För en vecka sedan firade vi Calles födelsedag, och eftersom han passande nog fick hummer i present bjöd vi på det till förrätt när vi hade middag. Jag äter ju som bekant inte fisk och skaldjur och var mest förskräckt över den jättelika högen med hummer-kroppsdelar som tornade upp sig på tallrikarna, men de andra gjorde tummen upp. Till hummern serverade vi Calles aioli - calliolin - som var en riktig höjdare.

Callioli
räcker typ till 4

1 äggula
1 dl matolja
1 liten vitlöksklyfta
salt & nymald svarpeppar
vitvinsvinäger
citron

Finhacka vitlöken. Lägg i en skål med äggulan och vispa med elvisp. Tillsätt oljan långsamt, lite i taget. Vispa tills calliolin är lagom fast. Smaka av med salt, peppar, vitvinsvinäger och några droppar citron.

Idag är ingen vanlig dag, idag är mammas födelsedag, hurra hurra hurra! Tyvärr är vi inte i Skåne och firar eftersom jag ska jobba precis hela helgen, men om några veckor åker vi ner. Har man tur har mamma bakat en megasats med kanelbullar då, min mamma bakar nämligen världens absolut godaste kanelbullar. Det ni!

Det är fredag, och vårt kakel är uppe. Hurra! Extra kul är det eftersom kristallmosaik tydligen är kaklet-från-helvetet för en kaklare. Nåväl, fint blev det i alla fall! Nu är det bara golvslipning och målning kvar, och så ska ju ugnen (äntligen, äntligen) kopplas in. Nu ska jag åka ner mot stan och äta frukost med en vän, hoppas ni får en fin helg!

I söndags när vi firade Calles födelsedag avslutade vi kvällen med en grym efterrätt - cola float. Det är lite som en affrigado, fast på det amerikanska sättet då såklart (alltså med läsk istället för kaffe...)

Cola float
4 portioner

några skopor vaniljglass i varje glas
coca cola

Lägg upp några kulor vaniljglass i ett glas, häll över coca cola (eller root beer eller annan läsk om man sysslar med sådant...) och ät direkt.

kolla in vad jag har köpt. det var ju så många som tittade på mig med flackande ögon och panik i blicken när jag berättade att jag varit i bräckboden och köpt ballerinakex och digestivekex för sju kronor styck. "men baddarna då, har du inte köpt baddare" fick jag höra. nä, jag missade ju det sist (hur jag nu kunde göra det, det fanns en hel hög precis innanför dörren) men idag åkte jag dit och köpte med mig en påse hem. sitter as we speak och mumsar i mig en, och jag måste hålla med - de är sjukt goda. kanske borde köpa med mig en extra påse nästa gång och lotta ut till behövande. tåls att tänka på.

Idag är det faktiskt ingen vanlig dag, för idag fyller min bästa Calle 30 år, hurra hurra hurra! Vi har firat hela helgen lång - igår med stort kalas för släkt och vänner, idag middag med grannarna. Vi har haft rena rama lyxkvällen, komplett med hummer (inte för mig dock, jag nöjde mig med chèvre chaud), biff Rydberg och en helt fantastiskt god efterrätt. Jag har sovit aningens för lite timmar den här helgen, så nu ska jag sova trots att klockan bara är elva. Vi hörs imorgon!

det går framåt. faktiskt. blandaren är inkopplad, gashällen fungerar och dskmaskinen är åter i bruk. härligt. ugnen kopplas in nästa vecka, och förhoppningsvis kommer det också upp en front till lådan under. 



Istället för kakel har vi spackel/murbruk på väggarna i en modern, grå nyans. Sådär kul, men förhoppningsvis kommer kakelmannen någon gång nästa vecka. Hoppas, hoppas. 



Någon gång snart kommer (förhoppningsvis) målaren och tar itu med luckorna som ska slipas och målas, och i början av november kommer mannen jag läntar efter mest av allt - golvsliparen. Vårt golv har nämligen just nu en orange nyans, och hacken är i storlek med en mindre sjö. Nåväl, nu ska jag plocka fram frukost. trevlig helg!

Jag har ju helt glömt bort att göra "här är ditt kylskåp"-grejen som Mårtenssons kök gjorde för ett litet tag sedan. Vi har ju ett alldeles sprillans nytt kylskåp, komplett med nymodigheter såsom chilled room (vad man nu ska ha det till - vi har i alla fall öl där...) och en vattenautomat på utsidan. Det mest livsviktiga där inne är väl egentligen bara provivan (som dricks varje morgon, såklart), pappas saltgurka (sjukt god) och världens största flaska med tabasco (som används till allt). That's it.

När vi gör glögg använder vi oss av dunderglöggs-receptet som vi hittade i GP för några år sedan. Enkelt är det, och glöggen blir hiskeligt god! Om ni vill ha den klart till första advent är det käckt att sätta den så snart som möjligt - ju längre den står ju godare blir den.

