Sorbet på svarta vinbär

Middag i fredags blev det (en fin sådan dessutom!) men resten av helgen blev inte riktigt som vi hade tänkt oss. Utan att redogöra för världens längsta historia kan jag meddela att vi varit på Östra Sjukhuset sedan i lördags morse och vi är inlagda på deras special-BB för observation. Vi hade hoppats på att få komma hem idag men vi får väl se vad läkarna säger senare i eftermiddag. Bebisen i magen mår fint och jag och Calle spenderar dagarna med att göra precis ingenting alls mellan kontrollerna. Livet kunde varit värre, med andra ord.
 
Men vaddå, detta är ju ett rött vinbär? Jo tack, jag vet...
 
Men, misströsta ej - som pausmusik tänkte jag bjuda på ett recept på en svartvinbärssorbet som jag nu lyckats göra två år i rad utan att ta en bild på skapelsen. Vad är jag för matbloggaren, egentligen? Receptet kommer från Per Morberg och är ack så enkelt, men det här är en av de godaste sorbeterna jag har gjort. Det här är receptet är anledningen till att jag uppmanar alla till att ha svarta vinbär i frysen. Glöm aldrig det.
 
Sorbet på svarta vinbär
4 portioner
 
300 g svarta vinbär
1 dl vatten
1 dl strösocker
2 msk citronsaft
(ev några droppar glykos)
 
Koka upp socker och vatten i en kastrull tills sockret har löst sig. Låt svalna. Mixa vinbären till en puré och sila bort skal och kärnor med en nätsil. Blanda sockerlagen med vinbärspurén och smaka av med citronsaft. Tillsätt några droppar glykos och kör i glassmaskin. Lägg sedan i en bunke i frysen några timmar innan servering.

Klapp, klapp

Om veckan började dåligt har den helt klart blivit bättre. Kanske kan tyckas som små och obetydliga saker i sammanhanget just nu men vårt badrum börjar bli färdigt (om det är inte tog sådan tid med det sista finliret...) och det är helt klart värt att fira. Ikväll kommer dessutom våra vänner över på middag och det ska, som alltid, bli kul att ses. Och så är det ju fredag, inte minst. Dessutom börjar det bli mörkt om kvällarna och jag kan äntligen helt ogenerat tända alla ljus vi har utspridda hemma. 
 
 
Den här helgen ska vi annars gå på årets sista bröllop, rensa på vinden och - bäst av allt - äta huevos rancheros till frukost. Längtar redan. Ha en fin helg, kära vänner. Vi hörs!

It's all in the fetaost

För ett tag sedan var det någon i matbloggosfären som diskuterade det här med vad för sallad man äter till maten. (Var det du, Sara?!) Jag äter alltid något grönt till det jag äter men däremot är jag ganska dålig på att variera det. När vi har kompisar över på middag blir det oftast en enkel grönsallad med vinaigrette (blandad på olivolja, vitvinsvinäger, dijonsenap och svartpeppar) och när jag är själv river jag gärna morötter och häller över färskpressad citronjuice.
 
 
Men, så hade vi våra vänner över på middag för några veckor sedan och jag bannlyste den klassiska grönsalladen och gjorde istället en grekisk sallad. Det är för övrigt en sådan sallad jag gärna äter när vi är utomlands (perfekt när det är varmt!) men som vi sällan gör hemma. Synd, för när man har tomater att skörda är ju det här ett alldeles perfekt tillbehör. Och fetaosten, hörni - välj en bra sådan. 
 
Grekisk sallad - en version
4 portioner
 
1 rödlök
6 mogna tomater
2 paprikor i olika färger
0,5 gurka
kalamataoliver, många
200 g fetaost
olivolja
vitvinsvinäger
nymald svartpeppar
ev färsk oregano
 
Skiva rödlöken, tomaterna och gurkan i tunna skivor. Skär paprikan i mindre bitar och blanda allt i en stor skål. Droppa över vinäger och olivolja, Strö över kalamataoliver och till sist fetaosten delad i mindre bitar. Toppa med färsk oregano (eller torkad om så önskas).

Revolution blues

Igår var det pizza, valvaka och nagelbitande och idag vaknar jag upp i ett land där det helt plötsligt blåser ännu kallare vindar. Jag blir både ledsen och mörkrädd när det visar sig att främlingsfientliga krafter har blivit Sveriges tredje största parti och det är konstigt hur alla tråkiga besked kommer i klump för den här veckan har sannerligen inte börjat speciellt bra, och det på mer än ett plan. 
 
