och jag ska få kela med Isbjörnen hur mycket som helst!

Vykort från Biarritz

 
En vecka i Biarritz har gått fort och imorgon bär det av till Göteborg, jobb och verklighet igen. Och det är ju inte så dumt det heller. Men, vilken vecka vi har haft! Underbart väder, bra strandhäng, frukost på balkongen (nästan varje dag!) och framför allt har Biarritz visat sig vara en av de coolaste städerna jag har besökt i Frankrike. Manne, som pratar flytande franska, har dessutom varit min mycket snälla och tålmodiga lärare när jag har dammat av mina franskakunskaper (hej, universitetspoäng) och svarat på frågan "hur säger man...?" ungefär tvåtusen gånger. Merci beaucoup! Et bonne nuit, mes amis. À demain!

Arzak, San Sebastián

Amuse bouche modell speciell.
 
Arzak utanpå ser inte mycket ut för världen, men gömt bakom frostade rutor och en ganska anonym dörr ryms en trestjärnigt belönad Guide Michelin-restaurang som drivs av pappa och dotter Arzak. Efter tips från Gustafs kollega bokade vi bord, och som jag skrev innan visste ingen av oss att den är trestjärnig förrän Calle, som gjort lite research, upplyste oss. I efterhand kan jag önska att jag inte visste det eftersom jag - istället för att tänka är det här gott? - istället började tänka är det här tre-stjärnor-i-guide michelin-gott? Och det, mina vänner, gjorde mig lite smak-handikappad. Eller vad vi nu ska kalla det.
 
 
Alla slog till på en avsmakningsmeny och jag fick en vegetarisk variant. Vi hade upplyst om att jag ville ha vegetarisk mat redan när vi bokade, och det var inga problem. Tummen upp för det eftersom jag av erfarenhet vet att det kan knorras på många ställen när det gäller specialkost. Men, maten då. Middagen började med att vi fick in fyra eller fem smårätter - jag minns ärligt talat inte - på vårt bord. På bilden längst upp ser ni de andras spektakulära tonic-infuserade chorizo och på bilden längst ner är det physalis och potatischips i en myntainfusion. Och, helt ärligt, så tänkte jag efter första tuggan på ovan nämnda rätt - jaha. Det var liksom... potatischips. De andra rätterna däremot - jag har inte bild på alla - var riktigt fina, och speciellt majssoppan, garnerad med blommor, blev jag väldigt förtjust i.
 

Korallen.
 
Avsmakningsmenyn bestod av åtta rätter, den ena mer spektakulärt presenterad än den andra. Korallen på bilden ovan åt de andra när jag fick en ljuvlig sallad med tapioka, och den var fylld med fois gras. Jag hade inte riktigt lika spektakulära presentationer men det passade mig fint. Förutom tapiokasalladen fick jag bland annat en väldigt fin och mjäll bönsoppa och en osttallrik med lokala ostar som jag blev väldigt förtjust i.
 



Det som jag var minst imponerad av, tråkigt nog, var efterrätterna. Vi fick tre olika, två av varje, som vi smakade på och skickade runt så att alla fick prova allt. Men, ärligt, jag vet inte. De fina presentationerna kunde inte riktigt väga upp att det faktiskt smakade ganska... jaha. Men, som ni ser ovan - presentationerna var helt klart utöver det vanliga.
 
Efter maten kom det verktyg...
 
Jag har funderat mycket på det här restaurangbesöket och konstaterat ungefär det här: det som för mig gör det här till en spektakulär restaurang är servicen. Den var impeccable. De gjorde inte ett enda misstag, inte minsta lilla fel. Det var minst tre eller fyra servitriser på varje bord vilket gjorde att vi dessutom hade ständig uppmärksamhet. Sedan tror jag tyvärr att det här med molekylär matlagning (även om detta antagligen är en lightversion av det) inte riktigt är min grej. Jag gillar det enkla och okomplicerade och tycker inte att allt krusidull runtom behövs för att det ska bli en spektakulär matupplevelse. Men, med det sagt så är restaurangen självklart värt ett besök. Det är ett coolt ställe, och bara det faktum att man får menyn utprintad med sig hem (din helt personliga dessutom eftersom det fanns flera olika val i menyn) är en detalj som jag fullkomligen älskar. Och det är antagligen precis det som gör den här restaurangen till en trestjärnig sådan - detaljerna.