GP:s dunderglögg
1 jätteladdning

5 liter svagdricka
5 skivade råa potatisar
1 paket jäst (50 g)
1 påse nejlikor 
1 påse kardemummakärnor
5 cm färsk ingefära
1 kanelstång
2 paket russin
2,5 kg socker

Blanda allt i en en tiolitershink och täck ordentligt med plastfolie som du gör små hål i. Låt glöggen stå i rumstemperatur i minst tre veckor (gärna sex). Sila, tappa upp glöggen på flaskor och sen är den färdig att njutas!

Trots att vårt kök ser ut som en mindre byggarbetsplats lyckades vi sätta vår glögg idag. hurra! Det är fjärde året i rad som jag och Calle sätter glögg tillsammans, och detta året hoppas vi såklart att den blir precis lika god som föregående år. Vanligtvis brukar vi ha apelsiner i, men det skippade vi denna gången. Provsmakning blir som vanligt när vi bjuder in till vår årliga glöggfest första söndagen i advent. Längtar redan.

Det blir inte så mycket matlagning idag heller, men det gör inte så mycket för äntligen är vår nya bänkskiva på plats! Hurra! Det är inte bara bänkskivan dessutom, utan även vask, ugn och gashäll! HURRA!



En finfin virrvarrskiva ligger på plats. No more träskiva som kräver underhåll, no more pytteliten här-kan-man-inte-diska-en-plåt-vask.



Längst bort är en nästan-färdig gashäll och vår fina, nya ugn (som för övrigt är en kombinerad ugn/micro).



I love the gashäll. Snygg är den dessutom! Hurra! Ikväll blir det med andra ord hämtmat från något närliggande ställe, och imorgon är jag kanske tillbaka på banan igen när det gäller matlagning. Återkommer.

Ikväll blir det knappast någon matlagning i det här hushållet, för i vårt kök är det mayhem. Calle har gått loss och dragit ner det gamla kaklet, för imorgon kommer snickaren och börjar med renoveringen av vårt kök. Bänkskivan ska bort, vasken ska bort, blandaren ska bort och ugnen ska bort (no more ojämnt gräddade bröd). ny bänkskiva ska dit, ny blandare, ny vask, nytt kakel, ny gashäll och en ny, überfin ugn som är kombinerad vanlig ugn och mikro. Efter det väntar golvslipning och renovering och målning av luckorna. För ja, luckorna stannar. De är nämligen kvar från originalköket från 1929 som vi, trots att det egentligen är ganska opraktiskt, vill ha kvar. Såklart.

Äntligen lördag, och ikväll vankas middag med favoritgrannarna. Stumpastaken är laddad med ljus och den öppna spisen likaså. Hög mysfaktor står alltså på schemat. Hoppas att ni får en fin kväll!

Bara för några år sedan tyckte jag att bönor var lika läskigt som lever. Det var något med konsistensen som fick mig att rysa varenda gång det vankades bönrelaterade rätter... Tur att smaken ändras, för nu för tiden när jag dessutom inte äter så mycket kött längre är det ju käckt att få i sig lite alternativa proteinkällor.

Vita bönor med rucolapesto
4 portioner

1 förpackning stora vita bönor
40 g rostade valnötter
40 g rucolasallad
4 matskedar olivolja
1 matsked färskpressad citronjounce
1 liten schalottenlök, skalad och skuren i mindre bitar

Lägg allt i en mixer, blanda ordentligt och häll röran över de avsköljda vita bönorna. Blanda ordentligt.

Äta är ju inte det enda vi har gjort i Manarola, även fast man kan tro det. Vi har tittat på en massa fina hus, vi har suttit på vår terass och njutit av den vackra utsikten, och vi har vandrat. Första dagen knatade vi lite mer än en mil, och det är knappast några raksträckor vi snackar om. Nejdå. Det är brant uppför nästan överallt, och när man väl ska gå neråt igen är det smala stigar och spetsiga stenar som gäller.



Dag två gick etappen mellan Vernazza och Monterosso al mare, och den turen började med ett antal branta trappsteg uppåt. Den trötta och trassliga högen mitt i bild är jag. Latmaskarna längre bak är Calle och Johan. Snabbast av oss alla var Emelie som tog bilden.



Halvvägs i vandringen var det såklart fika. Prosciutto, soltorkade tomater och oliver. Perfekt mellis när man är på tur!



fikautsikten var tråkig. jättetråkig.



Vår by var såklart finast av alla (väldigt objektiv bedömning, jag vet). Manarola är den näst minsta byn.



Mellan Manarola och den största byn Riomaggiore går det en vandringsled som kallas för via del amore. Johan tyckte den var töntig och kallade den istället för betongvandringen. Och den är ganska töntig faktiskt, rena rama raksträckan, komplett med en smörig italienare som spelade that's amore på sitt dragspel.