 
Hade jag kunnat dricka hade jag blandat till en whisky sour men i några månader till kör jag på en variant utan bourbon och tillsätter istället lite bubbelvatten. Funkar fint det med.
 
Whisky sour
1 drink
 
1,5 cl sockerlag
3 cl färskpressad citronjuice
4,5 cl bourbon
isbitar
 
Blanda alla ingredienser, skaka i shaker med is och servera direkt..

Whale day

Den här helgen har vi varit på landet tillsammans med Calles familj för att förbereda inför hösten - de andra har rensat källaren, slängt skräp och fixat i trädgården och jag har ätit äpplen, vilat och bläddrat i kokböcker.
 
 
De andra har ätit - rrrrrrys - kräftor och under middagen fick jag omedelbara minnen från när jag var liten och mina föräldrar hade kräftskiva. Dagen efter var det rena kyrkogården i smörpaketet (tänk spröt, ögon och gudvetvad) för att inte tala om det faktum att allt luktade kräftor.
 
 
Nåväl, imorgon är det söndag och jag ska gå och rösta. Det ska ni med, hoppas jag! Ha en trevlig valdag, vi hörs nästa vecka!

Fläder- och limepaj

Igår var jetlagen ett minne blott men idag - huga, säger jag bara. Känner mig som en zombie. Försöker intala mig själv att det är helt meningslöst att somna klockan halv sju på kvällen (jag ska bara vila ögonen lite...) men ja, det har ju gått sådär. Annars? Badrumsrenoveringen går FRAMÅT och jag håller tummarna för att de blir klara innan helgen. (Mm. Säkert.) 
 
 
Men vet ni, sommaren må vara på väg bort men har ni flädersaft i frysen kan ni få sommarkänsla året runt med den här finfina key lime-inspirerade pajen signerad allas vårt favorit-Russin.
 
Fläder- och limepaj
8-10  bitar
 
200 gram digestivekex
100 gram smält smör
0,5 tsk vaniljpulver
1 msk råsocker

1 burk sötad kondenserad mjölk
0,5 dl koncentrerad flädersaft
4 äggulor
0,5 dl färskpressad limesaft

2 askar jordgubbar
 
Sätt ugnen på 200 grader. Krossa kexen, blanda med smält smör, vaniljpulver och råsocker. Tryck ut i en pajform (24 cm) och grädda i sisådär fem minuter. Ta ut och låt svalna. Rör kondenserad mjölk, äggulor, fläder- och limesaft till en slät smet. Häll i pajskalet och låt stå i kylen över natten. Dela jordgubbarna och toppa pajen precis innan servering. Strö eventuellt över lite finrivet limeskal om så önskas.

Getostcheesecake

Efter lunch landade vi i Sverige igen och resten av dagen har jag gjort det som jag absolut inte skulle göra - sovit. Som en sten, dessutom. Flygresan hem gick bra men som jag ser fram emot att inte flyga på ett tag, om vi säger så. När vi kom innanför dörren till vår lägenhet möttes vi av det obligatoriska lagret med damm som numera täcker minsta lilla yta och jag ser fram emot att ha ett färdigt badrum om några dagar. 
 
Foto: Fredrik Samuelsson
 
Nåväl. Slut på evighetslånga semesterinlägg och gnäll om badrum - vad sägs om ett recept? Ok, vi kör på det. Jag råkar nämligen sitta inne på ett riktigt höjdarrecept på en getostcheesecake som vi åt när vi firade vår kompis Malin för några veckor sedan. Perfekt som förrätt eller på buffébordet - går utmärkt att förbereda några dagar innan och plocka fram när det är dags. Recept från Allt om Mat.
 
Getostcheesecake
6 portioner
 
15 saltinerkex
75 g smält smör
3 gelatinblad
2 dl crème fraiche
200 g chèvreost
200 g philadelphiaost
 
fikon
rödlök, finhackad
 
Smula kexen och tillsätt smöret, tryck ut i bottnen av en form med löstagbar kant (24 cm i diameter). Blötlägg gelatinbladen i kallt vatten i 5 minuter. Smält hälften av crème fraichen med chèvreosten i en kastrull och tillsätt de blötlagda gelatinbladen. Rör philadelphian med resten av crème fraichen. Vispa i chèvreblandningen. Häll upp i formen. Låt stelna i kyl (i minst en timme - jag förberedde min två kvällar innan servering). Garnera med fikon och finhackad rödlök precis innan servering.