Plockmat

 
Den franska matkulturen är svårslagen. Varje morgon trängs vi med små franska tanter på boulangeriet för att köpa pinfärskt bröd (och kanske en och annan pain au chocolat...) och i vår lilla närbutik står det Moët i kyldisken. Man måste älska det. Igår hade vi plockmat till middag, och vilken blandning det blev - fikon, kallskuret, panzanella, ostar av alla dess slag, marmelader, korvar och patatas bravas. Bland annat.
 
Mogen, mer mogen, mest mogen...
 
Nu ska jag ta tag i den här dagen, frukostinköp och kanske lite strandhäng står på schemat. Hoppas att ni får en riktigt fin vecka!

When in Biarritz...

 
När man är i Biarritz är det nästan lag på att man ska surfa. Hela staden kryllar av flipflops, surfingbrädor och våtdräkter, för att inte tala om vågor. Herreminje, vilka vågor som slår in mot stranden! För mig, som tyvärr har knäproblem deluxe är surfing inte ett alternativ men de andra hyrde surfingbräda + instruktör igår och var var faktiskt väldigt duktiga.
 

Gustaf är en happy surf-camper.
 
Kvällen spenderades på balkongen med plockmat, rosévin och ost och dessutom besökte vi den lokala kvartersfesten. Liveband, sangria och dansanta fransmän, hurra! Idag är det ännu en dag på stranden som gäller. It's a tough job, but somebody gotta do it, som man brukar säga.

Pintxos

 
Igår åkte vi till San Sebastián för att kolla in staden, hänga på stranden och såklart äta god mat. Jag har generellt ganska dålig koll på spansk mat förutom de tapasställen jag har besökt i Sverige (tänk friterat, dränkt i olja osv) och tänkt att ok, om detta är tapas är det nog inte min kopp te. Helt enkelt. Men, så blev vi rekommenderade att äta pintxos (eller pinchos) som är en baskisk specialitet och variant på tapas.
 


Och, även om det är möjligt att det finns oljeindränkta varianter även här, var det inget som jag såg på den här lilla restaurangen. Oändligt med fina små pinxtos stod uppdukade på baren och så fick man helt enkelt välja precis vad man ville. Eftersom jag inte förstår ett ord spanska/baskiska bad jag om att få tre vegetariska varianter, och trots att jag ibland kan bli nervös över att "vegetariskt" ibland innebär både fisk och gudvetvad fick jag tre finfina pinxos. Helvegetariska.
 


Men alltså, San Sebastián. Vilken stad! Otroligt vacker, fantastisk strand och vilken mat. Magnifikt! Vi avslutade vårt besök i staden men att äta på den här restaurangen (som råkar ha tre stjärnor i GM, något vi inte förstod förrän vi bokat bord) men det var så coolt att det såklart förtjänar ett helt eget inlägg. Nu, mina vänner, är det dags för promenad till boulangeriet för att handla bröd. Idag står det surfing, bad och strandhäng på schemat. Jag klagar inte, som ni förstår. Ha en fin helg!

Safe and sound


 
Bonjour! Efter gårdagens stressiga morgon som inkluderade ett efternamn, ett provisoriskt pass, icke-existerande varma känslor gentemot Air France och ett nästan missar plan landade vi i Bilbao vid 11, safe and sound. Körde till Biarritz utan någta större problem och landade i lägenheten och väntade in resten av gänget som kom någon timme senare.
 
Men, alltså. Vilken stad! Vilken mat! Vilka vågor! Gårdagens middag satte helt klart standarden för kommande kvällar, och min sallad med confiterad lök och bakad camembert var riktigt fin. Ikväll åker vi till San Sebastián, återkommer med rapport. Såklart.

Bonjour, Biarritz!

Bild från här.
 