Sista kvällen kollade vi ut över havet och njöt av solnedgång från vår terass med killer view.



Och några timmar innan vi åkte hem körde vi språngmarch i Pisa för att hinna med att titta på det lutande tornet. Kul att ha sett det, även om vi alla i efterhand konstaterade att det inte var så mycket att se.

Cinque terre ligger i Ligurien och från Ligurien kommer peston. Just därför var jag såklart tvungen att äta pasta med pesto första middagen.



Caprese, såklart. min favoritförrätt som måste ätas (minst) en gång om dagen när jag är iIitalien. Obeskrivligt gott.



Sådana här tomater passerade vi på nästan varje vandringsled, och varje gång ville jag hoppa in i (den privata) odlingen och ta med mig några. Det gjorde jag inte. Calle och Johan, däremot, snodde en chili.



I Vernazza åt vi ljuvlig pizza med mozzarella, färska tomater och gröna oliver. Bra uppladdning inför den kommande vandringsleden som startade med åtta ziljoner höga trappsteg.



Ja, det var ju inte direkt jag som åt de här, men Calle och Johan tyckte att de var så goda att de morgonen efter gick och köpte ett nytt gäng.



Fisk och skaldjur är lite grejen med Cinque Terre, märkte jag. Och det är ju kul, speciellt för de som faktiskt tycker om det. Jag klarade mig finfint ändå, och Calle, Johan och Emelie stod för fiskätandet. 



Och bäst av allt (förutom nutella on the go - mer om det senare): glassen. Som alltid. I Vernazza, vid den lilla strandpromenaden, hittade vi en gelateria som inte var av denna värld. De andra tre var lyriska över lakritsglassen, men jag körde på mitt vanliga säkra kort och beställde choklad, citron och jordgubb. Sjukt gott. Om det är någon som sitter inne på ett bra lakritsglass-recept (gärna i italiensk glass-väg) får ni gärna hojta till så ska jag göra det nästa gång vi har onsdagsmiddag!

Nja, det var inte direkt någon tråkig solnedgång som vi fick beskåda från vår terass igår kväll. Vi firade sista kvällen i manarola med antipasti, öl och summering av de senaste dagarna. Det har varit grymt kul! Tidigt i morse åkte vi från Manarola till Pisa och hann med en blixtvisit vid det lutande tornet innan det bar av mot flygplatsen. Nu är vi i gGöteborg igen och imorgon börjar livet som vanligt - så även här. hej sålänge!

Vid förra helgens italienska frenzy bjöd vi på pannacotta till efterrätt. I vanliga fall brukar jag göra en gräddfilspannacotta som inte är riktigt lika söt som den här, men med hallon till blev den här varianten en riktig höjdare. Hoppas att ni alla får en fin helg - snart åker vi mot Skåne för att spendera natten där, och imorgon bär det av mot Pisa. Hurra! 

Vaniljpannacotta med hallon
4 portioner

5 dl grädde
1 dl socker
1 vaniljstång
2 gelatinblad

Lägg gelatinbladen i blöt. Dela vaniljstången och skrapa ur fröna och lägg fröna och vaniljstången i en kastrull med grädden och sockret. Koka upp och ta bort kastrullen från plattan. Ta ut vaniljstången, tillsätt gelatinbladen och vispa ordentligt så att de löser sig. Häll upp grädden i glas eller formar och ställ i kylen i några timmar. Lägg över färska hallon (eller andra valfria bär, såklart) precis innan servering.

Oj, vilken helg det har varit. Födelsedagskalas, jobb, maskerad och middag med vänner. Och så har ju Calle kommit hem från NYC och det är ju alltid trevligt! Mindre trevligt är klart att bloggen har legat nere halva helgen, vilket antagligen har berot på att blogg.se inte riktigt har fungerat som det ska. Tänkte dock påminna om att bagelsochblabar.se (som innan har dirigerat om trafiken hit) kommer att försvinna snart, och då är det bara www.matrepubliken.se som gäller. Om det alltså finns någon vänlig själ som har länkat hit eller sådär så får ni hemskt gärna uppdatera det. Tack! Hur som helst, jag skulle ju berätta om de där goda oliverna vi åt i fredags. Vi kom vi på den briljanta idéen att göra egna marinerade oliver, och gott blev det kan jag lova!

Marinerade oliver
massor

1 lagom stor burk med svarta oliver
1,5 dl olivolja
1 klyfta vitlök
oregano
rosmarin

Häll olivoljan i en skål. Finhacka vitlöken och lägg i oljan. Häll i oliverna och strö över oregano och rosmarin efter smak och tycke (ju mer desto bättre tycker jag). Blanda allt och låt stå i någon timme innan servering!