Bye, bye Bushwick

På fyra dagar hinner man sitta på taket och njuta av solnedgången, kolla in hus i Pennsylvania, bli expert på renovering av nyinköpt hus, äta huevos rancheros på Life Café fyra (!) gånger, dricka flera liter iste, köpa alldeles för mycket pyttesmå kläder, strosa omkring på the Strand och besöka några av våra absoluta favoritställen i den här stan.
 
 
Men - idag är det söndag och vi åker hemåt igen. Hejdå, Bushwick, studion och rooftopen! Vi ses snart igen!

Vinegar Hill House

När vi gifte oss för två år sedan var det på tapeten att vi skulle äta bröllopsmiddag på Vinegar Hill House men så valde vi istället River Café och jag glömde alldeles av den lilla restaurangen i närheten av DUMBO - fram tills för några veckor sedan när jag letade efter en fin, lugn och mysig restaurang att fira Alex och Adams för-bröllopsdag på. 
 
 
Jag är ju svag för det flesta innergårdar med lanternor och träd så bättre placering kunde vi knappast önska. Menyn är väldigt enkel men fylld med så mycket spännande att det tog en mindre evighet att komma överens om vad vi skulle äta.
 
 
Alex och Adam delade på en kycklinglevermousse till förrätt och jag och Calle beställde in varsin sallad. Min hade picklade äpplen, en mild variant av ranch-dressing och majsbrödskrutonger och jag gjorde en mental notering på de där syrliga äpplena. Väldigt fint ihop med de lite söta krutongerna, kan jag meddela.
 
 
Till varmrätt åt vi alla olika saker - Calle åt fjällröding som han var löjligt nöjd med, Adam pork chops, Alex ravioli och jag en enkel men ack så god pasta med fetaost och pistagenötter. Till det, nästan bäst av allt, majsbröd med jalapenohoung och smör. 
 
 
Vi hade stora planer på att ta in dessert (snickerdoodle ice cream, behöver jag säga mer?) men vi var så mätta att vi nöjde oss med kaffe och te (och whisky och grappa för de andra) efter maten. Vinegar Hill House ligger på 72 Hudson Avenue, kolla in hemsidan här och gå för all del hit om ni är i New York - det här är en riktig pärla.

Central Park och Pegu Club revisited

Igår hade vi en heldag med blivande herr-och-fru-jobbar-nästan-alltid för att fira deras kommande bröllopsdag lite i förtid. Den senaste tiden har våra vänner förberett kommande utställningar så standardsvaret när man ringer och frågar vad de gör är "we're painting...". Men, när vi kommer på besök brukar vi passa på att ta dom till ställen som vi vet att de älskar men som de sällan hinner besöka - som Central Park, till exempel. 
 
 
Vi packade picknick, köpte med oss macarons från Ladurée på vägen och gick till the Boat House och gav oss ut på den lilla sjön. Vi hittade en perfekt lite dunge där vi kunde lägga till och skålade sedan i champagne, åt picknick och hade bröllopsquiz. Innan vi åkte vidare till nästa anhalt stannade vi till på uteserveringen vid the Boat House och beställde in drinkar. Jag och Calle var på the Boat House förra året och var inte alls speciellt imponerade av deras mat men uteserveringen är en riktigt pärla, måste jag säga! 
 
 
Efter picknicken tog vi tunnelbanan söderut för att besöka Pegu Club och ta en drink innan middagen. Jag och Calle var på där för första gången i januari och blev väldigt förtjusta (tack Johan för tipset!) och den här gången blev vi inte heller besvikna. Jag beställde in en alkoholfri strawberry daiquiri och de andra festade till det med allt från whiskydrinkar till någon Manhattan-variant.
 
 
Kvällen avslutades på Vinegar Hill House i Brooklyn men mer om det vid ett annat tillfälle för nu ska vi åka till B&H och införskaffa ett nytt objektiv till kameran. Efter det åker vi mot Pennsylvania för att kolla in våra vänners nyinköpta hus, hurra! Hoppas att ni alla får en fin helg! 

Flatiron Hall

En restaurang med giant pretzel på menyn är en bra restaurang, som man brukar säga. Just därför tvärnitade vi båda när vi gick förbi Flatiron Beer Hall på väg till ett helt annat ställe - jag för att jag såg pretzels och Calle för att han såg en massa tappar med spännande öl. Win-win-situation som man brukar säga. 
 
 
Som ni ser på bilden ovan var det där med giant pretzel ingen överdrift och till och med jag, som annars kan äta nästan hur mycket pretzel som helst, var tvungen att lämna en liten bit. Calle åt en sallad med hanger steak som såg väldigt fin ut (men naturligtvis inte i närheten av min lilla pretzel-installation...) Vill ni baka egna pretzels har jag recept på det här, vill ni besöka Flatiron Hall gör ni det på 38 W 26th St. 