Jag har genomfört århundradets mest ostrukturerade packning (den här kanske jag ska ha med mig, och den här, och den här osv) och lagt fram pass och biljetter inför morgondagen. Vi landar i Bilbao runt lunch, hämtar ut vår hyrbil och kör sedan till Biarritz för att möta upp resten av gänget. Förutom det uppenbara - sol, surf, bad, ost, bokläsning (massor!) och vin - har vi bokat bord på en restaurang i San Sebastián (med 3 stjärnor i GM!) på spanska sidan. Mycket spännande, kan jag lova! Ni hänger såklart med på ett hörn, som alltid. Hörs från Biarritz!

Svamptoast

 
Kantareller i all ära, men champinjoner är inte så dumma de heller. Speciellt inte om de råkar vara dränkta i vitlök och serveras tillsammans med surdegsbröd och ett tjockt lager dijonsenap. Lovar.
 
Svampsmörgås deluxe
4 portioner
 
4 skivor surdegsbröd
dijonsenap
champinjoner, tillräckligt för 4 portioner
vitlöksklyftor, pressade
smör att steka i
 
Skiva svampen, stek i smör på hög värme tills vattnet kokat bort. Tillsätt pressad vitlök efter smak och tyckte. Stek brödskivorna i rikligt med smör i en annan panna tills de är ordentligt frasiga (eller rosta i brödrosten om du har bråttom). Lägg brödskivorna på tallrik, bred på ett tjockt lager dijonsenap och gör ett litet berg av svamp ovanpå. Garnera med finhackad persilja om du sysslar med sådant. Servera direkt.

Malan's famous monster sandwich

 
På Malins födelsedagskalas bjöds det på smörgåstårtor, och inga vanliga sådana utan en vegetarisk och en vegansk. För mig, som inte ätit smörgåstårta sedan typ -97 blev det ett praise the smörgåstårta-moment. Herreminje, vad gott det är! Som den rutinerade matbloggare jag är frågade jag naturligtvis efter receptet och fick en kort och koncis redogörelse över ingredienserna. Jag gjorde ungefär såhär:
 
Malan's famous monster sandwich
kanske till 4 personer

12 bitar av den nyttigaste formfranskan du kan hitta
(ambitiösa bakar egen)
nästan en hel tub tartex (naturell)
bostongurka, ungefär 0,5 liten burk
4 ägg
nästan en hel burk kesella (lätt)
pyttelite majonnäs för smakens skull
1 liten rödlök, finhackad
dill, typ en bunte, finhackad
gurka, citron, salladsblad och rädisor till garnering
 
Skär bort kanterna på formfranskan och lägg på bra bricka. Blanda tartex och bostongurka till en smidig smet. Koka äggen, blanda tillsammans med kesella, majonnäs, rödlök och dill. Varva tartexröran och äggröran på de olika lagren (jag gjorde en med hela fyra våningar!). Garnera med stora salladsblad, gurka, rädisor och citron. Låt stå i kylen ett tag tills den gottat till sig ordentligt.

Korngrynsbollen...

Kastehelmi + vitkålssallad = sant.
 
Veckorna går så fasligt fort nu för tiden. Kan klart bero på att det är fullt upp på jobbet för i början av september lanseras nämligen det här och innan dess är det många bitar som ska falla på plats. Förutom jobbet har jag den här veckan hunnit med att smaka den godaste korngrynsbollen ever, fylld med krämig getost som var så len att man svimmade lite vid första tuggan. Jag, och en hel hög andra matbloggare från Göteborg, fick nämligen smaka på menyn som Fazer Culinary Team ska bjuda på när det är OS i matlagning. Heja er, säger jag bara! Och nåde er om ni glömmer att lägga ut receptet på den där korngrynsbollen när tävlingarna är över...
 
Nu ska jag ta tag i den här dagen, jag och Calle ska leta födelsedagspresent, hämta framkallade bilder (så -94, så kul!) och hinna med att fixa det sista med den där tv-bänken som inte är riktigt klar ännu... Hoppas att ni alla får en riktigt fin helg!
 
PS. Glöm inte att vitkålssallad är det godaste som finns i denna värld, speciellt tillsammans med absurda mängder nymald svartpeppar och ett stort lass med färska lingon! DS.

RSS 2.0