Bushwick revisited

Igår kväll landade vi i ett sensomrigt New York och den här gången kändes det lite extra i hjärtat när vi satt i taxin på väg mot Brooklyn. Nästa gång vi kommer hit har våra vänner nämligen flyttat en timme norrut till ett stort hus i en liten stad i Pennsylvania och vin på taket i Bushwick har bytts ut mot vin på verandan och det, mina vänner, känns inte alls dumt. Studion i stan har de ju kvar och Bushwick ligger där det ligger så när längtan efter storstadshetta, Life Café och Grattan St blir för stor är det bara att återvända när vi känner för det.
 
När man är konstnär är porträttet till höger sådant som dyker upp när man kladdar lite på en griffeltavla...
 
Efter att vi stuvat in oss i lägenheten mötte vi upp Alex och Adam på Dear Bushwick och festade till det med drinkar (för de andra), limeade (för mig) och m-a-s-s-o-r med god mat. Krispig (grillad?) brysselkål, till exempel, och morötter med pesto, färskostcurd med marnierad zucchini och grillad majskolv. På väg hem gick vi inom Hops & Hocks och köpte med oss öl på tapp - himmelriket för Calle, needless to say...
 
Trots att vi var här senast i januari känns det som att det var en hel livstid sedan - kanske på grund av alla stora och livsomvälvande saker som har hänt det senaste halvåret. Alex och Adam förlovade sig i vintras och gifter sig på Hawaii i februari men eftersom vi inte kan vara på plats har vi utsett torsdagen den 4 september till deras för-bröllopsdag som ska firas ordentligt, såklart. Picknick och champagnefrukost i någon park i Williamsburg, drinkar på Pegu Club, bröllopsquiz (vad är egentligen Pennsylvanias delstatsdryck? Ja, fundera på det ni) och på kvällen blir det middag på en restaurang jag har velat besöka länge - Vinegar Hill House. Spännande! Nu ska jag väcka Calle så vi kommer iväg till Life Café för att äta huevos rancheros (om jag har längtat!) innan vi åker in mot stan. Idag blir det parkhäng, ta-dagen-som-det-kommer och ett långt besök på Whole Foods. Hej sålänge!

Morotskakan med stort M

Det har varit mycket den senaste tiden. Bröllopsfester, sena nätter, badrumsrenovering och fullt upp på jobbet. Augusti har varit långt ifrån en lugn månad och just därför har jag bestämt att september ska bli chill. Några dagars semester, färdigt badrum (!!) och nästan inga planer alls. Jag ser fram att slippa det där milimetertjocka lagret med damm som täcker hela lägenheten, för att inte tala om hur skönt det ska bli att slippa att bo mitt i en byggarbetsplats. Snart så.
 
Foto: Fredrik Samuelsson
 
På tordag fyller min vän tillika partner in crime Malin 30 år (hurra!) och i fredags överraskade vi henne med födelsedagskalas, komplett med trerätters middag, finvin, quiz och - såklart - tårta. Jag bad om tips och Rebecka skickade recept på den här himmelska morotskakan. He-rre-gud, säger jag bara. Varning utfärdas för frostingen - om du börjar smaka på den finns det en risk att du aldrig vill sluta.
 
Rebeckas morotskaka deluxe
9 bitar, ungefär
 
3 dl socker
3 ägg
3 dl vetemjöl
0,5 msk bikarbonat
0,5 msk bakpulver
0,5 msk vaniljsocker
1 msk kanel
0,5 msk ingefära
0,5 msk kardemumma
1,5 dl rapsolja
250 g skalade, finrivna morötter
 
200 gram philadelphiaost/cream cheese
200 gram rumsvarmt smör
7,5 dl florsocker
1,5 tsk vaniljsocker
2,5 msk potatismjöl

Sätt ugnen på 150°. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda alla torra ingredienser i en bunke och blanda ner i smeten. Tillsätt olja och de rivna morötterna och blanda väl. Häll smeten i en smord och bröad långpanna. Grädda i mitten av ugnen i ca. 40 minuter. Låt svalna. Vispa ihop smör och philadelphiaosten. Tillsätt resten och vispa till en vit, fluffig smet. Bred på kakan när den kallnat.

Copenhagen

För snart en månad sedan var vi i Köpenhamn för att titta på Neil Young och samtidigt passade vi såklart på att pricka in några danska klassiker - pölse (vegetarisk), smörrebröd (med en twist) och ett besök på Royal Copenhagen, såklart. Jag hade en rigorös lista på ställen vi skulle besöka men i sedvanlig ordning hann vi inte med hälften av vad vi skulle göra. Nåväl, Köpenhamn är ju nära och jag hoppas vi kommer tillbaka snart.
 
 
Jag hade läst om ett ställe på Ströget som sålde ekologisk pölse och efter att ha trängt oss fram på den välkända gågatan tillsammans med ungefär en miljard andra turister slog jag till på en vegansk pölse med surdegsbröd. Sjukt gott, såklart. Kolla in hemsidan här.
 
I närheten ligger två av mina favoritbutiker i denna värld - Illums Bolighus och Royal Copenhagen. Inte långt därifrån ligger dessutom HAYs stora flagship store som är en veritabel guldgruva för möbeljunkies som jag. I sedvanlig ordning köpte jag dock inget alls (det kräver planering, fundering och tre månader av velande innan jag slår till på... något alls, egentligen) förutom en liten julgransdekoration i form av Hans Christian Andersen. Väldigt spännande, jag vet.
 
Smushi!
 
Nåväl, tillbaka till maten. Bredvid Royal Copenhagen ligger deras lilla café som har en übermysig innergård. Där parkerade vi och beställde in ett gäng smushis, en kombination av smörrebröd och sushi. Allt serveras på Royal Copenhagens porslin (såklart).
 
På väg till konserten åt vi en enkel middag på ett café på Istedgade - Bang og Jensen. Ett väldigt enkelt ställe, egentligen, men trevligt och bra mat! Jag kommer ihåg att Istedgade var rena rama djungeln när jag var yngre men när vi strosade omkring där tyckte jag det såg riktigt fint ut. Som ett litet Bushwick fast i Köpenhamn.
 
Efter konserten svängde vi inom Mikkelers bar på Viktoriagade och Calle var i, tja, himmelriket. Jag har aldrig skådat så mycket skägg och rutiga skjortor på ett och samma ställe och ölutbudet var enormt. Drömställe för dig som gillar öl, med andra ord.
 
Om du är intresserad av formgivning och svimmar lite varenda gång du ser en Kotte (lampan, alltså...) är det Radisson Blu-hotellet, Arne Jacobsens 50-talspärla i närheten av stationen, som du troligtvis måste bo på när du är på besök i staden. När jag och Calle förlovade oss bodde vi här och det var riktigt, riktigt fint. 
 
Kolla in Lindas blogg för mer tips om Köpenhamn, och här kan du läsa mer om vad jag och Calle har gjort när vi har varit i Köpenhamn tidigare.

Filodegspaj med färs

Badrumsrenoveringen går sin gilla gång och jag börjar så smått vänja mig vid att bo i en lägenhet som har ett tjockt lager byggdamm typ överallt trots hantverkarnas rigorösa försök att plasta in dörröppningen till badrummet som renoveras. Förutom byggdamm och obligatorisk "jahaaa, ni tänker att ni ska ha det sååå"-diskussion verkar det gå ganska bra och jag ser fram att komma hem från nästa veckas semester och ha ett färdigt badrum. Vi får väl se hur det går med det.
 
 
Trots byggdamm och det faktum att vi just nu delar lägenhet med ett gäng olika hantverkare som kommer och går om dagarna har jag hunnit med att laga lite mat, bland annat den här filodegspajen som vi bjöd på för några dagar sedan när vi hade vänner över på middag. Att göra pajdeg (och ännu värre, trycka ut den i pajformen, rrrrys) är det tråkigaste jag vet så det här med filodeg är min grej, om man säger så.
 
Filodegspaj med färs
4 portioner
 
250 g filodeg
400 g färs av valfri sort
1 gul lök, finhackad
2 vitlöksklyftor, rivna
4 msk tomatpuré
1 msk torkad oregano
salt, nymald svartpeppar
2 tomater, skivade
smält smör att pensla skalet med
 
Sätt ugnen på 200 grader. Smörj en ugnsfast form med olja och lägg filodegsark omlott i formen. Fräs lök och vitlök i en klick smör tills löken är mjuk, tillsätt färsen och bryn tillsammans med löken. Blanda i tomatpuré och oregano, smaka av med salt och nymald svartpeppar. Lägg färsen i formen, lägg på tomat och vik in filodegen. Pensla med smält smör och grädda i ugnen i ungefär 15 minuter. Servera direkt.

Om

Min profilbild


bloglovin
Loading

RSS 2.0 Matbloggstoppen